Det handlar om begriplighet

Jag sitter i det lilla rummet med tre stolar och ett sidobord. På bordet en vattenkaraff och några pappmuggar. Kan jag ta ett glas vatten? Snön yr som en snöstorm utanför. Kyrkan tornar upp sig så att man ser bara den massiva väggen.

Vi tittar på kort och jag berättar allt jag ser i ett av korten. Berättar om färgerna, om hålet som sakta fylls med vatten, om ett hopp som jag kan se igen. Hon lyckas se bortom mina snabba ord, många associationer och ibland skämtsamma betoningar. Hon hör orden och förstår allvaret, trots att jag inte låter så allvarlig. Hon väjer inte för det mörka, hon förstår ordens innebörd.

Någonting hon säger denna snöiga fredag får mig att se mig själv klarare. Det handlar om begriplighet. Vi pratar om sådant som jag kommit för att prata om och jag kan se mitt skapande i ett nytt ljus. Jag kan se vad mitt behov av att berätta, här på bloggen, att skapa mina bilder, att samtala, handlar om. Det handlar om att förstå världen, om att förstå hur min värld vecklar ut sig i mitt liv och hur jag hanterar det som kommer till mig. Livet kan vara så ogreppbart, så svårbegripligt (så avgrundsdjupt). Att hitta fram till en egen förståelse kan vara det som läker.

Det går inte alltid att hantera livets skeenden rakt upp och ned. Det behövs sådant som kan göra livshändelser begripliga. Det är därför jag jagar morgonljuset och dimman ute på en äng. Det är därför jag fotograferar mig själv utomhus mitt på dagen och gör om allting till natt i Photoshop. Det är därför jag skriver.

Jag har försökt dämpa det där behovet av att reflektera ibland. Tänkt att det är så onödigt inåtvänt och sett det som ett slags ältande. Men det är skillnad på ältande som gräver en grop och leder till en återvändsgränd, och ett reflekterande som gör att man faktiskt kan få ihop bitarna i sitt liv, lägga ut dem framför sig och titta på dem. Kanske äntligen förstå.

På ett sätt är det ingenting nytt, jag brukar ju säga att skapande är min terapi, att jag ”måste” skriva och fotografera. Men begreppet begriplighet gav mig ett sammanhang för reflektionen, en förståelse för förståelsen.

Det finns ord som kan beskriva den jag alltid har varit.