Påväg hem igen

Sitter på landet och känner behovet av att skriva ett blogginlägg. Solen lyser genom molnen. Regndropparna verkar vibrera på kanten nånstans långt däruppe. Jag tittar på vår rosenbuske och ser att de ljusrosa bladen har fallit av. Vi som är här ska packa ihop, ta bilen in till staden igen. Jag ska tvätta inför en jobbvecka på läger, bädda nya lakan i vår breda säng, äta middag framför teven, ta en powerwalk på den blöta asfalten, stanna upp till ljudet av fågelkvitter utanför NK:s skyltfönster. Kanske dricka vin någonstans bland andra, bland skålar och skratt och dränkande röster. Somna till ljudet av änderna vid ån utanför vårt fönster. Vakna någonstans i natten av bilar som tvärstannar och gasar, och människor som skriker till varandra. Staden är allt annat än det lugn som finns här. Jag hoppas att jag kan bära med mig en liten bit av den lugnande luften hem.

Instagram

Jag har blivit en hopplös Instagramare. För er som inte vet vad jag talar om så finns det ett program som heter Instagram och har blivit väldigt populärt. Det fungerar som en bilddagbok där man tar en bild med sin telefon och laddar upp den direkt till sin profil. Man kan följa andra personer och välja ut bilder som man ”gillar”. Om ni vill följa mig så är mitt användarnamn beataryden.

Promenader

Hej alla fina! Sitter här på Café Nöller i Haga i Göteborg. Här spelas underbar klassisk musik och solen leker genom fönstret. Jag sitter inne för att kunna se min datorskärm. Har just träffat min vän Ellinor som går på Konsthögskolan Valand. Hon har hjälpt mig med en ansökan till en ettårig projektkurs. Jag märker när jag pratar med andra om konst och idéer hur viktigt det är att bolla med andra och sätta det man gör i en kontext. Bara att försöka formulera mig i tal för en annan människa är utvecklande. När jag varit på intervjuer för fotoskolor märker jag hur svårt det är att presentera sig själv. Det som är helt klart inuti mig blir nästintill flummigt eller otydligt när jag ska förklara det för en jury. Jag förminskar mig själv, talar mindre allvarligt om det jag gör. Suck!

Bilden överst är ett porträtt av världens bästa mamma (alltså min!) från vår promenad i Botaniska Trädgården nyligen. Sedan är det underbara Lisa Marie under körsbärsträdet. Och underst ett självporträtt från mitt hem. Till höger på bilen ser ni två av mina tavlor.

Regn och rusk men allra mest passion

Hej bloggen! Det var ett tag sedan. Vad glad jag blir om någon liten vän har hittat hit och vill läsa! Igår var jag i Jönköping på en intervju till Fotoskolan som ligger där. Jag har ju bestämt mig för att jag vill gå en skola inom foto, för att få tid till det jag älskar allra mest. Eventuellt blir det en repris av sommarutställningen tillsammans med andra konstnärer som äger rum i augusti på Vrångsholmen i Tanum. Men mest av allt just nu längtar jag till att få 365 dagar till att utöva min passion tillsammans med andra likasinnade människor. Det var underbart igår att få prata foto och konst och inspiration med andra fotoälskare! Idag drog jag på mig mina roliga tights som legat och dammat i garderoben. De speglar lite mig idag. Hoppas ni har det bra i regn och rusk eller vad ni nu har för väder där ni befinner er.

Körsbärsträdet

Idag har jag inte haft mycket energi. En sådan där dag när små motstånd blir till stora berg att kliva över, en liten vindpust verkar kunna välta omkull hela dig.

Men nu ska jag ut och möta upp Lisa Marie vid det stora körsbärsträdet som har blommat vid Svingeln. Jag tar med mig kameran och en rekvisita. Energin har redan återvänt!

Alltid en längtan

Jag längtar nästan alltid till landet. Till oasen med natur och fågelsång och stillhet. Till mobiltelefonen som får ligga glömd i sovrummet halva dagen, mailen som inte kollas och himlen som ständigt skiftar färg. Enkelhet, slöhet, kreativitet. Allt får plats på landet. Förutom social stress och avgaser.

Tomas köpte en gammal polaroidkamera för ett par veckor sedan. Efter att vi fått ett helt nytt batteri på posten fungerar den utmärkt!