Det finns snälla människor! skriver jag till min kompis. Jag har just pratat med en före detta fotokund och jag är positivt överraskad. Mina negativa förväntningar har inte infriats.
Just nu är det inte alls som då, för många år sedan, när jag fotograferade och fick en ”varning” över mail. Just nu är det andra människor jag möter. Ett ombonat universum som motbevisar mig när jag vågar. Det var länge sedan sådana katastrofer kom. Det var länge sedan jag kände mig nedtryckt.
Du måste ju själv vara glad att vi inte använder bilden med tanke på hur den ser ut, som det stod i smset. Vi hade kontrakt och de betalade aldrig för det jobb jag lade ner. Jag var 23 år och allt jag ville var att bli kvitt dem så jag gjorde allt för att bli fri. Så mycket lättare det är att vara fyrtio.
Det var på den tiden jag kastade mig ut och vågade allt. Jag hade en positiv förväntan och litade på att jag skulle landa mjukt i fallet. Det är lätt att känna så innan någonting har motbevisat den känslan. Och desto svårare att hitta tillbaka igen. Det kan ta tid. Jag har börjat balansera mellan okändheter och trygghet. Mellan att kasta mig ut och stanna i hamn. Mellan att våga lite ibland samtidigt som jag skyddar mig själv.
Idag faller snön igen. Den ska falla till imorgon, men inte lika mycket som sist. Sedan mitt senaste inlägg om snön har vi haft nästan vårkänslor i Göteborg. Fåglarna har samlats i trädet och ljuset har bländat hela veckan. Varje dag har jag gått förbi mitt nya skrivbord invid fönstret i sovrummet och stannat upp, tittat på det ljusa träet och på platsen jag gett mig själv, som jag längtat efter. En egen plats att samla tankarna på, skriva blogginlägg vid och mest av allt kanske sitta vid, titta ut över träden och fåglarna.
Jag kan njuta av kylan och snön, trots att den försvårar precis allting. Det är omöjligt att gå med barnvagn och barnen behöver så mycket kläder. Men jag kan njuta för jag vet att våren kommer sedan, jag vet att det blir varmt igen och att det kommer en dag när jag sitter på havssidan på landet, med en kopp kaffe och lyssnar på fåglarna som flyger runt mig. Jag vet att jag kommer tröttna på sommarvärmen och att när hösten kommer är jag färdig med sommar för länge sedan. För så är det med väder. Även om det är nyckfullt kan man lita på det. Det ÄR där. Väder försvinner inte. Det är en konstant som finns i världen och som inte är någonting annat än just väder.
Det finns snälla människor och det finns väder. Ibland kanske livet kan få kännas precis så.
Ja, och i kombination med att man är ung och naiv riskerar det att bli dåliga situationer i den åldern. Det är så skönt nu att vara äldre för jag tycker att de erfarenheter jag har hjälper till att balansera en öppenhet för andra med en sund ”misstänksamhet” mot andra. Jag har sundare gränser helt enkelt! Så jag vet inte om det handlar om ålder egentligen, men i mitt fall hade jag inte kunnat nå dit som 20-åring.
Usch villa hemska människor det finns och spåren det sätter. Håller med. Så mycket lättare att vara 40!