Det händer ingenting magiskt utanför min trygghetszon

Ni vet den där bilden med en cirkel till vänster och en cirkel till höger? Bredvid den vänstra cirkeln står det: ”Your comfort zone”.  Inuti den högra cirkeln står det: ”Where the magic happens.” Den vänstra cirkeln är din ”trygghetszon” och den högra cirkeln representerar det som är utanför din trygghetszon. Budskapet är att du måste gå utanför din trygghetszon om du vill skapa någonting som är magiskt, eller helt enkelt få ett roligare liv. Det kan liksom inte hända om du stannar där du är trygg.

Men här kommer lite tankar från en som verkligen längtar efter ekonomisk trygghet, rutiner och ett fast jobb:

Att oroa sig för ekonomi är det värsta som finns. Oro tar mycket energi och skapar en ogynnsam miljö för kreativitet att växa i. Om du oroar dig för pengar kommer du inte ha ro nog att skriva en bok eller starta ett företag.

Att inte ha några fasta rutiner är väldigt stressande. Det skapar ingen bra miljö för att få ”magiska saker att hända”.

Att hoppa runt mellan olika jobb gör att du känner att du måste bevisa dig på nytt på varje arbetsplats samt att du aldrig kan känna dig trygg med kollegor eller arbetsuppgifter. Du kommer aldrig in i den där trygga lunken. Då skapas inte en enda gnutta magi kan jag lova.

Att oroa sig för framtiden som är oviss är mycket ångestframkallande. Att inte veta vad som ska hända är endast roligt och härligt om du har en trygg grund att stå på (eller en partner som försörjer dig.)

När jag är som mest kreativ, då är jag också som mest trygg. Jag ÄLSKAR min comfort zone och jag vårdar den som en liten hundvalp. Jag tar den inte förgivet. Jag vill att den ska växa och bli större och omfatta alla delar av mitt liv. Jag vill känna mig trygg överallt. I min värld är trygghet den känsla som gör att jag vågar, som gör att jag kan hoppa och flyga lite, eftersom jag vet att jag kan komma tillbaka till min trygghet och samla kraft igen. Jag mår som bäst när jag känner mig trygg med människor, på arbete och hemma. INTE när jag känner mig otrygg.

Så den där ”This is where the magic happens” gäller inte mig.  Tryggheten är en förutsättning för mig om jag ens ska ha lust att våga någonting över huvud taget.

Idag ska man vara så stark som individ. Om ens partner inte är ultimal ska man lämna hen. Det är nämligen fult att vilja vara med någon för att man inte vill vara ensam. Det är fult att välja tryggheten. VARFÖR är det fult? Varför är det så himla farligt att välja trygghet och gemenskap för att man är rädd för att vara ensam?

I mitt fall handlar tryggheten om pengar och jobb. Jag vägrar vår tids passions-strävan och vill bara sträva efter trygghet. Men jag ser överallt människor som uppmanar andra att ”följa sin dröm” och inte oroa sig för framtiden. Att inte välja tryggheten utan välja ”passionen”. För att ha den inställningen tror jag att man måste ha en grundtrygghet, föräldrar eller partner som försörjer en eller en otrolig styrka i sig själv. Jag behöver veta att jag är trygg innan jag kan ge mig ut på några äventyr.

 

Kära Beata: Ett brev till mitt yngre jag

Kära Beata. Du vet inte om det än. Just nu vet du ingenting. Du vet inte känslan som kommer när löven lossnar från träden, knyter samman ännu en vinter med ännu en höst. Kylan som kommer när du orkar hem från jobbet. Just nu är du fylld av drömmar, en längtansfull energi som kommer ta dig ut i världen. Drömmarna överstiger hindren. Det kommer inte alltid vara så. Det kommer en tid när energin måste sparas, tas om hand, portioneras ut.

Du kommer förändras. När snön äntligen faller i januari kommer du upptäcka att du har fått nya behov. Du kommer upptäcka att de drömmar du haft inte längre är dina. Att de har seglat vidare till någon annan.

Du kommer bli besviken. Du kommer bli så ofantligt besviken. Även när det blir precis som du vill, som dina drömmar talat om för dig att det ska vara, kommer besvikelsen att hitta dig och rycka dina förväntningar ifrån dig.

