Ska jag följa min dröm?
Det självklara svaret på den frågan är såklart ett Ja. I dagens samhälle är det riktigt hett att följa sin dröm. Vi avgudar människor som ”går sin egen väg”, ”Är unika” ”Vågar vara sig själva”. Människor som inte bryr sig om vad andra tycker och är säkra i sig själva. Men tyvärr gäller detta bara människor som faller inom normen. För samtidigt avgudar vi effektivitet, pengar, status och kändisskap.
Vi lär oss att vi ska drömma om stora rena hus som vi inte kommer ha tid att städa. Vi lär oss att vi ska drömma om nya bilar som skiner på uppfarten och morgnar med kaffe från en mörkt färgad espressomaskin. Reklamen finns numera överallt och den bränner fast konsumtionen på våra näthinnor.
Till och med när vi blundar ser vi saker framför oss. Grå soffor under ett berg av designade soffkuddar. Raka linjer i form av soffbord, lampor och minimalistiska guldljusstakar. Att vara sig själv verkar hänga samman med att vara lite avslappnat snygg, ha en unik, men inom ramarna trendig, stil, ägna sig åt sin passion men trots det ha pengar över till bilar, resor, shopping.
Jag drömmer om tid. Min dröm är att ha tid. Tid till min fotokonst och tid till mina reflektioner. Tid till naturen och att bara vara. Tid till lugn och ro. Jag tror att vi behöver vidga begreppet ”Följa sin dröm”. Det handlar inte bara om vad man ska jobba med. Det handlar inte bara om vad man gör. Det handlar om livet. Det handlar om vad man är beredd att lägga sin tid på.
Jag kan drömma om ett hus vid havet. Jag kan drömma om att ha råd till regelbundna frisörbesök. Men jag vet vad mina drömmar kostar. De kostar tid. Tid som jag inte är beredd att offra på saker som får mig att må dåligt. Tid som jag inte vill slösa bort på sådant som ger mig känslor av meningslöshet. Jag vill inte gå till ett jobb som jag inte tycker om bara för att kunna gå till frisören. Jag jobbar hellre mindre och klipper mig själv. Jag jobbar hellre deltid än bor i ett hus vid havet.
Att anpassa sina drömmar. Jag har lärt mig att anpassa mina drömmar efter hur jag är som person. Jag vet att jag inte orkar med ett tempo som är för högt, för intensivt. Jag är inte skapad så att jag klarar av alla krav som konsumtionen ställer på oss. Därför drömmer jag inte om ett modernt, vitt hus, för det kommer jag aldrig ha råd med. Men jag drömmer om ett litet hus. Någonstans där jag har råd att bo.
Så svaret är Ja. Du ska följa din dröm. Men du ska inte följa vilken dröm som helst. Du ska inte följa reklamens dröm. Du ska inte följa den drömmen som kräver av dig att du gör avkall på dig själv, på den du är, på det som är du. Du ska följa den drömmen som kommer inifrån.
Jag drömmer om ett liv som går i samklang med den jag är. Tänk att det ska vara så förbannat svårt.
