Just nu: kaffe och beslutsångest

Just nu- en lista med vad som händer just precis nu!

justnu

Just nu:

sitter jag i soffan med en urdrucken kaffekopp bredvid mig och datorn i knät

har jag det där beslutet ringandes i öronen och måste verkligen bestämma mig idag

är jag livrädd för att fatta fel beslut

har jag fortfarande pyjamas på mig

har jag inte ätit frukost än

ska jag snart träffa mamma för att hjälpa henne med jobb

ligger två små hårddiskar, ett minneskort och en minneskortläsare på bordet framför mig

har jag sovit lite mindre än 8 timmar vilket aldrig känns bra men det funkar ändå okej

är det blött ute för det har regnat

 

En helg i Stockholm på Fotografiskas café

stockholm

I helgen har jag varit i Stockholm. Strosat i kalla vindar med sol på kinderna och brännhet kaffemugg i händerna. Kollat på vattnet, husen, himlen. Bott på hotell och läst DN till frukost. Promenerat över broar, genom parker och gallerior. Smygspanat på hundar och ryst lite av alla trendiga storstadsmänniskor.

Det bästa med resan var att jag fick träffa en vän som flyttade upp till Stockholm för två år sedan och som jag inte har träffat sedan dess. Vi bänkade oss i Fotografiskas café med varsin stor kaffekopp för att avverka de senaste två åren. Utsikten från caféet var helt magisk: blå vatten, vita båtar och Gröna Lund som en lysande leksakscirkus där nere.

Vi pratade om vilsenhet, om att ”bara vilja ha ett jobb” men samtidigt vilja ha ett roligt jobb, om att inte ha en aning om vad man ska bli, om att gömma undan kameran efter tiden på Fotohögskolan (vi gick i samma klass där), om dryga kollegor på olika praktikplatser, om att ens partner har ett större sammanhang än en själv, om att flytta till en ny stad, om Stockholm, Göteborg och om den där killen som min kompis dejtade på en liten bar när hon bodde i Göteborg.

Och vi pratade om vänskap. Om hur svårt det är när man har umgåtts i stora gäng som gått ut mycket tillsammans. När sammanhanget plötsligt försvinner och vännerna faller bort. När man inser att man inte har så många vänner kvar efter att man bytt stad, slutat gå ut eller fått en ny partner. Hur många finns det kvar när man gör stora förändringar?

Efter vårt möte var jag så fylld energi. Det var som att vår träff injicerade hopp i mig. Hopp som jag tappade 2015. En tro på mig själv som jag har stuvat längst ner i byrålådan och bestämt mig för att aldrig ta fram igen.

Men så åkte jag till Stockholm.

Och något klickade.

Det som gått i baklås låstes upp.

Kanske, kanske… håller dimman på att lätta?

 

 

Ett vanligt liv

ett vanligt liv

Sommaren 2015 mådde jag väldigt dåligt. Jag hade kämpat på med mitt foto i många år och utsatt mig för flera situationer som resulterat i konflikter och mer kritik än jag kunde hantera. Dessutom hade jag ett extrajobb med stor press, samt flera andra saker på gång samtidigt: en komvuxkurs vid sidan av min konstnärliga heltidsutbildning, fotouppdrag, extrajobb, jobb med en videokurs och min första soloutställning. Allt samtidigt! Jag var så trött på att sträva och kände mig splittrad. Grät och ville bara ligga under en varm filt och få känna mig trygg.

Mitt i allt detta började en helt ny känsla växa inom mig. En längtan efter Ett vanligt liv. Ett sånt där liv som jag fick för mig att alla andra hade. Utan krav på att prestera konstnärligt. Utan krav på att komma någonvart. Att bara få vara. I nuet. I vardagen. I vanlig ordning idealiserade jag ju såklart det där med vanligt liv. Men just då såg jag det som min högsta dröm att få ha ett ”vanligt” jobb och en vanlig vardag.

