Mina minnen från en magisk plats

Just nu är jag på landet. Här blir jag närvarande. Här ser jag himlen. Jag känner luften och smeker fingrarnas hud mot skrovlig björkbark när jag går i skogen. På natten gnistrar stjärnorna ovanför vårt hus. Det går bra att trycka näsan mot fönstret för att se hur det glimmar i mörkret.

Jag har många minnen från vinternätter då jag har suttit under stjärnorna och önskat. Jag har tagit ut liggunderlag och legat under stjärnorna, sådär som jag aldrig skulle göra i stan. Folk tar inte med sig liggunderlag ut på gården i stan för att titta på stjärnorna.

Igår åkte vi pulka i orörd snö. På helt otympliga berg som man måste styra rätt på för att inte köra ner för kanten. Sedan lagade vi lasagne, drack te och ordnade brasa. Torkade av porslinet med papper innan diskningen därför att vattnet är avstängt.

Mina ögon bländas av solblandad snö. Att platser kan sitta kvar djupt inne i en, som jag skrev i detta inlägg, det känns mer och mer sant. Platser, minnen och människor som tillsammans skapar ett nät av levda upplevelser att se tillbaka på.

Vi steker vego-korv under Vintergatan

Idag är det lördag den 29:e december. Himlen har samma färg som bergen. Jag har inte kollat min privata instagram på flera dagar och det är befriande! Så skönt att slippa se vad ”alla andra” gör. Skönt att inte splittra sig mellan olika platser. Bara vara här. Bara veta vad som händer här hos mig.

Vi är på landet och här syns stjärnorna. Här går kaffebryggaren varm och det är märkligt tyst när vinden står still. Jag har inte sett nyheterna på en vecka och kommer på mig själv med att tänka vad händer i politiken. Fast jag vet att börsen rasar.

Jag får en rosa fluffig tröja av mamma fastän vi inte köper julklappar till varandra. Men det bästa jag får är tiden. Tid att vara med min familj. Tid som vi spenderar med att spela piano och sjunga. Laga mat, promenera och titta på Sällskapsresan.

På juldagen är det strömavbrott. Det pågår i flera timmar så till sist tar vi ut gasolköket. Steker vego-korv och potatis i gnistrande kyla rakt under vintergatan. Lagom till maten står på bordet kommer strömmen tillbaka och det blir ljust överallt.

Vi har sett alla avsnitt av SVT:s nya serie Systrar och jag gråter. För att andra har kämpat för min sak innan jag fanns. För att andra tagit av sin tid och gjort världen bättre. För att man alltid kan kämpa och alltid ska kämpa för de som har det sämst.

När jag skriver färdigt det här inlägget är det sen kväll och klockan hinner slå över tolv. Det blir officiellt söndag den 30:e december.

Avslutar med en text jag hittade när jag googlade på skillnaden mellan rädsla och magkänsla. Läs gärna den fina texten här.

“Kritikern skapar en historia och hoppar 10 steg framåt (vad kan hända, vad kommer inte hända?) Vanligtvis med lite ångest påkopplat. Vi fastnar i rädslorna och tankar som stoppar oss och överöser oss med frågor och jämförelser med andra framgångsrika, “perfekta” personer.  Intuition å andra sidan är den intitala instinkten som oftast visar sig i form av ett ord, eller en fras som guidar oss. Det är något som landar mjukt till skillnad från rädslorna som härjar fritt.”

En liten vardagsuppdatering: salta bad på landet, kaffe invid fönstret och rätten att vara sig själv

Godmorgon! Jag sitter i mitt arbetsrum alldeles intill fönstret. Det flyger måsar utanför och jag älskar deras skrin. Solen lyser som vanligt och vinden gungar i gårdsträden. Jag har varit på landet i en vecka men nu är jag tillbaka i stan.  Jag är så otroligt tacksam att kunna vara på landet. Att öppna dörren på morgonen och kliva ut i naturen. Strössla ögonen med massa skönhet. Glittrande blått hav. Fågelsång. Magiska himlar.

