Nya bilder

Sista tiden har jag gjort ett gäng nya bilder. Alla kommer från originalfoton som jag tog för flera år sedan, men som sedan har legat och dammat på mina hårddiskar. Fram tills nu! Jag älskar dessa perioder när kreativiteten väcks och jag plötsligt kan skapa nytt igen. Varje gång väcks elden inom mig och jag lovar mig själv att aldrig komma ifrån mitt skapande igen. På ett sätt är jag nog aldrig ifrån det; jag går med det i mina tankar och bilder marineras i mitt huvud. Ibland i flera år. Vissa i tio år. Men det gör ju faktiskt ingenting.

Här är ett urval av mina nya bilder. Ni kan följa mig på Flickr och Facebook och Instagram om ni vill följa just fotokonsten.

Nu när jag ser på dessa bilder tänker jag att den röda tråden är tankar. Tankar som spretar åt olika håll, vill olika saker, inre splittringar och alldeles för många överväganden. En längtan att fly undan ambivalensen, sjunka under ytan och få lite lugn och ro. Trasslet som vi alla bär med oss. Det som vi inte kommer undan.

”Race”
”Story time”
”Airing”
”Considerations”
”Tangle”

Den översta bilden ”Race” är fotad på Island, med foten av en glaciär som fond. Jag var där för att fota med min vän Victoria och vi hade två magiska veckor fulla av fotande och upptäckarglädje. På Island fotade jag också min serie ”The Sleep Project” som handlar om tillståndet mellan att vara vaken och somna.

Andra bilden ”Story time” har jag tagit på min familjs lantställe, där jag fotar en stor del av mina bilder. I samma skogsglänta har jag fotat bland annat denna bild och denna.

Tredje bilden ”Airing” är fotad i vår gamla lägenhet, en mysig tvåa på 57 kvadrat och riktigt skafferi i köket. Där tändes min passion för fotokonsten. En eld som aldrig kommer slockna 🙂

Fjärde bilden ”Considerations” är fotad i en pool på Bali. Min sambo Tomas ställde upp och var modell på ett antal bilder den resan. Den här bilden är också från Bali (självporträtt). Och denna (med Tomas som modell).

Sista bilden ”Tangle” är egentligen en extra bild som jag tog i samband med denna. Men jag har insett i efterhand att jag gillar den här bilden. Nedan ser ni den i färg också!

”Tangle”

Har också en hemsida, för den som är nyfiken 😉

Magiska platser

Jag har läst att man bär med sig platser man varit på, inom sig. Om du spenderade tid i ett hus på landet under sommaren när du var liten, då finns den platsen kvar i dig, med dig, genom livet.

Jag tänker att detta stämmer så väl med både platser och med människor. När du reser någonstans bär du med dig den platsen inom dig när du är hemma igen. När du träffar betydelsefulla människor bär du med dig de personerna inom dig när ni skiljs åt.

Det kan vara platser som du bara spenderat två timmar på, men som kan ge dig en trygghet, ett lugn, en känsla av samhörighet för lång tid framöver. Det finns personer som fortfarande sätter avtryck i mig, trots att det är 10 år sedan vi sågs.

Så känner jag efter att ha varit på landet i helgen. Idag strosade jag runt uppe i skogen en hel timme och fotograferade. La mig på marken och fotograferade vitmossa, tallgrenar och morgonens första solstrålar.

Sedan tog jag en cykeltur med flås och vackra krispiga fält som susade förbi mig i backarna. Det känns som att naturen har andats rakt igenom mig idag!

Nu är jag tillbaka i stan och jag känner att allt det vackra jag sett idag, det finns kvar. Fåglarnas sång och droppandet i bäcken. Det finns visserligen kvar som bilder på ett minneskort men det finns också kvar, mjukt som bomull, inne i mig.

Det trodde jag aldrig

Bild från utställning med Fotoskolan Jönköping på Galleri Kontrast i Stockholm, 2013.

Nu ska jag skriva något som jag inte trodde jag skulle skriva för några år sedan. 2015 hoppade jag av Fotohögskolan pga en kritisk miljö som gjorde mig deprimerad. Jag trodde aldrig jag skulle sätta min fot där igen men jag gick faktiskt tillbaka till slut.

