Det är inte sant att vår enda drivkraft är pengar

Jag hittade en artikel på DN Åsikt som Paula Jacobsson har skrivit: Ingen blir motiverad av att behöva oroa sig för sin ekonomi.

Det är en grav okunskap om människan som är i botten av dessa idéer. Ja, samhället har gjort oss motiverade att skaffa pengar, men det är inte en naturlag, en sanning att vi är det av födsel och instinkt.

Hon sätter ord på hur jag själv tänker kring detta. Alla gånger politiker pratar om motivation. Om hur samhället inte skulle fungera om människor fick ha det bra trots att de inte har ett jobb eller klarar av att bidra. Alla gånger politiker pratar om att folk ”bara skulle ligga på soffan” om de inte tvingades ut för att söka jobb. Vad har man för människosyn när man tänker så?

Ett samhälle där majoriteten har det bra, innebär inte absolut rättvisa – för det finns inte absolut rättvisa. Men det skulle frigöra en enorm kreativ och välvillig kraft. En kraft som inte finns tillgänglig hos utmattade och livrädda människor.

Ett resonemang som är helt dominerande i dagens arbetspositiva klimat är att människors drivkrafter består av pengar. Med det resonemanget skulle ju ingen människa som har det bra vilja uträtta saker? Ingen skulle kunna bry sig om något annat än att fortsätta få sin lön varje månad. Som Paula skriver: ”Vem skulle skaffa hund? Vem skulle ens vilja ha en trädgård?”

En människa som känner sig trygg och mår bra förlorar inte intiativkraft, snarare tvärtom. Det är när vi har kraft över, när vi har pengar över, när vi har tid över som vi uträttar stordåd.

Idag har många ett sorgligt synsätt på människor: att de är lata och måste bli tvingade ut i arbete. Jag brukar tänka att det synsättet säger mest om personen som ser det så.

Vad händer i ett samhälle där alla har det bra? Svaret är enkelt: Alla har det bra.

Vad kan man göra i Reykjavik i fyra dagar?

Den frågan har jag fått under dagen. Jag kom hit till Reykjavik ca halv tolv idag. Men lokalt är klockan två timmar tidigare. Jag bor på ett hostel i Downtown Reykjavik. De flesta som bor här ska hyra bil och resa ut i vildmarken. Själv ska jag stanna i stan i fyra dagar. För mig känns det självklart men jag inser att det inte är det för alla. Vaddå, ska du bara vandra runt helt själv i fyra dagar? Vad kan man göra? Folk förstår inte alls och jag inser att jag inte vet hur jag ska förklara mig. Jag har ju med min dator och tänkte skriva, läsa, promenera. Men det låter jätteflummigt när jag försöker berätta det. För mig handlar det om att ge plats för mitt kreativa rum. Att komma bort från vardag och prestation. Få ett eget space. Men hur förklarar man det?

En sak jag gör på är att gå på café. Att gå på café handlar för mig inte om själva fikat. Jag köper ofta en svart kaffe som står och blir kall under två timmar. Det handlar om det kreativa rummet. Jag bär ständigt med mig mitt kreativa rum och när jag sätter mig vid ett utvalt bord för att läsa eller skriva betyder det att jag avsätter tid till bara det.

Idag har jag fikat på ett bokhandelscafé som ligger nära mitt hostel. Har varit här tidigare och älskar det. Fullt med islänningar som sitter och pluggar och jobbar. Dessutom hade de glutenfri brownie och gratis påtår!

Lyckades promenera långt ut i hamnen också så att jag blev riktigt trött. Här ser ni konserthuset Harpa som lyser i solen.

Island och dess moln. De ligger alltid och vilar på bergen <3

Nu är jag så ruskigt trött att jag snart ska lägga mig! Hoppas ni har haft en fin dag!

Nu åker jag till Island och dricker kaffe i Reykjavik

Det är sen kväll när jag skriver det här. Jag sitter i mitt arbetsrum och tvingar ögonlocken att hålla sig uppe. Kläder, kamera och dator ligger nedpackade. I morgon (torsdag) tar jag flyget till Island. Mitt favoritland av alla länder. Mitt favoritland enda sedan jag var liten. Ett land som blivit mer favorit för varje gång jag varit där. Och som jag nu åker till en tredje gång.


Jag längtar alltid till Reykjavik och nu var dessutom mitt favorit-hostel ledigt över helgen så jag bestämde mig spontant för att åka dit. Detta är verkligen ett tydligt tecken på hur spontan jag är som person. På ett sätt är det planerat, då jag tänkt i över ett år på att åka. Men allt har varit osäkert runtomkring mig under våren och jag har inte vetat hur jag ska planera. Och inte riktigt vågat planera. Så därför köpte jag biljett först nu i veckan.