Jag har åkt ner till badplatsen och känt vindarna från havet, gått ner för badstegen och känt det svala vattnet kyla ner min varma kropp. Tagit några simtag och känt sjögräset kittla längs benen. Doppat hela huvudet under vatten och fått salt i håret. Vilat mot strandbottnen och vänt mig mot solen. Tjuvkikat när en barnfamiljs-mamma skulle hoppa från femman på hopptornet men inte vågade. Hon stod i säkert 20 minuter. Hennes man låg i vattnet och hejjade: 1…2…3… hoppa! Hennes söner stod nedanför med mobilerna redo att filma: Bara gör det mamma! Det blir värre om du väntar. Hon hoppade aldrig. Jag spanade hela tiden och till sist gick hon ner. Varför ska man hoppa när man inte vill?

Men nu är jag hemma i stan och dricker kaffe ur en muminmugg. Koffeinfritt snabbkaffe med havremjölk. Idag ska vi hälsa på en kompis i Varberg. Vi har lånat Tomas föräldrars bil och jag känner mig i hemlighet så tuff att jag har bil. När vi har handlat och jag går mot bilen på parkeringen, klickar upp låset på den platta nyckeln som man bara sticker rakt in och inte behöver vrida om, då tänker jag: Alla människor på parkeringen tror att det här är min bil. Inte för att någon bryr sig, men det känns som att jag för ett ögonblick prickar in koden för att vara vuxen. Passerar som en med fast inkomst och kanske ett bolån.

I alla fall ska vi ta bilen till Varberg. Vi tar med Tjorven och hoppas på att hitta en plats att bada med henne. På måndag ska jag till vårdcentralen, sedan träffa några gamla klasskompisar och på tisdag ska jag jobba som personlig assistent. På onsdag hoppas jag vara tillbaka på landet igen.

Jag jobbar väldigt lite just nu, men jag planerar att vara mest på landet i sommar och där sparar jag så mycket mer pengar än om jag är i stan. Jag kände igen mig i Sandras text om hennes nya jobb. Jag har ju hållit på sådär. Bytt jobb hela tiden. Testat nya saker. Bytt utbildning. Det leder verkligen till extremt mycket erfarenhet jobbmässigt. De senaste åren har jag börjat se mer negativt på det. Att det är dåligt att jag inte har ett fast jobb sedan fem år tillbaka som jag kan avancera på. Men var kommer den bilden ifrån? Jag har ju inte velat ha det så. Jag har valt för mig själv och för mig har det varit rätt. Bara för att andra följer en mer traditionell väg betyder det inte att det är fel att inte göra det. Jag börjar förstå det nu. Jag ska sluta stressa mig själv med normer och samhälleliga krav och våga stå för den jag är, både inför mig själv och andra! Det är det Sandra skriver så bra om i sitt inlägg: ”…ville bara säga att bristen på examen och fast jobb inte behöver vara ett misslyckande. Vi är alla olika och den där klassiska jobbmallen passar långt ifrån alla.” 

Så viktigt att förstå att man har rätt till sina egna beslut utan att skämmas för dem. Rätten att vara sig själv.

Vad gör ni just nu? Jobbar ni eller är ni lediga? Jag är så glad att ha börjat blogga lite försiktigt igen och jag blir så glad för varenda en av er som läser och kommenterar. Tack!

En helg på landet med fotolust och färgsprakande natur

 fotolust

I helgen har jag varit med mamma på landet. I lördags sov jag till kl nio, tassade runt inomhus och drack kaffe i flera timmar tills vi drog på oss varma kläder och gick ut för att leta svamp. Hittade massa trattkantareller och gula kantareller. I år är första året jag har lärt mig att njuta av att plocka svamp. Har äntligen fattat charmen med det och blir så avslappnad av att vandra runt i timmar, titta ner i mossan och känna spänningen när det kanske skymtar något gult bortom stenen!