Förra året hoppade jag in i elden och slutförde det jag påbörjat. Jag gjorde klart mitt sista år på Fotohögskolan och igår hade jag min sista examinering. En opponering på en essä. Nu är det bara lite finslipning kvar och sedan… Konstnärlig kandidatexamen din gamla dröm här kommer jag!!!

Det trodde jag aldrig.

Jag tänker på Chagall

Efter sommaren kom jag in i ett kreativt rus som var väldigt tillåtande. Som en kontrast till tiden på skolan där den rådande diskursen satte käppar i hjulet, svår att bortse ifrån.

I augusti spenderade jag hela dagar framför datorn. Jag testade medvetet nya sätt att arbeta på. Det var befriande att veta att jag inte kommer behöva förklara mig för någon, eller ”försvara” min konst mot opponenter som inte ser bortom sin egen subjektivitet (vår opponering under examen var otroligt märklig; det kändes personligt och subjektivt och oklart. Får se om jag orkar skriva om det nångång.)

Men i alla fall. Tänk att jag får fortsätta skapa såhär nu, för resten av livet!

Jag tänkte på Chagall när jag gjorde de här två bilderna. När jag var liten sov jag över en del hos min farmor och farfar. Jag älskade det. Min farmor var min bästa vän. En poster av Chagall satt uppe i deras sovrum framför sängen. Den var blå och människor flög. Den har satt avtryck.

”For love” 2020.
”Sadness sea” 2020

Jag har ju en hemsida för min fotokonst, och en facebook och en flickr om ni vill se mer.

När jag skriver detta är jag inne på min fjärde timme på café. Jag sitter på ett café som ligger precis intill Järntorget. Solen lyser ute, cafédörren står öppen för flödet av människor. Många studenter och hemmajobbare.

Jag dricker min andra cappuccino och det är underbart. Idag har jag ett hål i verkligheten. Det känns som att göra nånting otillåtet. Som att jag skolkar. Men idag har jag denna tiden. Jag lämnade Lilla V (min 2-åring) på förskolan kl nio och smet direkt hit. Resten av veckan jobbar jag men idag, IDAG, är jag fri.

Härliga beslut

Gammalt sommarkollage som förtjänade en plats på bloggen 🙂

Jag sitter på ett café i stan. Utanför hänger folk i solen men jag håller mig inne i skuggan för så bra skärmljus som möjligt. Jag ska hämta på förskolan om en stund, men jag slank ner hit för lite ljuvlig kvalitetstid med min dator.

Jag googlar på nya kameratillbehör och kan inte bestämma mig för om jag ska satsa på ett nytt vidvinkelobjektiv eller ett blixtpaket med 2 portabla blixtar. Vilket himla lyxproblem va!

Jag har hittat ett 14-24 mm från Sigma som jag är riktigt sugen på! Jag har ett trasigt Tamron-objektiv som var 28-75 mm. Utöver detta har jag endast objektiv mellan 50 mm till 100 mm. Jag behöver alltså något mer utzoomat.

Jag vill kunna fota stora scenerier och få en mer rumslig känsla i mina iscensatta bilder. Jag har nästan enbart använt mig av mitt 50 mm när jag har fotograferat mina bilder, och jag längtar efter något som är riktigt mycket vidvinkel.

Men jag vill också ha en liten mini-studio hemma med egna blixtar och bakgrunder. Kanske får jag dock vänta med detta och prioritera objektivet först.

Ni ska veta hur länge sedan det var som jag satt och smidde såna här framtidsplaner. Jag känner direkt hur lusten vaknar till liv i mig när jag visualiserar en hemmastudio framför mig. Alla roliga bakgrunder, rekvisita. Och vilka bilder jag kan ta med ett riktigt grymt vidvinkelobjektiv.

Vilka möjligheter!

Perfekt med vidvinkelobjektiv för att få med mer av miljön.

Steg för steg- Processen bakom en bild

Jag dök in på min gamla fotoblogg som fortfarande ligger uppe. Så roligt att gå tillbaka och läsa. Jag påminns om hur otroligt passionerad jag var de åren jag skrev på bloggen. Jag är fortfarande passionerad med foto, men inte på samma glödande sätt.

Jag hittade ett inlägg där jag stegvis går igenom hur jag skapade den här bilden. Tänkte att det kunde vara kul att dela med mig av på den här bloggen! Tyvärr är bilderna väldigt små, de blev tydligen det på den bloggen. Jag har en mycket snyggare blogg nu måste jag säga!