Jag åker själv. Har aldrig rest själv förut (bara flugit själv för att möta upp någon på plats.) Det ska bli så skönt!

Här är lite bilder från senast jag var där på en fotoresa, 2014 med Victoria:

Regnbågsjakt utanför Vik, södra Island.

Hade med fjäril som rekvisita såklart!


Vackra Jökulsárlón…

… där Victoria klättrade upp på ett isflak barfota för att ta ett självporträtt. Såklart!

Jag hade morgonrock och massa nattkläder med mig för jag jobbade på The Sleep Project.

Islands fina mossa.

Vår lilla bil! Älskar att köra på Island. En lång väg och ingen trafik. Perfekt haha!

Myskalas i våra fotokläder, efter en fotograferingskväll på stranden. 


I´m going to Iceland tomorrow, to drink coffee and stroll around in Reykjavik over the weekend!

Det finns ingen lätt väg

Jag hittade ett fint blogginlägg på Yogaworld som jag måste dela med mig av!

väg

Det är Elina Sundström som skriver om att vi skapar våra egna facit:

Jag kan bli less på normer om hur man bör leva, och att jag själv kan påverkas väl mycket mentalt, även om jag vägrar låta livet styras av de här normerna i praktiken. Ändå inbillar jag mig ibland att livet har ett givet facit och jag fuskar mina egna svar.

Känner igen mig i att man dras mellan de här två sakerna. Jag försöker ju skapa ett slags fritt liv åt mig själv, men varje dag ifrågasätter jag också hur jag vill leva och om jag inte borde leva som andra. Vilket är svårt. För jag vet inte.

väg

Oro, tvivel, ovisshet och prestationsångest är stora delar av livet jag själv valt, det är priset för ”drömlivet”. Men status är totalt irrelevant för mig, karriär likaså.

Jag tror att jag har haft svårt att acceptera att den väg jag vill gå kanske innebär en del jobbiga strider, uppoffringar mm. Men det finns ingen lätt väg. Även om den rätta vägen är tuff, så tror jag det är jobbigare att känna att man är på fel väg.

Jag och Victoria är gästinstagrammare på Scandinavianphotographers den här veckan


scandinavianphotographers

Denna vecka är jag och Victoria gästinstagrammare på instagramkontot Scandinavianphotographers. Vi kommer att lägga upp bilder under namnet Sagoakademien, men eftersom vi är två stycken har vi bestämt oss för att ta varsin dag. Idag är det min dag, imorgon är det Victorias dag osv. Det är alltid roligt att komma in i ett nytt konto och få kontakt med de som följer just det kontot. Och det allra roligaste är såklart när folk kommenterar och ställer frågor. Om det är något jag älskar så är det att svara på frågor!


scandinavianphotographers

Om ni vill följa mig på instagram så finns jag på @beataryden och @sagoakademien.


This week I´m a guest instagrammer at the account @scandinavianphotographers. If you want to follow my photo account you can find me at @beataryden and @sagoakademien.

Min intervju med Sagoakademien finns ute på Kamera & Bilds hemsida!

För ett tag sedan var jag och Victoria med i tidningen Kamera & Bild. Nu finns den ute på internet för alla att läsa!

intervju

I intervjun pratar vi om att vi jobbar tillsammans, något vi vill uppmuntra fler att göra. Såklart är det inte säkert att man hittar någon att jobba ihop med, men då kan det vara värdefullt att knyta kontakt med likasinnade över internet. Se varandra inte som konkurrenter utan som kollegor, för det är det vi är!

– Vi är väldigt lika som personer och där vi inte är lika kompletterar vi varandra, säger Victoria, som tycker det finns många fördelar med att samarbeta – inte minst för att kunna dela minnen tillsammans. Fotograf kan vara ett ganska ensamt yrke för en del. Det är roligare att göra saker ihop.

– Man blir dessutom modigare tillsammans, säger Beata och syftar då främst på de föreläsningar och workshops som Sagoakademien genomför.

intervju

– Vi vill lyfta fram mjuka värden i en värld som blir allt hårdare. Genom att gestalta olika stämningar skapar vi nya världar att kliva in i, som en verklighetsflykt. Det handlar inte bara om att det är fint med sagor, utan det är något som behövs. Fantasi är viktigt, det berör en rent själsligt, säger Beata.

Här kan du läsa hela intervjun.


You can now read my interview with the magazine Kamera & Bild on their website! 

