Decidophobia, nöjda sticklingar, solresor och bokäventyr i Neapel

Jag tänkte vi kunde se på lite vardagsbilder från de två senaste veckorna. Mest från mina stories på både blogg- och fotoinstagram!

Decidophobia

Jag fick brev från mitt print-ställe med två provutskrifter.

Decidophobia

De såg jättefina ut och jag blev glad. De ska till ett företag i Stockholm.

Decidophobia

Jag var hemma hos mamma på söndagsbrunch och fick med mig lite murgröna hem. Så nu har jag en stickling som jag hoppas ska bli lika fin…

Decidophobia

… som denna! Så himla häftigt att den här tog sig och redan blivit så stor! Nu gäller det att få den att trivas men den har en stor fin kruka i alla fall!

Decidophobia

Jag fick vara i värmen med mamma i några dagar. Åka båt och vandra på en ö i solen. Smeta in solkräm och bada i havet och smaka salt på läpparna.

Decidophobia

På resan läste ut första delen av Elena Ferrante och fick superlust att börja på andra delen direkt. Ska låna den snart!

Så var det. Resten av skolåret var Lila fullkomligt ointresserad av vad jag gjorde i skolan. Och när jag frågade vilka böcker hon lånade på biblioteket, vad hon läste, svarade hon i hård ton: ”Jag lånar inget längre, jag får ont i huvudet av böcker.”

Ur Min fantastiska väninna av Elena Ferrante. Sida 185.

Decidophobia

Kom hem och njöt av den höga friska höstluften bland vackra färger.

 

Decidophobia

Hittade denna artikel och insåg att jag har decidophobia. 100 % relaterbar gif!

 

Decidophobia

Bonuspoäng för att jag även provat rullskridskor vilket fick mig att lägga upp denna story och till och med byta profilbild på min privata instagram 😀

Decidophobia

Igår vaknade jag med gårdagens smink och gjorde en liten söndags-boomerang bara för att!

Decidophobia

Någon mer som känner igen sig?

Idag åker jag till Strömstad för att fira min svärmor som fyller år. På onsdag och torsdag väntar lite foto-jobb. Annars tänkte jag fika med en vän, läsa ut Kazuo Ishiguros bok Begravd jätte och försöka få lite saker gjorda i mitt företag.

Vad har ni för planer i veckan? Kram på er och TACK för att ni läser <3

Tre fina inlägg: Ursäkter, morgontrötthet och att inte alltid älska att göra det man älskar.

The sting of failure is lessened when you don’t take failure as a statement about yourself or your potential.

tre fina inlägg

Go kväll! Här kommer tre fina inlägg som jag tycker att ni ska ta del av:

Först ett inlägg om att hitta på ursäkter för att inte riktigt försöka. Det första citatet är från denna artikel. Känner tyvärr igen mig lite väl mycket:

A good place to check: Where do you want to be doing well, but consistently find yourself not putting in any effort?  Sometimes self-handicapping just crops up as not trying.  I will fail, so I won’t work on it at all.  That’s the “deliberate lack of effort.”

Jag tror att jag har hamnat här lite med mitt fotograferande. Har liksom stannat upp, vågar inte riktigt försöka mig på de där bilderna som ligger och gror i mitt huvud. För det känns lättare att inte försöka alls. Lättare att inte försöka skapa en bild än att skapa en bild som blir dålig. Lättare att inte försöka skapa en bild än att skapa en bild som jag blir nöjd med men som någon annan tycker är dålig. Jag är så fruktansvärt dålig på att ta kritik. Det går rakt igenom mig och liksom bränner hål. Hur sjutton tar man sig ur det?

tre fina inlägg

Lizette skrev ett inlägg som verkar vara specialgjort för mig haha! Hon tipsar om hur man kan göra det lättare för sig att komma upp på morgonen. Jag är sämst i hela världen på att gå upp. För det första lägger jag mig alltid för sent i någon slags desperat känsla av att jag inte vill att dagen ska ta slut (för då måste jag ju gå upp snart). För det andra snoozar jag alltid. Jag blir alltid stressad på morgonen och måste springa vart jag än ska.

Bonustips för kaffejunkies: ställ en timer på kaffegbryggaren så att den är klar när du vaknar och du kan få ditt livselixir så fort du klivit upp. Självklart kan du även ta med dig det i en mugg på väg till jobbet och spara tid!

