Ibland får jag den där känslan. En hemlängtanskänsla. Fastän jag är hemma. Jag längtar hem men jag vet inte vart.
Jag letar i den yttre världen för att hitta det jag söker. Jag ändrar på mig själv men det hjälper inte. Jag letar och letar men till sist tappar jag bort mig själv. Så kändes det idag. Jag satte mig ner i soffan och tittade ut genom fönstret. Vilade ögonen på de grå molnen som envisas med att gömma våren. Tankarna snurrade runt och jag kände samma gamla hopplöshet inför livet, besluten och mig själv. Och så kom jag plötsligt på, som så många gånger förr, att allt det där kanske finns inom mig?
Kanske handlar det inte om att hitta skatten där ute. Kanske handlar det inte om att ändra på sig, ta mediciner eller försöka passa in. Kanske finns den där skatten alldeles alldeles nära? Kanske är det så att om jag bara drar ett djupt andetag och tillåter mig att släppa all oro och alla framtidshot, så kommer jag att landa. Sjunka in i mitt eget trygga mörker och se tusen stjärnor gnistra på ögonlocken.
Kanske längtar jag bara hem till mig själv?
Tack Wilda <3 Vad skönt att höra att du också känner igen den där känslan. Så fint att känna att man faktiskt kan landa hemma i sig själv <3
Så fint att läsa dina reflektioner, Beata. Jag känner igen den känslan från förr och jag trodde alltid att det var en plats, eller ett sammanhang jag sökte. Tills jag, som du också skriver om, hittade mig som min allra bästa vän och landade hemma i mig. Numer längtar jag hem till mig och mitt, så jag kan ge mig själv allt jag behöver och rensa bort det jag inte behöver när intrycken blir för många.
Hej Erik! Tack för dina fina ord! Det är alltid intressant att höra din tolkning av mina bilder och tankar <3 Kram
Hej Beata
Nu är vi hemma igen i Noisy Le Grand nära Paris.
Jag har just läst med intresse din personlig tanke ” Jag längtar hem men jag vet inte vart”. Det är mycket vakert skrivit. Jag har försökt att förstår vad du menar. Jag tycker personligt att du söker efter något ute som du hinner inte. Jag har tittat på den vacker bilden av skogens : många träd döljar himlen. Man skulle vilja se vad det finns bakom de träd: kanske vad du söker. Det är min personlig tanke. Utan tvekan har du en andra mening.
Kram från Erik
Hej Emelie! Tack så hemskt mycket <3 Vad spännande att höra att du också känner igen dig! Jag har burit på den här känslan länge, men med åren har den nog blivit lite svagare. Plötsligt dök den upp igen och det kändes så skönt att beskriva den med ord! Och det är så kul att höra att du känner igen den känslan <3
Vad vackert skrivet! Jag känner igen mig i den där känslan och precis som du säger är det nog ofta en längtan hem till sig själv. Vilken fin tanke.