Därför startade jag en blogg med namnet ”Ett vanligt liv”. Bilden längst upp är en header jag hade för den bloggen. Tanken var att dela med mig av ett helt vanligt liv. Min vardag och de små stunderna mellan jobb och skola. Jag bloggade inte så länge på den bloggen, men den betydde ändå någonting för mig.

Nu i efterhand kan jag se att min starka känsla för det där vanliga livet var en reaktion mot att i många år ha rört mig i konst- och fotokretsar där alla strävar efter att vara speciella och att göra speciell konst som helst sticker ut. Hela den kreativa världen handlar ju på ett sätt om att inte vara vanlig. Den handlar om att vara unik.

Och vad är ens ett ”vanligt” liv. Finns det? Det jag längtade efter var ju egentligen en paus från prestation och krav. Att bara få vara den man är utan omskrivningar. Men prestation och krav finns ju överallt, även på ett ”vanligt” jobb. Idag, två år senare, har jag en mer balanserad syn på detta. Jag vet att jag behöver alla delar i livet för att må bra. Jag behöver utmana mig själv kreativt och våga visa det jag gör. Men jag behöver också en stabilitet och grund som gör att jag kan vara i vardagen utan oro och njuta av de små vardagliga stunderna.

Här är en mobilbild som jag tog när jag satt på café och skrev på den här bloggen:

Jag minns att jag bara ville fly in i min bubbla och absolut inte åka iväg till jobbet efteråt. Döpte inlägget till Flyktkaffe.

Såhär skrev jag på bloggen:

Jag orkar inte längre ha några ambitioner. Jag vill leva ett stilla liv, långt bort från stress och yttre krav. Det är som att jag har drivit mig själv så hårt de senaste åren, att jag nu bara vill vara alldeles alldeles stilla. Sitta under trädkronorna och andas i takt med vindens sus. Promenera vid havet och låta saltvatten stänka upp på mina skor. Känna hur sanden sjunker under mina fötter. Känna hur livet lever sig självt och hur jag bara går bredvid, går med, i min egen takt, utan att kämpa eller sträva. Bara vara precis just mig.

 

1

Saker som är fint just nu

saker

Att jag har en rosa dator med en narval på <3 Matchar dessutom mitt palettblad där bak i fönstret.

saker

Att sitta precis här, invid fönstret, i mitt arbetsrum. Titta ut på träden, dricka kaffe och redigera bild <3

 

saker

Att hitta nya underbara tecknare. Som Malin Granroth.

saker

Sån här fin pepp i mitt instagramflöde.

 

saker

Sweatpants and coffee som alltid lyckas peppa mig <3

saker

Komma på att man kan dricka koffeinfritt kaffe om man inte vill få i sig för mycket koffein. Sitter just nu med en kopp koffeinfritt snabbkaffe.

Nu ska jag snart byta om och sedan gå ner till mamma för lite middagsmys. Hoppas ni får en fin kväll <3

 

How gracefully you let go of things not meant for you

”In the end, only three things matter:

how much you loved,

how gently you lived,

and how gracefully you let go of things not meant for you.”

-Buddha

gracefully

Ville bara skicka en hälsning från ett blött Strömstad. Igår fyllde min svärmor år så det var god mat med vänner, kaffe och tårta och dragspelsmusik. Idag sov jag till klockan tio. Det har regnat hela förmiddagen och Tjorven vill inte gå ut. Det blåser och är så höstigt. Vi har sett reprisen av Vår tid är nu. Ätit chips som blev över från gårdagen. Ikväll åker vi tillbaka till stan igen. Kanske köper lite godis och lyssnar på radio i bilen.

1

Decidophobia, nöjda sticklingar, solresor och bokäventyr i Neapel

Jag tänkte vi kunde se på lite vardagsbilder från de två senaste veckorna. Mest från mina stories på både blogg- och fotoinstagram!

Decidophobia

Jag fick brev från mitt print-ställe med två provutskrifter.

Decidophobia

De såg jättefina ut och jag blev glad. De ska till ett företag i Stockholm.