Jag skrev på engelska på den tiden (storhetsvansinne?) och har översatt texten nedan. Blev tyvärr rätt knackig översättning pga. lat. Men skit samma det roligaste är ändå bilderna!

Håll till godo 🙂

Skapandet av The edge of itself (som jag sedan döpt om till The dancer)

Jag åkte till min familjs lantställe, där det finns fantastiska fält att fotografera på. Jag gick upp runt kl 07.30 på morgonen, före soluppgången. Jag tog min bubbla, mitt stativ, min kamera och en tjock jacka och gick ner till fältet som ligger nedanför huset. Innan jag satte kameran på stativet letade jag efter bästa platsen att ta bilden på. Det är en bra idé att gå runt lite med kameran så att du kan ta test-bilder innan du låser fast kameran vid en speciell position.

Jag tog några testbilder med bubblan.

Dimman inuti bubblan är resultatet från en väldigt kall morgon, och jag lät bubblan vara utomhus en stund för att uppnå den dimmiga effekten. Jag tyckte det passade bra för den här bilden. Om nu undrar vad jag gör så siktar jag med fjärrkontrollen mot kameran 🙂

När jag var klar med att fota mig själv och bubblan tog jag bilder på omgivningen för att expandera bildrutan och göra den kvadratisk i efterhand. 

Jag tog flera bilder på himlen, som såg olika ut åt varje håll jag tittade. Den här bilden använde jag sedan i den färdiga bilden.

Här är en skärmdump från redigeringsprocessen. Jag håller på att expandera arbetsytan genom att sätta ihop bilder på omgivningen. De kalla blå tonerna är originalfärgerna. Jag har ersatt himlen med en annan här.

Närbild på skärmdumpen. Lite senare bytte jag ut den nedre delen av klänningen med en annan klänningsbild som hade bättre rörelse i sig.

Här har jag bytt ut himlen igen och skapat en ny horisont. Jag har också börjat jobba med färgerna. Jag visste att jag ville ha allt mer dramatiskt.

Nu är jag nöjd med färgerna, men himlen är fortfarande likadan.

Bytt himmel igen, och äntligen känns himlen rätt! Men här är horisonten inte lika mörk som i skärmdumparna ovan.

Här är den färdiga bilden med klar himmel och horisont.

Hoppas du tyckte det var intressant!

Här finns ett inlägg kring hur du expanderar arbetsytan i Photoshop.

Det magiska skapandet

”Birch”

Just nu

är jag så otroligt glad! För igår kände jag livet i mig.

Jag satt i mitt arbetsrum och redigerade bilder. Öppnade Photoshop och tiden flög och jag fick vingar i kontorsstolen. Klockan blev ett och två på natten och fönstren stod öppna mot sommargården.

Magiska portaler som öppnade sig runt mig. Självlysande trådar som hängde sig ner från taket och blev ett skimrande nät. Mina ögon glödde och jag lystes upp i mörkret av datorskärmen.

Att lite bildarbete kan göra så mycket. Så otroligt mycket <3

Och jag påminns om min passion och om hur viktig den är för mig. Fotandet. Bildskapandet. Min energi dubbleras så fort jag hittar tillbaka till skapandet.

Skapandet är mitt hemliga rum. Fullproppat med vitaminpiller och energiboostar. Ett rum som är helt safe och som försvarar mig mot allt. Ett rum där jag är världens största och samtidigt lätt som en fjäder. Jag är en brinnande blåval som rasar fram i regnbågsvatten.

Nu önskar jag mig att lusten ska finnas kvar. Snälla snälla lust stanna här hos mig. Du kan aldrig förgöra mig men utan dig förgör jag mig själv.

Mitt ledord för hösten är lust

Hej på er! Här är en bild som jag har redigerat från i helgen. Tanken när jag kastade löven var att jag skulle använda en separat bild på löven att klippa in framför eller runt mig som jag nu har gjort här. Det var så roligt att bara springa runt i skogen och fotografera utan prestation. Jag måste verkligen bli bättre på att fotografera på det sättet. Att fånga lusten.

ledord

Mitt ledord för den här hösten är lust. Jag hoppas på att oktober ska bli en månad där lusten får styra. Att tillåta lusten att finnas med, varje dag. Att ge den plats och inte kväva den. Inte lägga kedjor på lusten genom att villkora den med krav på prestation. Lust har ingenting med prestation att göra.

