Regn och rusk men allra mest passion

Hej bloggen! Det var ett tag sedan. Vad glad jag blir om någon liten vän har hittat hit och vill läsa! Igår var jag i Jönköping på en intervju till Fotoskolan som ligger där. Jag har ju bestämt mig för att jag vill gå en skola inom foto, för att få tid till det jag älskar allra mest. Eventuellt blir det en repris av sommarutställningen tillsammans med andra konstnärer som äger rum i augusti på Vrångsholmen i Tanum. Men mest av allt just nu längtar jag till att få 365 dagar till att utöva min passion tillsammans med andra likasinnade människor. Det var underbart igår att få prata foto och konst och inspiration med andra fotoälskare! Idag drog jag på mig mina roliga tights som legat och dammat i garderoben. De speglar lite mig idag. Hoppas ni har det bra i regn och rusk eller vad ni nu har för väder där ni befinner er.

Alltid en längtan

Jag längtar nästan alltid till landet. Till oasen med natur och fågelsång och stillhet. Till mobiltelefonen som får ligga glömd i sovrummet halva dagen, mailen som inte kollas och himlen som ständigt skiftar färg. Enkelhet, slöhet, kreativitet. Allt får plats på landet. Förutom social stress och avgaser.

Tomas köpte en gammal polaroidkamera för ett par veckor sedan. Efter att vi fått ett helt nytt batteri på posten fungerar den utmärkt!

Polaroid

Bilder från min första polaroidkamera som jag köpte på Tradera för ett par månader sedan, och som till min glädje fungerar!

Idag har jag jobbat på förskolan, kollat på tredje avsnittet av Äkta Människor på svtplay och tagit ett (väldigt) varmt bad, innehållande badsalt och två badkulor. Nu ska jag och Tomas snart se filmen Black Butterflies. Sockerkakan som jag bakade i helgen när jag var sjuk står på tining. Trevlig kväll!

Lovord för fikan

Det finns nog ingenting bättre för mig än att möta en god vän över en kopp te/kaffe på ett stimmigt café och prata om livet. I GP stod det om det goda samtalet i helgen. Jag har alltid dragits till det goda samtalet. Det som gör att jag gärna bokar in möten på tu man hand och avsätter timmar i en ångande cafélokal. Att få höra berättelser som den andra vill dela med sig av, eller att själv få lägga fram en bit av sin själ på det smuliga cafébordet. Det är äkta liv för mig!

Psst! Bilder från gårdagens fika (samt promenaden dit) med min alltid underbara farmor.

En vilsen fundering

Hej Bloggen (och ni där bakom de gnistrande skärmarna som förhoppningsvis läser mina ord).

Just når jag inte riktigt fram. En känsla av vilsenhet. Jag vet vart jag strävar, men blir osäker på vad jag gör för att komma dit. Det går inte att komma ur sig själv. Vi är alltid fast i våra personligheter, våra malande rädslor och knarrande tankar. Du kan vara bombsäker på din sak, veta precis vart du vill, se dina drömmar med en bländande klarhet, men det kan ändå vara svårt att se vart du ska ta ditt nästa steg. I alla fall för mig. Självklart är det en naturlig del av allt, det är nog svårt att gå runt och vara tvärsäker hela tiden. Men det skulle vara så skönt att komma utanför sig själv, få sig en ordentlig titt på sitt liv ur andras ögon, få några aha-upplevelser och förstå vad det är man håller på med!

Snö på påsk

Hejsan!

I onsdags kom Lisa Marie hem till mig för att välja bilder till lookbooken som jag har fotat för hennes märke Up The Wooden Hills. Det blev en lång dag med många bilder på näthinnan. Det tar alltid tid att välja ut de bästa bilderna, speciellt när de är snarlika varandra. Jag laddade som tur var upp med kaffe och två skålar naturgodis.

Nu är jag på landet med Tomas och försöker få ögonen att inte falla ihop. Jag längtar in till sängen, men kände så mycket för att skriva ett inlägg här innan jag går och lägger mig. Det har förresten snöat idag. Mycket. Marken är vit utanför huset!