 fotolust

I söndags tog jag med mig kamera och stativ upp till en glänta för att ta bilder i skogen. Jag fick tvinga mig själv men innerst inne ville jag verkligen gå ut och fota. Jag letar fortfarande efter min fotolust. Den försvinner så lätt men den har börjat komma allt oftare. I den här gläntan tog jag en hel drös med självporträtt där jag stod stilla, slängde med håret, sprang och kastade löv i luften.

 fotolust

När jag krafsade ihop alla löven från marken var mitt hjärta dubbelt så stort och jag skrattade nästan högt för mig själv och tänkte: Detta älskar jag att göra. Jag älskar att kasta blöta löv i luften och hoppas på att de kommer med i bild.

fotolust

Kasta kasta!

fotolust

Böjer mig ner för att plocka upp löven. Till historien hör att jag hade glömt min fjärrutlösare hemma så jag fick springa med tio sekunder mellan kameran och platsen där jag hade satt fokus. Himla kul!

fotolust

Och en av bilderna fick bli en springbild. Jag älskar att fota när man springer mot något. Som jag gjort här och här till exempel.

fotolust

Den senaste månaden har jag tänkt mycket på lust. På att jag vill hitta tillbaka till min lust. En väg till det tror jag är genom att släppa prestationer. Eller att hitta en lust i presterandet. När jag ska ta en bild vill jag såklart att den ska bli fin och bra, men jag övar hela tiden på inställningen att det viktiga är att det är roligt när jag fotograferar, och att jag vet att det lika gärna kan bli ”dåligt”. Och det är okej! Jag har hur många bilder som helst som ligger och dammar på olika hårddiskar för att de inte blev som jag tänkt mig. Men någonstans tänker jag att det viktiga är att vara i rörelse. Att inte stanna. Att låta kreativiteten fortsätta på ett eller annat sätt. Och därför älskar jag att bara fota svamp eller grenar också, som ett sätt att släppa prestationen och bara fånga det jag ser.

fotolust

Jag har förresten startat ett instagramkonto för min blogg som ni kan följa här. Tänker att jag lägger upp lite mer vanliga bilder där så får mitt fotokonto vara för mina konceptuella bilder. Nu ska jag ge mig ut i den strålande solen! Hoppas ni får en fin start på er vecka. Kram!

 

Den som har haft bråttom länge måste stanna upp och vänta in sin själ

Godmorgon fina ni! Jag är på landet. Vaknade till tystnad och fågelkvitter. Öppnade ögonen till all världens skönhet. Här är annorlunda från stan. Tystnaden är intensiv. Sorgerna längre bort. Himlen gråare. Färgerna starkare.

Igår var jag på manifestation på Heden för att visa mitt motstånd mot nazister som fått tillstånd att demonstrera i Göteborg. Fantastiskt fin manifestation med enormt mycket folk, musiker som spelade och fin stämning. Hejja Göteborg!

Efter manifestationen åkte vi upp till landet. Underbar kontrast att först få vara där allt händer och sedan få sitta ensam ute och filosofera över en folktom utsikt.


Jag gjorde iordning en kvällskaffe och satte mig för att njuta av utemöblerna med bok och anteckningsblock. Dricker inte kvällskaffe så ofta men idag var jag trött efter manifestationen och vi var framme rätt sent på landet så då var det skönt med en kopp varmt snabbkaffe!

Solen hade precis lämnat dalen så det låg pastellfärger i himlen- mitt favoritljus! Jag kunde sitta ute i min jacka och halsduk. Den här tiden på året är underbar för det går fortfarande att sitta ute och njuta! Dessutom är luften mycket friskare än på sommaren vilket jag älskar.

Tjorven njöt av att vara ute, det är så uppenbart att det är hennes rätta element (som för alla djur!) Vi kastade mycket boll och sedan sprang hon runt själv och nosade eller bara satt stilla och lyssnade.

Jag läser fortfarande denna bok. Som jag skrev är den väldigt fin men jag blev lite besviken när jag förstod att författarna tror på attraktionslagen. I ett avsnitt av boken förklarar de att om man inte får det man vill ha trots att man försöker tänka sig till det (attraktionslagen) så beror det på att man innerst inne inte anser sig vara värd det. Usch jag tycker att detta synsätt blir ett skuldbeläggande på individen. Typ: Ja visst, du vill säkert vara lycklig men är du helt övertygad om att du förtjänar det?

