Längtans lugn

En dag i vecka fem är jag hemma sjuk. Dagen vecklas ut till en tyst dag i avskildhet. En sån där dag som går i evighetens tecken. En dag när jag får vakna, äta frukost, säga hejdå till familjen, och sedan fylla på min kaffekopp och lägga mig under täcket igen. Gömma mig för världen och samtidigt känna hela livet spritta inne i kroppen. Ett längtans lugn!

Jag bor i sängen hela dagen. Bor i sängen med min kaffe och min anteckningsbok. De små hårddiskarna i blått och svart ligger på kudden. Minneskortläsaren ligger halvt under täcket. Canon 5d mark iii ligger på sidan med sitt 100 mm macro 2.8 ifall jag skulle se en fågel utanför fönstret.

För jag har visst blivit fågelfotograf! Utan ett endaste bra teleobjektiv har jag nu börjat lura på fåglarna genom fönstret. Trädet är alldeles för långt bort och fåglarna blir pyttesmå på bilderna så att jag måste beskära nästan hela bilden, men jag ser det som en långsam väg framåt mot att väcka den naturfotograf som ligger i mig och sover.

Kanske att jag byter plats nån gång för att dricka kaffet med den skummade havremjölken i en gul fåtölj. Bara för att stirra in i datorskärmen i ett annat rum ett litet slag.

Jag spenderar dagen så. Halvt utsträckt på sängen, eller i en fåtölj, med små avbrott för fotograferande. Mina fingrar svävar fram och tillbaka över den lilla styrplattan på min laptop, för att redigera kurvor och nyanser i Photoshop.

Det var nog längesedan jag ägnade så här mycket tid till fotograferandet. Blev så upptagen av vardagens magi och mina egna fantasier. Världen blir så mycket vackrare när det finns tid för kreativitet!

Jag tänker på Chagall

Efter sommaren kom jag in i ett kreativt rus som var väldigt tillåtande. Som en kontrast till tiden på skolan där den rådande diskursen satte käppar i hjulet, svår att bortse ifrån.

I augusti spenderade jag hela dagar framför datorn. Jag testade medvetet nya sätt att arbeta på. Det var befriande att veta att jag inte kommer behöva förklara mig för någon, eller ”försvara” min konst mot opponenter som inte ser bortom sin egen subjektivitet (vår opponering under examen var otroligt märklig; det kändes personligt och subjektivt och oklart. Får se om jag orkar skriva om det nångång.)

Men i alla fall. Tänk att jag får fortsätta skapa såhär nu, för resten av livet!

Jag tänkte på Chagall när jag gjorde de här två bilderna. När jag var liten sov jag över en del hos min farmor och farfar. Jag älskade det. Min farmor var min bästa vän. En poster av Chagall satt uppe i deras sovrum framför sängen. Den var blå och människor flög. Den har satt avtryck.

”For love” 2020.
”Sadness sea” 2020

Jag har ju en hemsida för min fotokonst, och en facebook och en flickr om ni vill se mer.

När jag skriver detta är jag inne på min fjärde timme på café. Jag sitter på ett café som ligger precis intill Järntorget. Solen lyser ute, cafédörren står öppen för flödet av människor. Många studenter och hemmajobbare.

Jag dricker min andra cappuccino och det är underbart. Idag har jag ett hål i verkligheten. Det känns som att göra nånting otillåtet. Som att jag skolkar. Men idag har jag denna tiden. Jag lämnade Lilla V (min 2-åring) på förskolan kl nio och smet direkt hit. Resten av veckan jobbar jag men idag, IDAG, är jag fri.

Steg för steg- Processen bakom en bild

Jag dök in på min gamla fotoblogg som fortfarande ligger uppe. Så roligt att gå tillbaka och läsa. Jag påminns om hur otroligt passionerad jag var de åren jag skrev på bloggen. Jag är fortfarande passionerad med foto, men inte på samma glödande sätt.

Jag hittade ett inlägg där jag stegvis går igenom hur jag skapade den här bilden. Tänkte att det kunde vara kul att dela med mig av på den här bloggen! Tyvärr är bilderna väldigt små, de blev tydligen det på den bloggen. Jag har en mycket snyggare blogg nu måste jag säga!