Rädslan. Den kommer bita sig fast. Följa dig som en skugga. Ingen kommer märka något men inuti är du så rädd.

Kära Beata. Att inte sätta ord på det som är läskigt är det farligaste som finns. Du kommer lära dig att göra det. Du kommer börja prata. Efter alla terapitimmar kommer du inse att personen mittemot bara är en människa precis som du och inte har några ”riktiga” svar. Det finns inga riktiga svar och det är nog den jobbigaste insikten. Vi står alla på randen till Universum och blickar ut över en skrämmande oändlighet. Vart kommer vi ifrån? Vart ska vi sen?

Kära Beata, ingen vet, men ibland tänker jag, att kanske visste du innan du kom hit? Kanske visste du redan innan du var född? Kanske bär du ett eko av oändligheten inom dig?

Du kommer anpassa dig. Du vågar inte säga nej. Du kommer tro att hela ditt självvärde ligger i att andra bekräftar dig och godkänner dig. Du går sönder varje gång någon kritiserar dig. Ett ”Varför svarade du inte när jag ringde?” känns som ett slag mot hjärtat, som faller ihop som ett korthus.

Kära Beata, du kommer nästan sluta andas ibland. För att du inte orkar.

Mitt i det svarta kommer du sitta vid pianot. Tonerna kommer virvla runt dig och föra dig bort från de djupaste vatten.

Dina ögon kommer drunkna i magiska bildvärldar och i arbetet läker du dig själv. Du illustrerar allt som inte går att ta på och plötsligt känns det lättare. Mycket lättare. Du hittar din egen terapi som ingen någonsin kan ta ifrån dig.

Kära Beata, egentligen vet jag ingenting. Men det viktigaste är nog att hålla fast vid sig själv när det blåser, att ha båda fötterna på jorden. Att inte låta varken drömmar eller rädslor lura dig.

Att någonstans haka fast i sig själv och bestämma sig för att man stannar där. Att vad som än händer, så står jag här.

När morgonvindarna blåser suckar jag tungt och drar täcket över huvudet

 

Det är morgon. Åh vad det är morgon. Solen lyser över dalen och fåglarna kvittrar. Klockan är 06.58 och om en timme ska jag vara på jobbet.

Jag har aldrig gillat morgonen. Att slitas upp av ett larm och sedan skynda sig igenom ett tillvaknande. Det finns någonting otryggt över det. Att inte kunna ta det lugnt är något av det värsta jag vet.

Det spelar ingen roll att jag ska iväg till ett jättemysigt jobb. Att jag ska träffa trevliga människor. Det hjälper inte i själva morgonstunden.

Jag gör allt jag kan för att göra det mysigt. Försöker gå upp så att jag har tid på mig. Men den där första timmen går så fort. Timmen när jag bara sitter med min kaffekopp och funderar. När drömmarna sipprar ut i luften tillsammans med kaffeångorna.

Jag känner mig svag på morgonen. Genomskinlig. Drömmarna är kvar i kroppen och världen sveper genom mig som en kall vind. Jag vet att det går över snart. Att det känns bättre när jag går in på jobbet och skakar av mig min undermedvetna värld.

Ett litet liv: Den där blanka tvinnade tråden

Idag har jag en lugn dag av läsande och fundering. Jag har jobbat hela veckan och då blir de lediga stunderna så värdefulla, som små gyllene fjärilar som slår sig ner på ens knä och försvinner vid minsta rörelse.

Jag förflyttar mig mellan sängen, soffan och läsfåtöljen. Ibland med en bok, ibland med en podcast och ibland med min anteckningsbok som fylls av drömmiga hemliga ord.

Blommorna som var så vackra förra veckan har blommat ut och det ligger blomblad över bordet och golvet.

Ibland kände jag att det fanns något fysiskt som band oss samman, ett långt rep som sträckte sig mellan Boston och Portland: när hon drog i sin ände kände jag det i min. Vart hon än tog vägen, så skulle det finnas där, den där blanka tvinnade tråden som spändes och drog men aldrig brast, så att varje rörelse vi gjorde påminde oss om vad vi aldrig skulle få tillbaka.