Den som har haft bråttom länge måste stanna upp och vänta in sin själ

/Kinesiskt ordspråk

I alla fall älskar jag citatet som var med i boken. Har hört det förr och hade det i åtanke när jag beslutade mig för att ta uppehåll från skolan i början av det här året. Kände att jag behövde komma ikapp mig själv. Vänta in min själ. När jag åkte hit till landet i februari för att vila ut efter skolan gick jag runt i skogen för att bli av med min ångest. Jag satt ute i timmar under träden och kände hur pulsen gick ned. Oj vad skogen stressade ner mig då!

 

Jag är så tacksam för denna plats. Med åren blir jag mer och mer tacksam. Det är underbart att känna hur tacksamheten bara växer. Jag minns hur jag läste ”Var tacksam!” som ett knep för att må bättre när jag var deprimerad. Jag fattade ingenting. Hur kunde jag vara tacksam när jag knappt orkade med mitt liv? Men det går inte att vara tacksam om man mår dåligt. Först måste man ta tag i, och tillåta sig själv fullt ut, att må dåligt, söka hjälp, vara självupptagen, försöka må bättre. Sedan kan man bli tacksam. Men det går inte att forcera. Mår du dåligt så behöver du faktiskt inte vara tacksam! Men jag lovar dig att sen när du mår bättre, då kommer du bli tacksam för det du redan har idag, men som du inte kan uppskatta nu.

Mitt hjärta slår hårt för den här bloggen. Min fristad. Min oas. Och ni som läser! Tack tack tack! Jag är så tacksam att få skriva och dela med mig här och sedan få respons av er. Det är magiskt <3

 

Världens lugnaste söndag

Jag är på landet och har en lugn dag. Jag har suttit inne vid datorn i flera timmar, efter att ha tassat runt och fotograferat lite vardagsbilder i huset. Fotolusten hoppade på mig och jag blir alltid lika glad när det händer! Sedan ett par år tillbaka är den mer och mer sällsynt, som en skygg fågel jag inte får skrämma eller stressa för då flyger den bort.

Jag älskar när dagar är helt oplanerade och man driver in i ett lunkande utan mål. Jag har druckit många koppar te och spenderat sköna timmar i fåtöljen invid fönstret.

Just nu läser jag Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan. Det är en feel-good roman som är lättläst och vardaglig vilket är precis vad jag behöver. Jag hittade den på ett hostel som jag och Victoria sov på i veckan då vi besökte Stockholm (vi höll en föreläsning på Lidingö fotoklubb). Har jobbat på bibliotek i sommar så jag kände direkt igen titeln och har hört att det är en trevlig bok!

Jag har också legat på sängen inne i sovrummet och bara vilat. Jag älskar känslan av att inte behöva göra något annat. Att man liksom är tillfreds med allt som är och inte måste hitta på en massa saker att göra eller leta efter yttre stimuli. Känner mig så tacksam när jag får vara i den känslan. Ibland är det ju precis tvärtom!

En höstsyren från busken utanför huset…

… som blommar magiskt nu.

Min och Victorias kalender som vi har gjort för Sagoakademien hänger i huset invid köket. Igår bytte jag till September månad. Känner ni igen bilden? 😉 Det var himla roligt att göra en kalender och vi kommer antagligen att göra en ny kalender inför nästa år!

Nu ska vi börja packa ihop inför att resa hem till stan. Alltid när jag lämnar landet känner jag ett vemod. Jag är så tacksam för den här platsen <3

Självporträtt på styltor i en röd peruk och massor av klänningar

Den här helgen har varit full av fotande.