Jag skrev på engelska på den tiden (storhetsvansinne?) och har översatt texten nedan. Blev tyvärr rätt knackig översättning pga. lat. Men skit samma det roligaste är ändå bilderna!

Håll till godo 🙂

Skapandet av The edge of itself (som jag sedan döpt om till The dancer)

Jag åkte till min familjs lantställe, där det finns fantastiska fält att fotografera på. Jag gick upp runt kl 07.30 på morgonen, före soluppgången. Jag tog min bubbla, mitt stativ, min kamera och en tjock jacka och gick ner till fältet som ligger nedanför huset. Innan jag satte kameran på stativet letade jag efter bästa platsen att ta bilden på. Det är en bra idé att gå runt lite med kameran så att du kan ta test-bilder innan du låser fast kameran vid en speciell position.

Jag tog några testbilder med bubblan.

Dimman inuti bubblan är resultatet från en väldigt kall morgon, och jag lät bubblan vara utomhus en stund för att uppnå den dimmiga effekten. Jag tyckte det passade bra för den här bilden. Om nu undrar vad jag gör så siktar jag med fjärrkontrollen mot kameran 🙂

När jag var klar med att fota mig själv och bubblan tog jag bilder på omgivningen för att expandera bildrutan och göra den kvadratisk i efterhand. 

Jag tog flera bilder på himlen, som såg olika ut åt varje håll jag tittade. Den här bilden använde jag sedan i den färdiga bilden.

Här är en skärmdump från redigeringsprocessen. Jag håller på att expandera arbetsytan genom att sätta ihop bilder på omgivningen. De kalla blå tonerna är originalfärgerna. Jag har ersatt himlen med en annan här.

Närbild på skärmdumpen. Lite senare bytte jag ut den nedre delen av klänningen med en annan klänningsbild som hade bättre rörelse i sig.

Här har jag bytt ut himlen igen och skapat en ny horisont. Jag har också börjat jobba med färgerna. Jag visste att jag ville ha allt mer dramatiskt.

Nu är jag nöjd med färgerna, men himlen är fortfarande likadan.

Bytt himmel igen, och äntligen känns himlen rätt! Men här är horisonten inte lika mörk som i skärmdumparna ovan.

Här är den färdiga bilden med klar himmel och horisont.

Hoppas du tyckte det var intressant!

Här finns ett inlägg kring hur du expanderar arbetsytan i Photoshop.

Morgon på stranden i Alicante

Imorse vaknade jag halv sju i ett kolsvart rum i Alicante. Jag är här med mamma i några dagar och vi hade bestämt oss för att gå ner till stranden och fånga soluppgången.

Klockan ringde halv sju och jag gick upp för att packa ner kamera, ett vitt lakan (eventuell kostym) och klä på mig min vita klänning. Det var lugnt på stan och när vi kom ner till stranden låg ett litet rosa ljus långt borta på horisonten. Det var precis sådär magiskt som jag hade hoppats på!

Vi var nästan själva på stranden, förutom en traktor som körde fram och tillbaka för att jämna till sanden. Jag sprang runt barfota i sanden, lade mig på stranden och sprang ut i vattnet. Jag var egentligen trött och oinspirerad, men jag lyckades tvinga sig själv att fota ändå. Inspirationen måste inte alltid finnas där, men på något sätt lyckas jag alltid bli inspirerad när jag väl sätter igång. Och jag blir så tacksam när jag kommer hem igen med massa nya bilder!

Jag hade kollat upp vilken tid solen gick upp och var den skulle gå upp. Den gick upp till vänster om mig i bilden ovan. Alltså fy vad magiskt det är med detta ljus! I LOVE!!!

Jag fick mycket sand på bena!

Efter fotandet gick vi hem till vår lilla lägenhet för att göra kaffe. Nu sitter jag i soffan och dricker min andra kaffekopp. Snabbkaffe+sötad sojamjölk som vi köpte i affären. Så lyxigt att kunna göra eget kaffe! Ska strax ta en dusch och göra mig iordning för att vandra ut i den mysiga staden.

Kram på er!


I had a wonderful photo session by the beach in Alicante. It was early morning and the light was magical!

