Jag hittade ett fint blogginlägg på Yogaworld som jag måste dela med mig av!
Det är Elina Sundström som skriver om att vi skapar våra egna facit:
Jag kan bli less på normer om hur man bör leva, och att jag själv kan påverkas väl mycket mentalt, även om jag vägrar låta livet styras av de här normerna i praktiken. Ändå inbillar jag mig ibland att livet har ett givet facit och jag fuskar mina egna svar.
Känner igen mig i att man dras mellan de här två sakerna. Jag försöker ju skapa ett slags fritt liv åt mig själv, men varje dag ifrågasätter jag också hur jag vill leva och om jag inte borde leva som andra. Vilket är svårt. För jag vet inte.
Oro, tvivel, ovisshet och prestationsångest är stora delar av livet jag själv valt, det är priset för ”drömlivet”. Men status är totalt irrelevant för mig, karriär likaså.
Jag tror att jag har haft svårt att acceptera att den väg jag vill gå kanske innebär en del jobbiga strider, uppoffringar mm. Men det finns ingen lätt väg. Även om den rätta vägen är tuff, så tror jag det är jobbigare att känna att man är på fel väg.
Ja visst är det! Även om vägen är snirklig och oviss, så är den värd att vandra när den är ens egen! Åh va bra att du vågar leta efter din egen väg! Kanske kan man aldrig riktigt veta exakt vad som är rätt och fel, men man kan i alla fall veta vad som känns rätt just nu, för en själv. Vilken bra insikt att du har förstått att det blir fel när du följer andras väg. Det är något som jag verkligen har förstått själv också! Tack för din fina kommentar och lycka till på den snirkliga vägen <3 Kram!
Visst är hon! Jag tror att det är en gåva om du kan se det positivt att du blivit utbränd. Att du faktiskt har lärt dig någon om dig själv! Jag kan också vara glad att jag har insett att prestation inte gör mig lycklig. Det försöker jag ha med mig i mitt skapande; att jag skapar för min egen skull först och främst, och inte för att vinna priser eller få framgång. Jag känner igen det där med att ha svårt att skilja mellan andras och mina egna åsikter. Tror att jag fortfarande har det problemet, även om det blir bättre hela tiden. Jag kan ha så svårt att avgöra vad som är min egen vilja och vad som är prestionsbaserade tankar.
Ja visst är det? Jag har så himla lätt att ta in min omvärld och tro att jag ska göra likadant. Det är verkligen inte lätt att skilja mellan äkta vilja och prestationsångest! Åh vad bra att du fått en insikt om att du ska balansera och leva i ovisshet. You go girl!!! Kram 🙂
Åh tack! <3 Det är fina ord men inte alltid lätt att leva efter. Så vi får påminna varandra! Tusen tack för att du läser <3 Kram
Elina är så bra på att uttrycka detta. Ibland kan jag tänka att jag hade tur som blev utbränd så ung och att jag redan tidigt behövde inse att prestation och samhällsnormer inte gjorde mig lycklig. Det är bara genom att vara jag, och bli ännu mer jag, som jag kan hitta frid och lycka i livet. Och innan jag visste vem jag var så var det svårt att skilja mellan vad som var andras åsikter och mina.
åh, den sista meningen – att känna att man är på fel väg och lever på ett sätt man inte vill men tror sig ”förväntas leva”. Inte värt det, inte! tack för att du delar sånt här <3
Det är så lätt att svepas iväg i nått som kanske är nån annans dröm för man inte lyssnar på sig själv. Tar beslut för det som förväntas från en från samhället. Det var det som hände när jag gick in i väggen. Nu balanserar jag hellre i ovissheten och kör mitt eget race.
Det er DEFINITIVT best å gå sin egen vei, selv om den også kan være utrolig snirklete 🙂
Jeg er i ferd med å finne min helt egne vei, noe jeg har jobbet med over lang tid. Og når vet man når man har funnet den ”riktige”? Det er så mange tøffe valg som må tas, hele tiden, og det er utmattende.
Samtidig vet jeg at å følge andres vei blir helt feil, så jeg har igrunnen ikke noe valg.
Nå hører jeg at det virker som jeg stadig kjemper en kamp med meg selv, jeg gjør ikke det. Jeg tar de valgene jeg vet er riktig for meg, de som kjennes gode både i hjertet og magen, og så får det heller være at en viss grad av prestasjonsangst og usikkerhet også er en del av hverdagen:-)
”Kun død fisk følger strømmen” (norsk ordtak)
Varme klemmer, Janniche