Boken jag läser heter Ett litet liv och är skriven av Hanya Yanagihara. Den är tjock och gripande och poetisk och sorglig. Ja, ni ser ju citatet <3

Jag öppnar datorn och läser bloggar, skriver eget blogginlägg och redigerar bilder. Funderar över den här bloggen och om jag ska fortsätta. Kanske får den bli en plats utan bilder, som jag endast fyller med mina personliga tankar? Jag tänker på vad jag vill föra ut i världen. Hur jag vill påverka. Jag har för lite tid för att inte göra saker som känns 100 % meningsfulla och viktiga.

Hoppas ni har en härlig söndag!

Ny porträttbild till hemsida och blogg

Igår tog jag äntligen tag i att ta en ny porträttbild på mig själv! Jag har länge velat integrera min fotokonst i en porträttbild. Antingen genom montage eller genom printade bilder. På den här bilden står jag framför min tavla Void som hänger i mitt sovrum. Det är en print på 1×1 meter som är inramad i svart ram utan glas.

Jag tog mängder av bilder. Jag fastnade för den här när jag redigerade men jag kommer nog redigera fler för att ha olika varianter. Så skönt med en profilbild där jag har kort hår! På min förra headshot hade jag fortfarande långt hår. Nu har jag uppdaterat min hemsida och bloggens om-sida med den nya bilden. Kanske borde ha om-sidan på svenska egentligen? Gillar att det blir lite mer öppet mot alla om just den sidan är på engelska dock.

Här är två instagram stories från det senaste dygnet. Jag upptäckte just självutlösaren på mobilen (fråga mig inte varför jag ALDRIG använt den innan?) och tog en bild från förmiddagshäng i studion samt firade att jag fått 1300 följare på instagram.

Nu ska jag ladda kaffebryggaren och ge mig ut på promenad med Tjorven medan kaffet blir klart. Hoppas ni får en fin dag!

Tiden i en drömbubbla

drömbubbla

Jag sitter i min drömbubbla. Läser, skriver, dricker kaffe. Lyssnar på lugn pianomusik. Drömmarna får sväva fritt och det är bara jag som bestämmer. Ibland går det långt mellan gångerna, men varje gång jag kliver in i min egen sfär blir jag så tacksam. Det är som att dyka ner i en glittrande sjö, simma till botten, öppna munnen och låta det självlysande vattnet fylla lungorna. Som att dricka energi och inspiration. En lyckokänsla.

drömbubbla

Känner du igen känslan? Gör du något speciellt för att uppnå den? För mig kan det vara att skriva, fota eller spela piano. Den känslan uppkommer aldrig med andra människor. En förutsättning för att känslan ska uppstå är att jag är själv. Jag måste andas utan hinder. Vila i mig själv.

När jag tillåter mig att sjunka ner i mitt inre kan jag känna själen läka. Jag ser hur mina sår växer ihop. Hur mina blåmärken tynar bort och mörkret skingras. Åh vad jag är tacksam att ha en fristad. Ett hemligt rum med stjärnor i taket och en världskarta som jag kan rita om hur jag vill.

Fina saker som jag sparat från Instagram

Ibland stöter jag på någonting på Instagram som är så fint att det ger mig rysningar.  Jag brukar skärmdumpa sånt som jag vill spara och jag tänkte att vi kunde kolla på lite nu!

Fina saker som jag sparat på instagram.

Jag har hittat en underbar konstnär som heter Sara Shakeel. Hon arbetar med kollage och har mycket rymd med i bilderna. Tycker ni ska följa henne.

Fina saker som jag sparat på instagram.

Universum i en påse <3

Fina saker som jag sparat på instagram.

Ett plåster för själen. Så sorgligt och vackert på samma gång.

Fina saker som jag sparat på instagram.

Fint citat om att inte passa in i i en konstig värld.

Fina saker som jag sparat på instagram.

Kände att den här bilden var som gjord för mig. Älskar rymd och rosa och har dessutom gjort en fotoserie med en bubbla på huvudet.


Fina saker som jag sparat på instagram.

Rachel Bråthen aka Yoga Girl är en mästare på att sätta ord på viktiga saker. Balans är något jag ständigt tänker på. För några månader sedan skrev jag om hur jag håller balansen i livet som en pendel.