En glimt av min morgon i ett litet torp

torp

Idag vaknar jag upp till fågelkvitter i ett torp. Tassar nedför trappan på morgonen. Häller vatten över kaffekannan.

torp

Väntar på att vattnet ska rinna ner. Ser solen komma närmre utanför fönstret. Måste fota den fina röken <3

torp

Tar med mig kaffekoppen till det vita rummet med böcker längs väggarna. Älskar de vita väggarna här inne!

torp

Hittar en bok om pre-raphaleite painters. English dreamers. Faller för titeln och måste bläddra! Tänker på mina egna Dreamers Army och Revolutionary Dreamers som jag skapat foton av.

torp

Här sitter jag länge länge.

torp

Lyssnar på fåglarna. Spanar ut i trädgården. Alla vitsippor har dragit ihop sig för frosten. Hoppas de öppnar sig under dagen.

torp

Det är min farmor som bor i torpet. Det är som en liten dröm att vara här. Igår var släkten här och hade påsklunch. Idag är det lugnt och stilla och jag ska ge mig ut i den friska naturen. Kallt och sol! Det är sån där underbart krispig vårluft som jag bara älskar.

Kram på er!

Some images from my morning in a small house in the countryside, where I celebrated the Easter Holidays and slept the night. It´s my grandmothers house and it´s so cosy!

3 länktips: Om bloggande, skrivande och entreprenörsskap.


länktips

Här kommer 3 länktips som handlar om bloggande och entreprenörsskap:

  • Kristin delar med sig av sina klokskaper kring entreprenörskap. Bland annat svarade hon på min fråga om vad man gör när det inte blir som man tänkt sig. Jag älskar när entreprenörer delar med sig av sina erfarenheter!

Har ni några tips på inlägg som ni vill lyfta upp? Kommentera gärna med en länk så att jag kan kika!


Three links to great blog posts about entrepreneurship and blogging.

Fantasi och drömmar: Intervju för tidningen Nära

För några år sedan blev jag intervjuad av journalisten Marianne Westerlund för tidningen Nära. Det blev verkligen ett fint reportage som nu ligger uppe på internet. Jag pratar om min passion att gå på café, att jag laddar batterierna genom att vara själv, om att jag är mest kreativ på kvällen och om mitt fotoprojekt på Island. Allt från texten till layouten till rubriksättningen passade mig perfekt! Om ni trycker på bilderna kan ni läsa reportaget!

Hoppas ni har en riktigt härlig påsk nu. Kram på er!

 

fantasi

fantasi

An interview made with the swedish magazine ”Tidningen Nära”. 

Om beslutsångest: Världen är inte svartvit och det behöver inte du heller vara

Jag är en svartvit person med beslutsångest. Jag tänker hela tiden antingen/eller. Det finns inget mellanting i min hjärna.

När jag funderar över vad jag ska bli, kan jag inte föreställa mig att det kan vara flera saker. Antingen blir jag frilansande fotograf, eller så blir jag konstnär. Antingen blir jag bibliotekarie, eller audionom. Antingen blir jag geolog, eller så jobbar jag med att städa. Antingen eller antingen eller antingen eller antingen eller.

beslutsångest

Mitt svartvita tänk hänger ihop med min beslutsångest. Sedan jag var barn har jag haft svårt att bestämma mig. Min farmor brukar berätta hur jag stod länge i en affär om jag skulle få välja en sak att köpa med mig hem. En gång var vi i Stockholm och det låg så många gosedjur på hyllorna. De låg i högar. Och det fanns så många sorter. Jag stod med två gosedjur, ett i varje hand, och försökte välja. Jag rådfrågade min farmor, som tyckte att jag skulle ta den jag kände mest för. Men tänk om jag ångrar mig farmor? Tänk om jag egentligen vill ha den andra? Vi stod länge i den affären.

svartvit

Sådär är jag fortfarande. Ni kan ju tänka er ångesten kring livets större beslut. På senare dar har jag förstått att jag är rädd för att göra fel. Beslutsångesten hänger alltså ihop med perfektionism. Om jag väljer att gå en speciell utbildning blir det kanske fel och då kommer jag att ångra mig. Jag har prestationsångest på många plan i mitt liv, och jag har dessutom en prestationsångest kring hela livet. En känsla av att mitt liv måste levas på ett bra sätt.

Jag får inte ställa till det i mitt liv. Jag har full förståelse för att andra inte klarar av att leva upp till olika krav, men jag kan inte vara som dem. Jag kan inte fucka upp mitt liv. Jag får inte göra det.

beslutsångest

Alltså: Mitt svartvita tänk hänger ihop med min beslutsångest som hänger ihop med min prestationsångest. För om man har höga krav på livet, då får man inte göra fel. Om man tror att man kan välja fel, då är det omöjligt att välja. Om man tror att konsekvensen blir svart eller vit, då vågar man till sist ingenting.

Jag är glad att jag är medveten om detta, vilket gör att jag kan gå emot det och tvinga mig till beslut. Jag tvingar mig att se nyanserna, för jag vet att de finns där. Jag vet att världen är allt annat än svart och vit. Världen är full av nyanser.