Decidophobia

Jag var hemma hos mamma på söndagsbrunch och fick med mig lite murgröna hem. Så nu har jag en stickling som jag hoppas ska bli lika fin…

Decidophobia

… som denna! Så himla häftigt att den här tog sig och redan blivit så stor! Nu gäller det att få den att trivas men den har en stor fin kruka i alla fall!

Decidophobia

Jag fick vara i värmen med mamma i några dagar. Åka båt och vandra på en ö i solen. Smeta in solkräm och bada i havet och smaka salt på läpparna.

Decidophobia

På resan läste ut första delen av Elena Ferrante och fick superlust att börja på andra delen direkt. Ska låna den snart!

Så var det. Resten av skolåret var Lila fullkomligt ointresserad av vad jag gjorde i skolan. Och när jag frågade vilka böcker hon lånade på biblioteket, vad hon läste, svarade hon i hård ton: ”Jag lånar inget längre, jag får ont i huvudet av böcker.”

Ur Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Sida 185.

Decidophobia

Kom hem och njöt av den höga friska höstluften bland vackra färger.

 

Decidophobia

Hittade denna artikel och insåg att jag har decidophobia. 100 % relaterbar gif!

 

Decidophobia

Bonuspoäng för att jag även provat rullskridskor vilket fick mig att lägga upp denna story och till och med byta profilbild på min privata instagram 😀

Decidophobia

Igår vaknade jag med gårdagens smink och gjorde en liten söndags-boomerang bara för att!

Decidophobia

Någon mer som känner igen sig?

Idag åker jag till Strömstad för att fira min svärmor som fyller år. På onsdag och torsdag väntar lite foto-jobb. Annars tänkte jag fika med en vän, läsa ut Kazuo Ishiguros bok Begravd jätte och försöka få lite saker gjorda i mitt företag.

Vad har ni för planer i veckan? Kram på er och TACK för att ni läser <3

 

En helg på landet med fotolust och färgsprakande natur

 fotolust

I helgen har jag varit med mamma på landet. I lördags sov jag till kl nio, tassade runt inomhus och drack kaffe i flera timmar tills vi drog på oss varma kläder och gick ut för att leta svamp. Hittade massa trattkantareller och gula kantareller. I år är första året jag har lärt mig att njuta av att plocka svamp. Har äntligen fattat charmen med det och blir så avslappnad av att vandra runt i timmar, titta ner i mossan och känna spänningen när det kanske skymtar något gult bortom stenen!

 fotolust

I söndags tog jag med mig kamera och stativ upp till en glänta för att ta bilder i skogen. Jag fick tvinga mig själv men innerst inne ville jag verkligen gå ut och fota. Jag letar fortfarande efter min fotolust. Den försvinner så lätt men den har börjat komma allt oftare. I den här gläntan tog jag en hel drös med självporträtt där jag stod stilla, slängde med håret, sprang och kastade löv i luften.

 fotolust

När jag krafsade ihop alla löven från marken var mitt hjärta dubbelt så stort och jag skrattade nästan högt för mig själv och tänkte: Detta älskar jag att göra. Jag älskar att kasta blöta löv i luften och hoppas på att de kommer med i bild.

fotolust

Kasta kasta!

fotolust

Böjer mig ner för att plocka upp löven. Till historien hör att jag hade glömt min fjärrutlösare hemma så jag fick springa med tio sekunder mellan kameran och platsen där jag hade satt fokus. Himla kul!

fotolust

Och en av bilderna fick bli en springbild. Jag älskar att fota när man springer mot något. Som jag gjort här och här till exempel.

fotolust

Den senaste månaden har jag tänkt mycket på lust. På att jag vill hitta tillbaka till min lust. En väg till det tror jag är genom att släppa prestationer. Eller att hitta en lust i presterandet. När jag ska ta en bild vill jag såklart att den ska bli fin och bra, men jag övar hela tiden på inställningen att det viktiga är att det är roligt när jag fotograferar, och att jag vet att det lika gärna kan bli ”dåligt”. Och det är okej! Jag har hur många bilder som helst som ligger och dammar på olika hårddiskar för att de inte blev som jag tänkt mig. Men någonstans tänker jag att det viktiga är att vara i rörelse. Att inte stanna. Att låta kreativiteten fortsätta på ett eller annat sätt. Och därför älskar jag att bara fota svamp eller grenar också, som ett sätt att släppa prestationen och bara fånga det jag ser.

fotolust

Jag har förresten startat ett instagramkonto för min blogg som ni kan följa här. Tänker att jag lägger upp lite mer vanliga bilder där så får mitt fotokonto vara för mina konceptuella bilder. Nu ska jag ge mig ut i den strålande solen! Hoppas ni får en fin start på er vecka. Kram!

