Mobilbilder från veckan som gått

Denna vecka har varit fram och tillbaks. Bokstavligt talat alltså! Jag har varit på landet. Sedan hemma i stan. Sedan har jag varit på landet igen. Och nu är jag tillbaka i stan! Så kan det gå 🙂

Här kommer en liten samling bilder tagna med min mobilkamera från veckan som gått!

Jag började veckan på landet. Mycket tända brasa och titta ut genom fönstret. Helt underbart och så tyst! Fönsterljus är perfekt för selfies by the way 😉

Jag har promenerat runt mycket, speciellt vid havet. Gamla musslor är så vackra tycker jag.

Tjorven har varit med såklart. Oj vad hon sprang runt på stranden! Det är så lyxigt att få vara helt själv med henne nere vid vattnet. Jag behöver inte tänka på om hon ska springa fram till någon utan hon kan bara springa fritt. Tjorven brukar springa fort fort över sanden, rycka upp lite tång som hon skakar runt och sedan springa ännu mer. Som det alltid borde vara!

Alltså så vackert <3 Älskar när det är mulet och havet liksom går i samma färg som himlen. Allt är lite dramatiskt men ändå väldigt mysigt på samma gång.

Åh, hur fint är det inte med vass?! Jag älskar hur den rör sig i vinden, liksom böljar, andas i takt med sin omgivning. Och färgen är så himla fin!

Förutom att promenera mycket har jag tillbringat många stunder med en kopp kaffe och en makalös utsikt. Tänkt otroligt mycket över livet och fått djupandas ibland pga. för mycket känslor och stress som länge legat över mig.

Min vecka har genomsyrats av insikten att jag numera har mindre ork. Mindre energi till att företa mig saker, och att detta känns väldigt viktigt att uppmärksamma. Jag bär på en stress som inte märks hela tiden, men som bubblar upp till ytan väldigt fort. Det spelaar ingen roll om det är stora eller små saker som stressar mig, reaktionen blir densamma. Jag förstår att jag måste släppa en massa saker och tillåta mig själv att vara här och nu, på den punkt jag faktiskt befinner mig i mitt liv, och inte se för långt fram. Framtiden går inte att kontrollera, och någon slags tillit måste jag känna inför det som kommer.

 

4 comments / Add your comment below

  1. Åh visst går det inte att säga nej till? 😀 De där kaffestunderna, då en kan försjunka i tankar med blicken fäst på havet, de är som mina skatter i livet <3 <3 <3

  2. Ja, det är inte helt fel med sådana promenader 🙂 Att stanna upp och lyssna på kroppen och förstå att den säger något om psyket, det känns väldigt väldigt viktigt! Vad roligt att du läser, blir så glad <3

  3. Åh, vad mysigt det verkar! Vill också promenera vid havet med en hund som heter tjorven. ?
    Bra insikt ändå, att stanna upp lite och lyssna på kroppen, samla tankarna och bara få känna efter lite.❤️

Lämna ett svar