Älskar detta bonustips! Har drömt länge om att fixa med timer.

tre fina inlägg

Mark Manson skriver genomtänka texter som väldigt enkelt förmedlar budskap kring livets psykologiska dilemman. Jag gillar många av hans texter, och idag stötte jag på Find what you love and let it kill you:

”Doing what you love is not always loving what you do. There’s an inherent sacrifice to it. Just like choosing a spouse, it’s not choosing someone who makes you happy all the time, it’s choosing somebody who you want to be with even when they’re pissing you off.”

tre fina inlägg

Jag hade faktiskt en idealiserad bild av att vara fotograf och konstnär innan jag själv gav mig in i det. Det var mycket mer stressande att ta uppdrag än vad jag hade trott, och all frihet som jag drömt om var väldigt tärande för mig som har nära till ångest och oro. Men eftersom jag älskar det jag gör känner jag faktiskt hela tiden att det är meningsfullt. Och det är väl just det han menar; att man ska hitta någon som är meningsfullt även när det är som värst.

Jag tycker man ska vara lite försiktig med hela ”Find your passion”- trenden. Det blir lätt överdrivet. Det viktigaste är att vi mår bra och får ha ett meningsfullt liv. Att brinna för något kan lätt blir lite maniskt, så det är en balansgång.

Jag känner mig som en fidget spinner för jag bara snurrar

fidget spinner

Jag sitter på café med en flat white bredvid mig. Mittemot står kaffekvarnen och mal bönor. Mjölkångorna pyr upp över disken. Lunchrusningen är över men här är ändå massa folk. Tjejerna som jobbar är så trevliga. Deras ögonbryn är perfekt målade i olika bruna nyanser och de har håret i en stram tofs. Jag tror att en är ny på jobbet för hon är varm och snäll och ropar ”Ha en jättefin dag” efter den sura tanten som går ut för att de inte hade någon paj. Vem orkar vara så trevlig? Jag har i alla fall sminkat mig och har mina vinröda byxor på mig. Känner mig fin. Kanske ger jag sken av att vara en flådig frilansare med min rosa dator?

Fast egentligen vet jag ju inte vad håller på med. Vet inte i vilken riktning jag ska gå. Mitt huvud är en karusell. Antingen hoppar jag på mina audionom-studier igen eller så börjar jag en distansutbildning till bibliotekarie. Två helt olika skolor som symboliserar olika saker för mig.

Vad ska jag välja?

Jag gör otaliga personlighetstester. Skriver samma tankar om och om igen i dagböckerna. Läser artiklar, blogginlägg, böcker. Tror att jag bestämmer mig. Ändrar mig. Bestämmer mig igen. Känslorna är ett tjockt trassel och jag kommer inte framåt. Hur kan en människa vara såhär förvirrad?

Så jag tar mig ut. Utanför lägenheten i den kyliga höstluften. Håller om mig själv för att hindra blåsten från att vina in under jackan. Vilar ögonen på gula höstlöv som lossnar ett efter ett. Andas in och ut och låter världen svepa iväg mig ett litet slag. Värmer mig inne på ett café och drömmer mig bort bland doften av chailatte och varm choklad. Jag känner mig som en fidget spinner för jag bara snurrar. Något måste stanna mig snart.

 

Mitt ledord för hösten är lust

Hej på er! Här är en bild som jag har redigerat från i helgen. Tanken när jag kastade löven var att jag skulle använda en separat bild på löven att klippa in framför eller runt mig som jag nu har gjort här. Det var så roligt att bara springa runt i skogen och fotografera utan prestation. Jag måste verkligen bli bättre på att fotografera på det sättet. Att fånga lusten.

ledord

Mitt ledord för den här hösten är lust. Jag hoppas på att oktober ska bli en månad där lusten får styra. Att tillåta lusten att finnas med, varje dag. Att ge den plats och inte kväva den. Inte lägga kedjor på lusten genom att villkora den med krav på prestation. Lust har ingenting med prestation att göra.

Har ni något ledord för hösten som ni skulle vilja fokusera på?