Har ni något ledord för hösten som ni skulle vilja fokusera på?

 

En helg på landet med fotolust och färgsprakande natur

 fotolust

I helgen har jag varit med mamma på landet. I lördags sov jag till kl nio, tassade runt inomhus och drack kaffe i flera timmar tills vi drog på oss varma kläder och gick ut för att leta svamp. Hittade massa trattkantareller och gula kantareller. I år är första året jag har lärt mig att njuta av att plocka svamp. Har äntligen fattat charmen med det och blir så avslappnad av att vandra runt i timmar, titta ner i mossan och känna spänningen när det kanske skymtar något gult bortom stenen!

 fotolust

I söndags tog jag med mig kamera och stativ upp till en glänta för att ta bilder i skogen. Jag fick tvinga mig själv men innerst inne ville jag verkligen gå ut och fota. Jag letar fortfarande efter min fotolust. Den försvinner så lätt men den har börjat komma allt oftare. I den här gläntan tog jag en hel drös med självporträtt där jag stod stilla, slängde med håret, sprang och kastade löv i luften.

 fotolust

När jag krafsade ihop alla löven från marken var mitt hjärta dubbelt så stort och jag skrattade nästan högt för mig själv och tänkte: Detta älskar jag att göra. Jag älskar att kasta blöta löv i luften och hoppas på att de kommer med i bild.

fotolust

Kasta kasta!

fotolust

Böjer mig ner för att plocka upp löven. Till historien hör att jag hade glömt min fjärrutlösare hemma så jag fick springa med tio sekunder mellan kameran och platsen där jag hade satt fokus. Himla kul!

fotolust

Och en av bilderna fick bli en springbild. Jag älskar att fota när man springer mot något. Som jag gjort här och här till exempel.

fotolust

Den senaste månaden har jag tänkt mycket på lust. På att jag vill hitta tillbaka till min lust. En väg till det tror jag är genom att släppa prestationer. Eller att hitta en lust i presterandet. När jag ska ta en bild vill jag såklart att den ska bli fin och bra, men jag övar hela tiden på inställningen att det viktiga är att det är roligt när jag fotograferar, och att jag vet att det lika gärna kan bli ”dåligt”. Och det är okej! Jag har hur många bilder som helst som ligger och dammar på olika hårddiskar för att de inte blev som jag tänkt mig. Men någonstans tänker jag att det viktiga är att vara i rörelse. Att inte stanna. Att låta kreativiteten fortsätta på ett eller annat sätt. Och därför älskar jag att bara fota svamp eller grenar också, som ett sätt att släppa prestationen och bara fånga det jag ser.

fotolust

Jag har förresten startat ett instagramkonto för min blogg som ni kan följa här. Tänker att jag lägger upp lite mer vanliga bilder där så får mitt fotokonto vara för mina konceptuella bilder. Nu ska jag ge mig ut i den strålande solen! Hoppas ni får en fin start på er vecka. Kram!

 

Mirror in the mirror- bilder från en dansföreställning

Igår fick jag vandra i en spännande värld inne på Atalante. Mirror in the mirror, en dansföreställning som har premiär imorgon skulle fotograferas och jag fick den stora äran att vara fotograf. Som publik får du vandra runt mellan stora speglar och ovanför speglarna svävar dansare som hänger, rör sig och tittar på sin egen spegelbild.

Ni kan ju tänka er vilken dröm det är för mig som älskar flygbilder att få fota människor som svävar haha!

Jag skiftade mellan mitt 28-75 mm objektiv och mitt 50 mm. Bilden ovan är fotad med mitt 50 mm och i efterhand önskar jag att jag tog fler bilder med det objektivet. Det är något speciellt med det som gör att bilderna får så fin kontrast.

Dansaren Maria ser sig i spegeln.

Det går en blå ljusslinga längs alla speglar som är otroligt vacker. Hela scenbilden är magisk.

Hanna i spegeln.

Dansarna hänger från linor i taket och rör sig långsamt och stilla, ibland är de helt stilla. Om du bor i Göteborg och är sugen på att gå så kan du hitta biljetter här.

Förra året fotade jag också dansbilder som ni kan se här.