Innan jag hoppade in i bilen till landet i fredags packade jag ner flera klänningar och min röda peruk. Måste verkligen skaffa mig fler peruker haha. Har en blond också men den kunde jag inte hitta. Så den här fick vara med på alla bilder för jag ville verkligen ha långt hår!

självporträtt

I lördags var jag nere på fältet i skymningen för att ta helgens första självporträtt. Satt barbent i det gulnade gräset och försökte få kameran att fokusera i mörkret. Det gick väldigt fort när det väl blev mörkt så jag hann bara ta några bilder innan det var helt omöjligt att fokusera. Hade ingen lampa med mig som kunde ha hjälpt mig att fokusera annars.

Idag har jag fotat tre olika självporträtt. Jag har gått runt på styltor på en gräsmatta, suttit på en stubbe i skogen och en pall på det gulnade gräset. Innan jag kom igång att fota idag kände jag mig trött och deppig. Det var nära att jag struntade i att fota. Men jag lyckades ta mig ut ändå och det är jag så glad för. När jag sprang runt på vidderna i mina olika kostymer fylldes jag av adrenalin. Allt kändes lätt och roligt och jag fick massor av energi. Tänk att man kan ha så roligt!

Nu är jag hemma i stan igen och det känns så skönt att komma hem med ett gäng bilder som jag kommer kunna jobba på ett tag nu.

En vacker månkväll och fotande i skogen

Igårkväll blev jag hänförd av den vackra månen. När jag tittade ut genom fönstret såg jag en magisk månskärva som låg just ovanför berget. Bredvid månen låg en enorm stjärna som jag tror är Venus?

Den sköra månskärvan var så vacker mot den ljusblå himlen med ett skimrande ljus! Jag bara öppnade köksdörren och tog de här bilderna. Älskar att kunna stiga ut ur huset och direkt se allt det vackra som ligger där ute och väntar!

Ser ni den lilla stjärnan en bit upp? Såg den först i kameran efteråt!

Jag har förresten slutat fota i helmanuellt läge. Istället använder jag kamerans Av-läge. Det betyder att kameran ställer in både ISO och slutartid. Allt jag behöver tänka på är bländare, vilket passar mig perfekt. Så skönt!

Idag har det blivit många koppar kaffe. Jag sov riktigt dåligt inatt, tror det beror på att jag fortfarande är ovan vid att vara här själv. När jag vaknade efter dåliga drömmar funderade jag på att åka hem, men sen bestämde jag mig för att vara kvar.

Så istället för att åka hem till stan gick jag ut i skogen och fotade! Jag hittade en burk med talk i badrummet och blev såklart överlycklig!

Det jag gör med talket är att kasta det runt mig så att det blir som rök. Världens bästa tips! Såhär vit blev mossan när jag var klar.

Lycklig och fri i skogen, efter att ha sprungit runt massor och fotat, blivit blöt i stövlarna och på knäna. Åh jag längtar tills jag kan visa er bilderna!

Nu sitter jag vid matbordet och jobbar.

Det första jag gör är alltid att föra över alla bilder till min hårddisk.

Försöker bli bättre på att alltid formatera minneskorten så fort jag varit ute och fotat, även om de inte är fulla. Jag har varit med om alltför många gånger då jag står ute och fotar och så tar platsen slut. Så störigt!

Jag dricker förresten snabbkaffe som låg i en gammal syltburk. Tycker den här koppen är så himla fin <3

Hoppas ni får en mysig kväll! Kram


Yesterday the moon was so beautiful! Today I´m in my house in the countryside and I´ve been having a lot of coffee since I slept bad and had bad dreams tonight.

Now I´m inside, working with some images and having even more coffee!

I wish you a lovely evening <3

Utomhusfika, vedeldning och vackra färger på landet

Idag åkte jag till min familjs hus på landet. Jag hade ett möte här idag så jag tänkte passa på att sova i huset några dagar. Längtar alltid hit när jag är i stan.

När jag kom fram lyste solen och jag hann med en fikastund utomhus. Mitt paradis. Så många timmar jag har suttit här och blickat ut över havet.

Jag drack te och åt knäckebröd. Solen var borta från tomten men den låg fint över dalen.

Självklart gjorde jag en brasa när jag kom. Tycker att ved är så himla snyggt haha!