 

 

Just nu-listan. En lista om vad jag gör just nu!

Tyckte det var dags för en just nu-lista igen 🙂

just nu

Just nu…

har jag druckit kaffe under äppelträdet på vår gård och lyssnat på fåglarna.

är jag lite nedkyld efter att ha suttit utomhus i skugga.

har jag hällt havremjölk i kaffet.

har jag en ledig dag framför mig men ska ordna med några fotoutskrifter åt en som vill köpa.

har jag årets nobelpristagare i litteratur på bordet bredvid mig och tänker att jag kanske borde avsluta den där boken som jag började på för ett halvår sedan?

just nu

känner jag mig ganska lugn.

har jag lyckats hålla mig från att älta min framtid alltför mycket. Försöker tänka att jag redan tagit ett beslut och inte behöver fundera mer.

tänker jag varannan minut: jag borde ge mig ut och springa. jag borde komma igång.

läser jag första delen i Elena Ferrantes bok-serie.

just nu

tillåter jag mig själv att drömma mer än jag har gjort sedan 2015. Inser hur viktigt det är att hålla en plats fri för drömmar inom sig själv. Utan krav på prestation eller mål. Låta drömmarna flöda och må bra av att se vackra saker framför sig.

 

1

Fina saker att starta oktober med

Oktober hörrni! Så himla fint. Jag började dagen med en regnpromenad som gjorde mig riktigt blöt och lycklig. När jag kom in fick jag sätta mig framför datorn med en kopp kaffe så ni kan ju tänka er att jag är nöjd nu 😉

Här kommer lite fina saker att starta oktober med:

Värvet har Mia Skäringer Lázár som gäst. Blev så himla pepp när jag såg det imorse. Älskar Mia!

Rania tar de mysigaste höstbilderna till sin blogg. Jag får extrem mys-känsla när jag hänger hos henne!

Jessica är så otroligt kreativ och jag älskar hennes verk! Funderar på att köpa en av hennes printar. Följ henne för att bli inspirerad!

Igår hittade jag en fantastisk illustratör som heter Mari Andrew. Den här bilden heter ”Life in 3 acts” <3 Mari började rita för två år sedan och bestämde sig för att lägga upp en bild om dagen på instagram. Hennes följare växte och nu är hon superstor . Tycker det är så inspirerande när människor lyssnar på sin kreativitet och bara kör! Jag har själv en inre längtan efter att rita och måla mer men tänker ofta att det är för sent att börja. Därför älskar jag stories där folk börjar ”sent”.

Min gamla klasskompis Rebecca delade med sig av ensamheten i ett blogginlägg. Jag tycker det är så fint att hon öppnar sig och vågar visa hur det känns.

En tråkig sak jag måste ta tag i i veckan är att söka jobb. Jag har ett extrajobb men behöver något mer. Det tar emot lite att sätta sig ner och ta tag i detta men jag måste tvinga mig själv. (Anledningen att jag kan skjuta på det är för att jag har sparpengar att ta av, hade ju inte gått annars!) Funderar på att klä mig lite extra fint och sätta mig på café för att känna mig lite proffsig. Svårt att känna sig kompetent i pyjamas. Vad tror ni om det?

Jag skjuter fortfarande upp beslutet om utbildning. Det lutar åt att jag ska fortsätta på ett nytt spår. Vill inte skriva om det ännu då jag behöver vara ifred med beslutet. Jag låter det växa inom mig utan press. Men jag måste bestämma mig snart. Den här skolan blir det inget med i år i alla fall. Tack för era fina kommentarer på det inlägget förresten. Det värmer inifrån och ut <3 Ska såklart svara på alla fina ord.