 

En helg på landet med fotolust och färgsprakande natur

 fotolust

I helgen har jag varit med mamma på landet. I lördags sov jag till kl nio, tassade runt inomhus och drack kaffe i flera timmar tills vi drog på oss varma kläder och gick ut för att leta svamp. Hittade massa trattkantareller och gula kantareller. I år är första året jag har lärt mig att njuta av att plocka svamp. Har äntligen fattat charmen med det och blir så avslappnad av att vandra runt i timmar, titta ner i mossan och känna spänningen när det kanske skymtar något gult bortom stenen!

 fotolust

I söndags tog jag med mig kamera och stativ upp till en glänta för att ta bilder i skogen. Jag fick tvinga mig själv men innerst inne ville jag verkligen gå ut och fota. Jag letar fortfarande efter min fotolust. Den försvinner så lätt men den har börjat komma allt oftare. I den här gläntan tog jag en hel drös med självporträtt där jag stod stilla, slängde med håret, sprang och kastade löv i luften.

 fotolust

När jag krafsade ihop alla löven från marken var mitt hjärta dubbelt så stort och jag skrattade nästan högt för mig själv och tänkte: Detta älskar jag att göra. Jag älskar att kasta blöta löv i luften och hoppas på att de kommer med i bild.

fotolust

Kasta kasta!

fotolust

Böjer mig ner för att plocka upp löven. Till historien hör att jag hade glömt min fjärrutlösare hemma så jag fick springa med tio sekunder mellan kameran och platsen där jag hade satt fokus. Himla kul!

fotolust

Och en av bilderna fick bli en springbild. Jag älskar att fota när man springer mot något. Som jag gjort här och här till exempel.

fotolust

Den senaste månaden har jag tänkt mycket på lust. På att jag vill hitta tillbaka till min lust. En väg till det tror jag är genom att släppa prestationer. Eller att hitta en lust i presterandet. När jag ska ta en bild vill jag såklart att den ska bli fin och bra, men jag övar hela tiden på inställningen att det viktiga är att det är roligt när jag fotograferar, och att jag vet att det lika gärna kan bli ”dåligt”. Och det är okej! Jag har hur många bilder som helst som ligger och dammar på olika hårddiskar för att de inte blev som jag tänkt mig. Men någonstans tänker jag att det viktiga är att vara i rörelse. Att inte stanna. Att låta kreativiteten fortsätta på ett eller annat sätt. Och därför älskar jag att bara fota svamp eller grenar också, som ett sätt att släppa prestationen och bara fånga det jag ser.

fotolust

Jag har förresten startat ett instagramkonto för min blogg som ni kan följa här. Tänker att jag lägger upp lite mer vanliga bilder där så får mitt fotokonto vara för mina konceptuella bilder. Nu ska jag ge mig ut i den strålande solen! Hoppas ni får en fin start på er vecka. Kram!

 

Just nu-listan. En lista om vad jag gör just nu!

Tyckte det var dags för en just nu-lista igen 🙂

just nu

Just nu…

har jag druckit kaffe under äppelträdet på vår gård och lyssnat på fåglarna.

är jag lite nedkyld efter att ha suttit utomhus i skugga.

har jag hällt havremjölk i kaffet.

har jag en ledig dag framför mig men ska ordna med några fotoutskrifter åt en som vill köpa.

har jag årets nobelpristagare i litteratur på bordet bredvid mig och tänker att jag kanske borde avsluta den där boken som jag började på för ett halvår sedan?

just nu

känner jag mig ganska lugn.

har jag lyckats hålla mig från att älta min framtid alltför mycket. Försöker tänka att jag redan tagit ett beslut och inte behöver fundera mer.

tänker jag varannan minut: jag borde ge mig ut och springa. jag borde komma igång.

läser jag första delen i Elena Ferrantes bok-serie.

just nu

tillåter jag mig själv att drömma mer än jag har gjort sedan 2015. Inser hur viktigt det är att hålla en plats fri för drömmar inom sig själv. Utan krav på prestation eller mål. Låta drömmarna flöda och må bra av att se vackra saker framför sig.

 

Min inre kompass måste skyddas bakom glas

inre kompass

Jag har alltid haft svårt att känna vad som är jag och vad som är påverkan från andra. Vad är förväntan från omgivningen och vad är min egen vilja? Ibland har jag känt det som att jag är för öppen för världen. Jag tar liksom in allting och låter mig påverkas. Hela mitt vuxna liv har jag jobbat med att inte ta in lika mycket. Inte påverkas lika mycket. Jag tror att det är bättre nu. Jag är bättre på att skilja på mig själv och min omgivning. Jag försöker låta min inre kompass vara ifred så att den ska kunna ställa in sig rätt och inte hoppa in på någon annans spår. Men det finns störningar hela tiden. Min kompass känner in åt alla håll.

