When I wandered

Laddade precis upp denna bild på facebook och flickr. En bild som jag tog i höstas på landet. Den har legat på datorn och vuxit till sig. Nu kände jag att den var mogen att komma ut och se världen! Bilden är redigerad med ett par kurvor där jag ändrat färger en aning samt mörkat ner i ytterkanterna av bilden. Men ovanligt lite redigering för att vara mig!

En lördag i stan

 

Här är lite bilder från en härlig helgdag för ca två veckor sedan. Jag och Tomas strosade runt i sol i Göteborg, fotade varandra på gatan (bilderna på mig är tagna av Tomas) och kisade mot ljuset. Som ni kan se tog jag till och med på mig mina solglasögon denna vårdag till ära! Vi avlsutade med lite kaffe på Espresso House. Fika är som bekant något av det bästa jag vet 🙂

Just nu har vi portfolioprojekt i skolan. Ett krav är att vi ska ta ca 10 nya bilder som ska ingå i vår portfolio. Så jag sitter hemma och redigerar bilder och ritar idéer i min anteckningsbok. 10 bilder på två, tre veckor är ingen långsam takt; definitivt inte när man skapar bilder på det sätt som jag gör. Men det är bara att tuta och köra!

Mulet

Sitter och väntar på en vän på Starbucks. Vädret är mulet, skönt och varmt. Staden ligger inbäddad under de mjuka molnen. Min första dag på projektveckorna har börjat. Vi har tre veckor på oss att fota samt sätta ihop en portfolio. Men jag känner just nu mest för att åka ut till landet och vira en filt runt mig. Sitta ute i de friska vårvindarna och se havet skifta färg.

Helgen

I helgen har jag vilat ut, fikat i timmar på Espresso House, spelat musik med Tomas, kollat på saker i en affär, tittat på melodifestivalen, tagit med min kamera ut i vårsolen för att fota, njutit av vädret, promenerat med Tomas och till och med haft på mig mina solglasögon!

Ikväll såg jag den nya filmen Cloud Atlas på bio. Spännande film och livets resa.

Bilder från mobilen. Jag hoppas att ni haft en fin helg!

Det känns som vår

Jag sitter på ett café i Jönköping. Ensam med två tunga väskor och en dator. Bussen hem till Göteborg går om två timmar. Ute lyser solen. Det känns som vår.

Det känns som vår och jag vilar mina ögon på min framtid. Vad kommer att hända? Att jag inte listat ut det än! Jag fyller 28 år i sommar. Jag tycker själv att jag börjat bli gammal. Att jag irrat runt i många år med osäkerhet och tvivel. Känt av mina drömmar som otydliga figurer i periferin. Men ingenting att ta på, ingenting konkret.

Nu är det annorlunda. Nu vet jag vad jag vill. Vart jag ska, vem jag är, hur jag är. Vad jag behöver. Vad jag kan och vad jag inte är så bra på. Nu ska jag hem till Göteborg i tre veckor för att jobba med en portfolio. Skolan närmar sig slutet, som så många gånger förr.

Kan du höra mig?

de sa han gick bort sig i mörkret

de sa han tappa förståndet

det kunde lika gärna varit jag

det kunde lika gärna varit du

/Petra Marklund, Förlorad värld

Nu är jag hemma i Göteborg. Jag sitter på Condeco. Jag har en Att-göra-lista. Men saker är svårt att avverka när livet flyger runt som en ivrig fågel just framför mig. Idag har jag dansat i mitt vardagsrum och lyssnat på massor av musik. Jag är hemma från Jönköping för att ägna mig åt eget arbete i en månad. Vår klass har praktik under hela november, men jag har utformat min praktik lite annorlunda, vilket innebär att jag behöver vara strukturerad och jobba själv.

Men jag har faktiskt inte problem med disciplinen vad gäller att arbeta själv. Mitt problem är snarare det omvända: Jag behöver disciplin för att inte hela tiden arbeta med mina bilder. Hela detta året har varit en prövning för mig då jag tvingats hålla mig borta fotograferandet under perioder pga problem med mina armar. Om inget annat fanns skulle jag sitta alltid i min värld och skapa mina bilder.

Bilderna ovan tog jag för en vecka sedan då jag och Tomas åkte till landet. Det var starkt månsken ute så jag satte kamerans slutare till 1 sekund och gick utanför huset för att fota.

Cupcakes mm.

Den senaste tiden har jag fått en kameraring av min kompis, fotat cupcakes för en skoluppgift, försökt att ersätta godis med frukt (går sådär) tagit ett varmt bad med pastellig badkonfetti , och promenerat i hösten.

Nu befinner jag mig på mitt lägerjobb och ska strax lägga mig och läsa Cirkeln. Imorgon ska jag och Tomas laga soppa. På måndag ska jag ta en rejäl stund för mig själv med en skrivbok. Vi har så mycket i skolan nu att jag bara behöver lämna lite plats för

mina tankar.

Bilder från mobilen!

What time is it?

Klockan är för mycket. Alltid. Den är aldrig lagom. Aldrig passar den mig. Den är antingen för tidigt. För tidigt på morgonen då jag bara vill fortsätta sova. För tidig när den ringer och väcker mig från mina läkande drömmar, för tidig då jag slår upp ögonen och ser mörkret därute, för tidig när jag lyfter på täcket och lite lite kall morgonluft sipprar in på min mage och gör så att jag aldrig mer vill gå upp ur sängen, någonsin.

Och nu är klockan för sent. Någon måste ha mixtrat med tiden så att den gått dubbelt så fort de senaste timmarna. För jag lovar, det var alldeles precis som jag borstade tänderna, bytte om till pyjamas, sköljde i över en minut med fluor. Det var inte flera timmar sedan. Jag skulle ju bara lägga mig och läsa lite, sedan somna så att jag får sova åtta timmar till imorgon. Men någon har mixtrat med tiden.

(Ikväll har jag börjat jobba med bilden ni ser ovan, som är från i somras på mitt land. Den är inte klar ännu, så detta är bara en liten förhandsvisning)