 

Fina saker som jag sparat på instagram.

Ååååh vad jag tyckte det här var gulligt. Jag tänker att vi kanske åker upp till stjärnorna igen efter detta jordliv och drar en lättnadens suck över att vi är äntligen är tillbaka?

Fina saker som jag sparat på instagram.

Instagram är fullt av vackra blommor. Jag tyckte att dessa var lite extra fina.

Fina saker som jag sparat på instagram.

Min instagram-kompis delade med sig av sin klokhet. Jag har själv varit målmedveten och upplevt hur målet tagit fokus från allt annat i livet.

Fina saker som jag sparat på instagram.

En vacker bild med måne och stjärnor. Tycker att stjärnor passar så bra i svart-vitt!

Fina saker som jag sparat på instagram.

Tycker det här är så viktigt.

Fina saker som jag sparat på instagram.

Om att känna sig ensam men gå ut på natten och bli vän med stjärnorna. Prova!

Fina saker som jag sparat på instagram.

Åh vad jag får myskänslor av den här bilden! Om jag får önska en perfekt dag så ser den ut precis såhär. Kaffe, dator och en plats invid ett regnigt fönster.

En lugn förmiddag med kaffe och podcast i min kreativa bubbla

Idag sov jag till halv elva. Efter att ha snoozat lite för länge gick jag upp och gjorde ett glas varmt citronvatten. Vaknade sakta till medan jag kokade upp vatten till kaffet. Silade mitt kaffe i Melitta-filtret. Tassade in i mitt arbetsrum och satte mig invid fönstret med dagens första kaffekopp.

lugn förmiddag
Den blå symbolen är en magisk symbol från de isländska sagorna. En Vegvísir som ska guida mig rätt på vägen och göra så att jag inte tappar min riktning i stormar och dåligt väder <3

Här sitter jag nu och tar igen mig. Det har varit hektiskt socialt de två senaste veckorna och jag får ett enormt behov av att gå in i min egen bubbla, vända inåt för att hämta kraft igen. Jag balanserar ständigt mellan mitt behov av att tillhöra och vara aktiv tillsammans med mina medmänniskor, och samtidigt få tid i min kreativa sfär där jag kan andas långa andetag och sitta i tystnad; låta inspirationen komma till mig. Reflektera och skapa.

lugn förmiddag

Under förmiddagen har jag lyssnat på Existenspodden med Patricia Tudor Sandahl. Patricia har skrivit flera böcker om det existentiella i tillvaron och hon är en stor favorit hos mig. Mitt i sin stora visdom är hon allmänmänsklig och vardaglig. Till min stora glädje är Patricia med och arrangerar en Existensfestival i augusti som jag blev sugen att åka på. Jag har kikat på programmet och blev helt eld och lågor!  Flera dagar som ägnas åt sådant jag ständigt tänker på. Dessutom med flera av mina favoritpersoner: Malou von Sivers, Eric Shüldt (som har den fantastiska podden Människan och maskinen) och Patricia.

lugn förmiddag
Ser ni att min dator blivit rosa?

Jag har också upptäckt en ny podd som heter Yogiskt– en podd om yoga och meditation där de pratar om hur man kan förhålla sig till livet och sig själv. Jag lyssnar på senaste avsnittet just nu där de pratar om att lära känna sig själv och vad som lyfter upp en i livet. De pratar också om att en passion inte behöver vara så himla storslagen. Det behöver inte innebär att du ska skriva en bok, bli en känd konstnär eller förändra världen. Det kan vara ett uttryck inom dig som ger dig glädje. Som får själen att sjunga. 

Ikväll åker jag till Tjörn där jag ska fira midsommar imorgon tillsammans med några vänner. Jag ser fram emot att ta med mig morgonkaffet ut på verandan, lukta på den fuktiga naturen och bara lyssna på fåglarna. Att vakna på landet är nog det bästa jag vet.

Hur ser era midsommarplaner ut? Tänker ni fira midsommar eller kanske strunta i det helt? 

Min födelsedag: Jag reflekterar över de senaste tio åren och är tacksam för att jag följt mitt hjärta

Idag fyller jag år. Trettiotvå.