På sistone har jag visualiserat min inre kompass som att den ligger bakom glas. Som att jag måste se till att skydda kompassen och inte låta någon eller något göra sönder glaset. För så länge jag kan ha en tydlig gräns mellan mig och min omvärld så kan min kompass ställa in sig som den vill, efter sin egen signal.

Jag vet ju att min kompass funkar lika bra som alla andras, bara den får vara ifred.

Fina saker att starta oktober med

Oktober hörrni! Så himla fint. Jag började dagen med en regnpromenad som gjorde mig riktigt blöt och lycklig. När jag kom in fick jag sätta mig framför datorn med en kopp kaffe så ni kan ju tänka er att jag är nöjd nu 😉

Här kommer lite fina saker att starta oktober med:

Värvet har Mia Skäringer Lázár som gäst. Blev så himla pepp när jag såg det imorse. Älskar Mia!

Rania tar de mysigaste höstbilderna till sin blogg. Jag får extrem mys-känsla när jag hänger hos henne!

Jessica är så otroligt kreativ och jag älskar hennes verk! Funderar på att köpa en av hennes printar. Följ henne för att bli inspirerad!

Igår hittade jag en fantastisk illustratör som heter Mari Andrew. Den här bilden heter ”Life in 3 acts” <3 Mari började rita för två år sedan och bestämde sig för att lägga upp en bild om dagen på instagram. Hennes följare växte och nu är hon superstor . Tycker det är så inspirerande när människor lyssnar på sin kreativitet och bara kör! Jag har själv en inre längtan efter att rita och måla mer men tänker ofta att det är för sent att börja. Därför älskar jag stories där folk börjar ”sent”.

Min gamla klasskompis Rebecca delade med sig av ensamheten i ett blogginlägg. Jag tycker det är så fint att hon öppnar sig och vågar visa hur det känns.

En tråkig sak jag måste ta tag i i veckan är att söka jobb. Jag har ett extrajobb men behöver något mer. Det tar emot lite att sätta sig ner och ta tag i detta men jag måste tvinga mig själv. (Anledningen att jag kan skjuta på det är för att jag har sparpengar att ta av, hade ju inte gått annars!) Funderar på att klä mig lite extra fint och sätta mig på café för att känna mig lite proffsig. Svårt att känna sig kompetent i pyjamas. Vad tror ni om det?

Jag skjuter fortfarande upp beslutet om utbildning. Det lutar åt att jag ska fortsätta på ett nytt spår. Vill inte skriva om det ännu då jag behöver vara ifred med beslutet. Jag låter det växa inom mig utan press. Men jag måste bestämma mig snart. Den här skolan blir det inget med i år i alla fall. Tack för era fina kommentarer på det inlägget förresten. Det värmer inifrån och ut <3 Ska såklart svara på alla fina ord.

Annars ska jag fika med en kompis i veckan samt åka till landet i helgen. Jag tänkte försöka ta en ny bild när jag är där!

Hoppas ni får en bra start på veckan. Kram!

Den som har haft bråttom länge måste stanna upp och vänta in sin själ

Godmorgon fina ni! Jag är på landet. Vaknade till tystnad och fågelkvitter. Öppnade ögonen till all världens skönhet. Här är annorlunda från stan. Tystnaden är intensiv. Sorgerna längre bort. Himlen gråare. Färgerna starkare.

Igår var jag på manifestation på Heden för att visa mitt motstånd mot nazister som fått tillstånd att demonstrera i Göteborg. Fantastiskt fin manifestation med enormt mycket folk, musiker som spelade och fin stämning. Hejja Göteborg!

Efter manifestationen åkte vi upp till landet. Underbar kontrast att först få vara där allt händer och sedan få sitta ensam ute och filosofera över en folktom utsikt.


Jag gjorde iordning en kvällskaffe och satte mig för att njuta av utemöblerna med bok och anteckningsblock. Dricker inte kvällskaffe så ofta men idag var jag trött efter manifestationen och vi var framme rätt sent på landet så då var det skönt med en kopp varmt snabbkaffe!

Solen hade precis lämnat dalen så det låg pastellfärger i himlen- mitt favoritljus! Jag kunde sitta ute i min jacka och halsduk. Den här tiden på året är underbar för det går fortfarande att sitta ute och njuta! Dessutom är luften mycket friskare än på sommaren vilket jag älskar.