Annars ska jag fika med en kompis i veckan samt åka till landet i helgen. Jag tänkte försöka ta en ny bild när jag är där!

Hoppas ni får en bra start på veckan. Kram!

1

Den som har haft bråttom länge måste stanna upp och vänta in sin själ

Godmorgon fina ni! Jag är på landet. Vaknade till tystnad och fågelkvitter. Öppnade ögonen till all världens skönhet. Här är annorlunda från stan. Tystnaden är intensiv. Sorgerna längre bort. Himlen gråare. Färgerna starkare.

Igår var jag på manifestation på Heden för att visa mitt motstånd mot nazister som fått tillstånd att demonstrera i Göteborg. Fantastiskt fin manifestation med enormt mycket folk, musiker som spelade och fin stämning. Hejja Göteborg!

Efter manifestationen åkte vi upp till landet. Underbar kontrast att först få vara där allt händer och sedan få sitta ensam ute och filosofera över en folktom utsikt.


Jag gjorde iordning en kvällskaffe och satte mig för att njuta av utemöblerna med bok och anteckningsblock. Dricker inte kvällskaffe så ofta men idag var jag trött efter manifestationen och vi var framme rätt sent på landet så då var det skönt med en kopp varmt snabbkaffe!

Solen hade precis lämnat dalen så det låg pastellfärger i himlen- mitt favoritljus! Jag kunde sitta ute i min jacka och halsduk. Den här tiden på året är underbar för det går fortfarande att sitta ute och njuta! Dessutom är luften mycket friskare än på sommaren vilket jag älskar.

Tjorven njöt av att vara ute, det är så uppenbart att det är hennes rätta element (som för alla djur!) Vi kastade mycket boll och sedan sprang hon runt själv och nosade eller bara satt stilla och lyssnade.

Jag läser fortfarande denna bok. Som jag skrev är den väldigt fin men jag blev lite besviken när jag förstod att författarna tror på attraktionslagen. I ett avsnitt av boken förklarar de att om man inte får det man vill ha trots att man försöker tänka sig till det (attraktionslagen) så beror det på att man innerst inne inte anser sig vara värd det. Usch jag tycker att detta synsätt blir ett skuldbeläggande på individen. Typ: Ja visst, du vill säkert vara lycklig men är du helt övertygad om att du förtjänar det?

Den som har haft bråttom länge måste stanna upp och vänta in sin själ

/Kinesiskt ordspråk

I alla fall älskar jag citatet som var med i boken. Har hört det förr och hade det i åtanke när jag beslutade mig för att ta uppehåll från skolan i början av det här året. Kände att jag behövde komma ikapp mig själv. Vänta in min själ. När jag åkte hit till landet i februari för att vila ut efter skolan gick jag runt i skogen för att bli av med min ångest. Jag satt ute i timmar under träden och kände hur pulsen gick ned. Oj vad skogen stressade ner mig då!

 

Jag är så tacksam för denna plats. Med åren blir jag mer och mer tacksam. Det är underbart att känna hur tacksamheten bara växer. Jag minns hur jag läste ”Var tacksam!” som ett knep för att må bättre när jag var deprimerad. Jag fattade ingenting. Hur kunde jag vara tacksam när jag knappt orkade med mitt liv? Men det går inte att vara tacksam om man mår dåligt. Först måste man ta tag i, och tillåta sig själv fullt ut, att må dåligt, söka hjälp, vara självupptagen, försöka må bättre. Sedan kan man bli tacksam. Men det går inte att forcera. Mår du dåligt så behöver du faktiskt inte vara tacksam! Men jag lovar dig att sen när du mår bättre, då kommer du bli tacksam för det du redan har idag, men som du inte kan uppskatta nu.

Mitt hjärta slår hårt för den här bloggen. Min fristad. Min oas. Och ni som läser! Tack tack tack! Jag är så tacksam att få skriva och dela med mig här och sedan få respons av er. Det är magiskt <3

 

1