Det är så mycket jag skulle ha kunnat uppnå vid den här åldern. Jag hade kunnat vara färdigutbildad någonting. Jag hade kunnat ha ett fast jobb någonstans. Jag hade kunnat bo i ett hus någonstans. Kanske ha barn?

min födelsedag

 

Istället har jag ägnat de senaste tio åren åt självförverkligande, personlig utveckling och drömuppfyllande. Och även om ålderspaniken kommer krypande ibland, så är jag glad för de val jag har gjort:

Att jag satsade allt på fotokonsten under en period. Jobbade på läger på helgerna och spenderade veckorna framför datorn och Photoshop.

Att jag inte gav upp och till sist kom in på Fotohögskolan.

Att jag flyttade till Oslo, Stockholm, Jönköping och Köpenhamn. Att jag använde alla mina studielån för att läsa konst, foto, kulturvetenskap.

Att jag alltid lyssnat på mig själv. När någonting inte känts bra så vågar jag lämna, hur läskigt det än känns.

Att jag testat massor av olika jobb.

Att jag vågat ifrågasätta mig själv och mina värderingar. De senaste två åren har jag tagit ett kliv bort från den värld som jag känner mig trygg i och dykt in i en helt ny värld. Det är viktigt för mig att testa mina värderingar och hela tiden uppdatera mig själv.

Jag har vågat kämpa för att uppnå olika mål, men också helt släppt vissa drömmar och mål då de gjort mig olycklig.

Det låter enkelt när man skriver det såhär. Men hela mitt vuxna liv har kantats av oro, ångest och rädsla. Just därför är jag så glad att jag kan titta tillbaka på de senaste tio åren och känna att jag har levt. Jag har levt nära mitt hjärta och varit sann mot mig själv. Jag är glad att jag vågat förverkliga det jag haft inom mig. Hjärtats väg är smutsig och jobbig, men den kantas av skitiga diamanter.

min födelsedag

I år har jag påbörjat en ny vandring. Istället för att vandra mot idealiserade mål vandrar jag mot balans och välmående och självacceptans. Jag drömmer om ett liv i balans. Ett liv som följer mina inre värderingar. Som jag kan leva i samklang med mig själv.

 

Fina stunder i maj sparade med mobilen

Jag tänkte att vi skulle kika på några fina stunder som jag har haft i maj. Allt fotat med mobilen. Bered er på en hel del kaffebilder 😉

Förmiddagskaffe i mitt arbetsrum. Älskar att sitta med fönstret öppet och känna de friska vindarna blåsa in nytt liv i lägenheten. Här blommade syrenerna utanför fönstret. Det är den mest magiska tiden på vår gård.

Promenad i Slottskogen. Den här delen är så vacker med enorma träd. Det är underbart att gå under trädkronorna och titta upp på löven. Så lugnande.

En regning men varm dag. Jag blev så glad att det regnade och tog på mig min gula regnjacka för att gå ut och njuta i regnet. Det är så härligt med regnet nu när det är varmt. Naturen blir så frisk och luktar gott.

Syrener <3

Det här är min favoritmugg just nu. Jag ser citatet som en protest från enhörningens sida. Om ni inte tror på mig så tror inte jag på er!

En mysig dag när jag gled runt i mina sockar och tights och satt länge framför datorn.

Redigeringsdags för några dagar sedan. Jag har ju flyttat skrivbordet så att det står bredvid fönstret nu och det är så mysigt. Kan sitta och titta ut samtidigt som jag jobbar. Den enda nackdelen är att jag ibland måste dra ner rullgardinen när det blir för ljust men det är det värt. Så tacksam för det här rummet där jag kan sitta och jobba!

Som många andra har jag prytt lägenheten med färgstarka blommor på sista tiden. Är inte kaffe och syrener det vackraste ihop?

Att ta med kaffekoppen ut på landet, sätta sig i stolen och titta ut över havet är något av det bästa jag vet. Kaffe med utsikt, ja tack!

Och här sitter jag nu och bloggar. Till veckan ska jag skriva på en gammal hemtenta som jag försöker få gjort. Imorgon åker jag till landet för att hjälpa mina föräldrar med en friggebod. På tisdag fyller jag år så då blir det tårta och sedan är det ju midsommar!

Hur ser er vecka ut? Kram på er <3