Tjorven njöt av att vara ute, det är så uppenbart att det är hennes rätta element (som för alla djur!) Vi kastade mycket boll och sedan sprang hon runt själv och nosade eller bara satt stilla och lyssnade.

Jag läser fortfarande denna bok. Som jag skrev är den väldigt fin men jag blev lite besviken när jag förstod att författarna tror på attraktionslagen. I ett avsnitt av boken förklarar de att om man inte får det man vill ha trots att man försöker tänka sig till det (attraktionslagen) så beror det på att man innerst inne inte anser sig vara värd det. Usch jag tycker att detta synsätt blir ett skuldbeläggande på individen. Typ: Ja visst, du vill säkert vara lycklig men är du helt övertygad om att du förtjänar det?

Den som har haft bråttom länge måste stanna upp och vänta in sin själ

/Kinesiskt ordspråk

I alla fall älskar jag citatet som var med i boken. Har hört det förr och hade det i åtanke när jag beslutade mig för att ta uppehåll från skolan i början av det här året. Kände att jag behövde komma ikapp mig själv. Vänta in min själ. När jag åkte hit till landet i februari för att vila ut efter skolan gick jag runt i skogen för att bli av med min ångest. Jag satt ute i timmar under träden och kände hur pulsen gick ned. Oj vad skogen stressade ner mig då!

 

Jag är så tacksam för denna plats. Med åren blir jag mer och mer tacksam. Det är underbart att känna hur tacksamheten bara växer. Jag minns hur jag läste ”Var tacksam!” som ett knep för att må bättre när jag var deprimerad. Jag fattade ingenting. Hur kunde jag vara tacksam när jag knappt orkade med mitt liv? Men det går inte att vara tacksam om man mår dåligt. Först måste man ta tag i, och tillåta sig själv fullt ut, att må dåligt, söka hjälp, vara självupptagen, försöka må bättre. Sedan kan man bli tacksam. Men det går inte att forcera. Mår du dåligt så behöver du faktiskt inte vara tacksam! Men jag lovar dig att sen när du mår bättre, då kommer du bli tacksam för det du redan har idag, men som du inte kan uppskatta nu.

Mitt hjärta slår hårt för den här bloggen. Min fristad. Min oas. Och ni som läser! Tack tack tack! Jag är så tacksam att få skriva och dela med mig här och sedan få respons av er. Det är magiskt <3

 

När är det dags att släppa taget?

släppa taget

Jag gick ju på Fotohögskolan för några år sedan men hoppade av innan sista året (den är treårig). Jag vantrivdes och det kändes som att jag räddade mig själv när jag tog steget att lämna. Sedan dess har jag haft en gnagande röst som säger till mig att jag är misslyckad som hoppade av. Att jag borde stått ut.

Skolan var min dröm i flera år. Mitt högsta mål var att gå där. Därför blev det konstigt när jag väl kom in. Skolan visade sig vara något helt annat än det jag drömt om och jag blev besviken.

släppa taget

Nu har jag funderat på att återuppta studierna. Jag har ju bara ett år kvar. Men hela min kropp säger emot mig. Hur ska jag veta vad som är rätt att göra? Jag vill inte backa för att anta utmaningar eller gå emot mina rädslor. Men var går gränsen? Hur mycket ska jag pusha mig själv? När vet jag att rädslorna inte ska övervinnas utan lyssnas på? Det är som att intellektet säger: Kör på Beata, you can do it! Men hela själen ropar: Pull back! We can´t do it. Tillbaka till skyddsrummet.

Egentligen tror jag att jag vet svaret. Det jag har svårast för är acceptansen. Att kunna säga till mig själv att det är okej att inte gå klart. Att det är okej att inte orka. Det är okej att inte stå ut. För precis som jag skrivit förut så är det okej att ha ursäkter. Men ibland glömmer jag det. Jag ser på prestationerna och har svårt att förlåta mig själv för det jag inte gör.

släppa taget

Oj det blev ett rätt så deppigt inlägg! Har du några erfarenheter av att släppa taget om en dröm eller någonting som du verkligen velat göra? Kommentera gärna och berätta! Jag älskar att höra era historier <3

Nu ska jag ut och demonstrera mot nazisterna i Göteborg. Kram!