Maj är så mycket maj som maj kan vara

De springer fyra varv på den vanliga banan och ett varv på terrängbanan som är en liten lerig kulle. De får en t-shirt, en banan och en medalj innan allting börjar.

Alla är vinnare säger vi.

Jag vann jag vann! ropar min yngsta efteråt. Hon och hennes kompis har mötts upp för att springa Minivarvet i Slottskogen. De är tre år och benen brinner. Lilla S storasyster är med och hon springer med dem, coachar och peppar. Hon har sprungit många minivarv, i år är hon sju år och det är dags för det större loppet.

Efteråt blir det glass, de har mängder av goda vegansorter: mörk choklad, nutella cheesecake, hallon, citron och ingefära, apelsin och mascarpone. Regnet kommer och nedanför de rangliga gungorna springer 50 000 löpare från Göteborgsvarvet. Det är ett underbart myller av sport och människor, ja till och med kultur för efter glassen går vi på vårutställning på konstskolan som ligger mitt i Slottskogen.

Det är en ledig dag och en av de bästa. En dag när allting handlar om att Vi möts vid valen om vi tappar bort varandra och Vilken sorts glass ska vi ta. En dag när regnet får ta plats och alla springer in under utomhusscenens tak. En dag som är så varm att det inte gör något att bli blöt. En dag som suddar bort precis alla känslor av tomhet och vilsenhet. De stora svåra känslorna försvinner förvånansvärt lätt med en glass mitt i ett Göteborgsvarv.

På kvällen har jag storslagna planer på att fortsätta alltihop. Det är en underbar majkväll och jag känner hur stadens liv mullrar nedanför berget. Kanske gå på bio? Ta ett glas ute? Jag måste smida medan järnet är varmt säger jag till min man när jag googlar filmer. Jag vet att jag så lätt faller ur mitt aktivitets-läge. Som att jag har en av och på-knapp.

Vi äter hamburgare med klyftpotatis. Barnen ser på film, äter lördagsgodis och klipper i tyger. Vi vuxna pratar om sommaren ute i köket, dricker iskallt vitt vin. Mina storslagna planer sipprar långsamt bort, ut i majkvällen.

I stora sängen läser jag om hunden Rosa som går på dagis. Hon lägger sig ned på marken på promenaderna, men efter några veckor har hon vant sig och går längst fram bland alla hundar, stolt och modig. Rosa ramlar i vattnet, hon springer ut på isen och får inte stopp. Hon blir kall men värmer sig på de andra hundarna. I en stor varm hög ligger de. Sedan får de varsin kanelbulle. Gemenskap och tröst. De snälla pimpelgubbarna drog upp henne ur vattnet i öronen. Hon blev räddad.

Jag och Lilla S somnar tätt intill varandra, som alltid. Utanför fönstret blommar äppelträden, lysande vita. Gården är vit och lila av äppelblomster och syren. Maj är så mycket maj som maj kan vara.