 

Fotofredag- Kraften i att bryta regler

En sak som fick mig att komma loss i mitt fotograferande var det här med regler. Och då menar jag inte att följa dem, utan att strunta i dem. Fotovärlden kan ibland kännas ganska strikt och full av regler. I alla fall om du läser en tidning med en massa tips på hur du ska göra, eller går en kurs i foto. Jag har gått kurser och haft lärare i foto som gjort att det känts svårt, tråkigt och viktigt att göra ”rätt”. Jag har känt att jag behöver en massa utrustning innan jag kan göra vissa typer av bilder. Speciellt när jag var ganska ny inom foto kände jag att det var massa saker jag behövde ha för att kunna göra vissa typer av bilder. Jag trodde jag behövde blixt. Trodde jag behövde ha ”rätt” inställning på kameran, ha rätt utrustning, rätt blixtar, rätt kamera och allt sånt där.

Men som ni säkert förstått så insåg jag ganska snart att jag inte behövde allt det där. Jag fotar aldrig med blixt. Innan jag skaffade mitt stativ ställde jag kameran på bord (ibland på högar av böcker.) Att vara begränsad på detta sätt skapar en sådan härlig frihet. Jaha, jag har inte ett stativ, då får jag lösa det med massor av böcker som balansera på ett bord 🙂

Det är något speciellt med att vara i början av sin kreativa väg. Jag var så uppfylld av alla mina idéer och allt jag ville göra. Jag har fortfarande massa idéer, men ju mer tiden går, desto mer seriöst blir det (jag säljer ju bilder, föreläser, håller i kurser mm. nuförtiden) och då försvinner den där naiva fotolusten som fanns i början. Fast nu har det mer växt till en trygg kärlek vilket såklart är helt fantastiskt 😉

Jag rände runt i second hand affärer och letade efter sagolika, enfärgade klänningar som skulle vara bra att svänga runt med i bild.

 

Ställde för första gången klockan riktigt tidigt för att åka ut och fånga dimma. Vilket ju är helt magiskt om du ska fota.

Och det blev denna bilden! En vit gardin som mantel och lite stoppvadd så blir det garanterat fint 🙂

Tomas med som assistent. Har iaf uppgraderat till ett litet bättre stativ idag, även om jag vill ha ett med kulled egentligen. Den där panduropåsen och gamla filmkameraväskan som jag övertagit från någon i min familj hänger kvar än.

Secondhand-fynd. Fast dockan köpte jag aldrig. Hade en fin idé minns jag.

Hade en idé om att leka med krig och barndom. Men det blev aldrig något. Synd?

Denna klänning har alltså använts mycket i mina bilder! Bland annat här och här.

Jag sydde korsstygn i stoppvadd! Stoppvadd är the shit om ni ska göra moln!

Tomas som modell på styltor. Byxorna har jag nålat ihop av ett svart lakan som jag köpte och klippte isär.

En milstolpe för mig var när jag började våga testa själv. När jag insåg att det kunde bli lika bra bilder (eller bättre!) när jag gjorde på mitt eget sätt. Jag tror att många har stor respekt för fotovärlden och tänker att man ska ha dyr utrustning och massor av erfarenhet för att lyckas. Det finns också en tendens att värdera inom fotovärlden. Du räknas inte som riktig fotograf förrän du har gått en treårig utbildning eller varit assistent åt någon i fyra år. Till exempel. Detta är såklart inte alls sant. Många av de som jag ser lyckas är just de som struntar i att klättra i hierarkier och bara kör sin grej. (Med lyckas menar jag att de går på en egen konstnärlig väg och vågar utvecklas i sin konst. Det har inget med pengar att göra för mig.)

Mitt tips denna Fotofredag är helt enkelt: strunta i fotovärldens regler. Det finns många som vill tala om för dig hur du ska göra, men strunta i dem. Våga lyssna på ditt hjärta och skapa utifrån din egen kreativitet och dina egna idéer. Teknisk kvalitet är inte alls så viktigt som en kan tro.

Hoppas ni får en härlig helg! <3

When I wandered

Laddade precis upp denna bild på facebook och flickr. En bild som jag tog i höstas på landet. Den har legat på datorn och vuxit till sig. Nu kände jag att den var mogen att komma ut och se världen! Bilden är redigerad med ett par kurvor där jag ändrat färger en aning samt mörkat ner i ytterkanterna av bilden. Men ovanligt lite redigering för att vara mig!