När jag är ensam här blir brasan som ett slags sällskap. Jag tycker om hur den sprakar och lyser på kvällen.

Tycker den känns så levande.

Ibland ramlar det ner ett vedträ därinne och då låter det som om någon går utanför på verandan. Lite läskigt men jag försöker vänja mig vid alla konstiga ljud som finns här.

Lycklig när brasan är igång!

När solen började gå ner blev det helt underbara färger. Jag tog med mig kameran ut och bara njöt.

Gult och rosa var min absoluta favoritfärgkombination när jag var liten!

Ikväll har jag myst framför brasan med flera koppar te och min välbehövliga anteckningsbok. Jag åker ingenstans utan den. Jag skriver dagbok, idéer, listor och fakta i den. Jag gör av med många såna under ett år.

Nu ska jag lägga mig. Jag hoppas på att komma upp tidigt imorgon för att se solen gå upp. Börjar faktiskt längta efter mitt morgonkaffe nu haha!

Hoppas ni haft en fin onsdag! Kram <3

Det låg en magisk dimma över fälten

Godmorgon på er finisar!

Jag sitter hemma i soffan i vardagsrummet. Utanför fönstret ligger blöt dimma mellan husen. Jag dricker min morgonkaffe och har datorn i knät. Jag är en sådan otrolig kaffemänniska just på morgonen. Sitter helst flera timmar och läser/skriver medan jag sippar på kaffet!

Men nu måste vi prata om dimman! Det har varit en helt otrolig dimma de senaste dagarna. Jag kan knappt tro att det är sant. Jag och mamma åkte ut till landet i förrigår för att vara där i en dag. När vi körde upp bilen på vår lilla väg låg dimman tät över fälten. Jag blev helt lyrisk och var tvungen att springa ut och fota direkt. Vårt hus ligger uppe på ett berg så först fick jag bära upp all packning innan jag kunde hänga på mig kamera och stativ och springa nedför alla trapporna igen. Jag ville nämligen fota på fälten som ligger nedanför huset. Tyvärr gick det inte alls att springa nedför trapporna. Det låg nämligen IS på varje trappsteg. Livsfarligt! Eftersom det hade regnat och ändå blivit kallt hade berg och sten täckts av ett tunt lager med is som inte syntes. Mamma upptäckte det när vi var på väg upp. Uppåt gick ganska bra, men nedåt var riktigt svårt. Jag hade ju dessutom kamera och stativ att hålla reda på. Det slutade med att jag klamrade mig fast i räcket och gick så mycket på sidan av trappan som det bara gick, samtitidigt som jag liksom gled nedför. Haha. Äventyr på landet!

Dimma blir ju så himla fint på fälten. Som en färdig tavla nästan! Dimma är så otroligt tacksamt att fota i. Den framträder mer i kameran än i verkligheten också, så bara lite dimma kan bli väldigt effektfullt på bild. Många fina bilder blev det! Bilden ni ser ovan är den allra första bilden jag tog just när jag hade ställt upp kameran på stativ. Jag brukar alltid ta lite testbilder innan jag börjar ”på riktigt” för att kolla om kameran står bra, och vart jag ska stå i bild ungefär.

När jag hade fotat klart gick jag upp för att värma mig och titta igenom bilderna. Jag var så nöjd att jag hade tagit mig ut och fotat så många bilder. Jag känner mig alltid så fylld av en magisk energi när jag varit ute och fotograferat. Och det känns extra speciellt när naturen har varit så vacker som den var nu. Det känns som att jag har fått vara med om något speciellt, något som många inte får vara med om. Som om jag fått se en liten del av jordens hemlighet!

Idag ska jag gå igenom alla bilder och redigera lite fler. Det finns så många fina bilder från dimman och jag längtar efter att dela med mig av de på bloggen! Hoppas ni får en fin start på helgen <3


I´ve been at my house in the countryside and we had such an amazing fog! I love to shoot in fog, it´s so magical to me. I took soooo many pictures and I can´t wait to share them with you 🙂