Det magiska skapandet

”Birch”

Just nu

är jag så otroligt glad! För igår kände jag livet i mig.

Jag satt i mitt arbetsrum och redigerade bilder. Öppnade Photoshop och tiden flög och jag fick vingar i kontorsstolen. Klockan blev ett och två på natten och fönstren stod öppna mot sommargården.

Magiska portaler som öppnade sig runt mig. Självlysande trådar som hängde sig ner från taket och blev ett skimrande nät. Mina ögon glödde och jag lystes upp i mörkret av datorskärmen.

Att lite bildarbete kan göra så mycket. Så otroligt mycket <3

Och jag påminns om min passion och om hur viktig den är för mig. Fotandet. Bildskapandet. Min energi dubbleras så fort jag hittar tillbaka till skapandet.

Skapandet är mitt hemliga rum. Fullproppat med vitaminpiller och energiboostar. Ett rum som är helt safe och som försvarar mig mot allt. Ett rum där jag är världens största och samtidigt lätt som en fjäder. Jag är en brinnande blåval som rasar fram i regnbågsvatten.

Nu önskar jag mig att lusten ska finnas kvar. Snälla snälla lust stanna här hos mig. Du kan aldrig förgöra mig men utan dig förgör jag mig själv.

1

Att längta hem och tankar kring att ta en paus från sitt skapande

I helgen har jag varit i Oslo och hälsat på min kompis Katarina som bor där. Hon har gått på konstskola i två år så nu hade hon sin slututställning. Det var himla fint att få vara med på det. Efter vernissagen åkte vi hem till Katarina och fick champagne ur en guldflaska och en fantastiskt god tårta. Vilken lyx! Sedan sov jag hos henne i två nätter. Det blev sena kvällar i soffan, regnpromenader på stan och trevliga fikor. Så fint att få en hel helg tillsammans när det går så långt mellan gångerna man ses.

längta hem

Men nu är jag hemma i Göteborg igen och det är så skönt. Solen lyser och jag har druckit mitt morgonkaffe på en sten under lövträden och varit ute på två rejäla promenader med Tjorven. Jag har insett att jag blir så trött av att resa. Nu i vår har jag ju varit i Alicante och på Island, jag har varit flera vändor på Orust, i Våler i Norge och nu i Oslo. Det har varit fantastiska resor som ger energi på sitt sätt, men när jag är borta längtar jag ändå hem. Jag längtar hem till min lägenhet där det är jag som styr och där jag har mina egna rutiner.

längta hem

Jag älskar mitt hem. Min lägenhet med mina egna varor i skafferiet och min egen kaffebryggare på morgonen. Jag älskar mitt sätt att brygga kaffe på, mitt sätt att äta frukost på och mitt sätt att krypa upp i soffan med datorn i knät en sen kväll för att blogga. Jag känner mig väldigt tacksam att jag kan njuta av mitt hem. Att jag faktiskt har ynnesten att få längta hem när jag är borta.

längta hem

Men vet ni! Jag längtar så mycket efter att skapa nya bilder! Jag har massor av påbörjade bilder men någonting gör att jag inte tar tag i dem. Helt ärligt tror jag att jag är lite rädd för att dyka in i arbetet igen. Fotokonsten är ju min allra största passion och ibland är det nästan lättare att hålla sig lite utanför elden istället för att hoppa in i den.

längta hem

Jag har haft sådana här perioder förr. När jag spelade piano hade jag en period då jag inte spelade alls. När jag sedan började spela igen hade jag faktiskt blivit bättre! På något sätt hade pausen gjort att jag kunde låta mina kunskaper sjunka in för att sedan använda dem på ett bättre sätt. Jag försöker tänka att det kanske är så med den här pausen också. Att jag kommer skapa helt otroliga konstverk nu när jag har haft en paus. Vi får väl se haha! Vad säger ni, har ni erfarenhet av att bli bättre efter pauser?

längta hem

TACK för era fina kommentarer på mitt inlägg om att livet inte är en rak väg. Det värmer så mycket att läsa era fina ord. Jag tycker det är så fint att vi är många som delar samma känsla, att livet måste få utforskas i vår egen takt, efter vår inre kompass. Livet kan inte levas efter manual (något jag själv måste påminna mig om ständigt.)

Hoppas ni har en fin kväll <3

1

Fotofredag: Dit där ingen kommer åt mig

Jag sitter vid mitt arbetsbord. Klockan är halv tre på natten. Min kropp är spänd och jag befinner mig i en annan värld. En parallellvärld. Min värld består av precision och fokus. Slit och magi. Färger och kontraster. Små små rörelser med datormusen. Pilen över skrivbordet. Hela min hemliga värld ryms inne i en dator full med självlysande pixlar. Jag jobbar med en bild. När jag jobbar med en bild försvinner jag in i min skärm. Kroppen blir ett redskap som gör det hjärnan säger: sitt still och rör på händerna så att bilden blir som jag vill. Jakten på perfektion. Ruset av framsteg. Euforin när jag lyckas sätta ihop olika bilder, hittar rätt färgskala, upptäcker ett nytt sätt att göra en justering på. Jag befinner mig i flow och min omvärld har runnit av mig. En tunn hinna har rest sig runt mig och här inne är jag trygg.

Här inne kan inte någon komma med sina krav, sin besvikelse, sin framfusighet. Här inne behöver jag inte säga nej till någon eller prestera utanför min förmåga. Här är det jag som skapar förväntningarna, kraven, pressen. Här inne råder andra regler. Det som känns som fem minuter här är egentligen en timme. Det som brukar vara hunger märks inte av. Det som är sorg, förtvivlan, förlust; det obekväma livsbagaget, förvandlas här inne till någonting vackert. Som gnistrande smuts som blir till diamanter. Det som känns som tomhet därute känns som någonting fulländat här inne. Det är som att välja Invertera i Photoshop: Det svarta blir till färg och sorgen blir till magiska landskap att fly in i.

Såhär känns det för mig när jag skapar. När jag tillåter mig själv att gå in i min egen värld är det som att jag sätter på mig en rustning. Och jag är så oändligt tacksam att jag har detta. Jag vet inte hur jag skulle återhämta mig från allting annars. Jag har andra tillflykter också: jag skriver och spelar musik. Men det är någonting speciellt med bilderna. Det är som att jag på riktigt transporteras bort till en annan värld. Att få glömma allting för en stund och bara vara i ett hantverk är helt otroligt. Jag kan tänka mig att jag skulle känna likadant om jag gjorde någonting annat med händerna, till exempel målade eller gjorde något med keramik. Fast det vet jag ju inte. Det fantastiska med de bilder jag skapar är att jag får tillfredsställelsen att se det jag har inom mig ta form. Det är en otrolig känsla.

Det är vad fotot betyder för mig. Det är så mycket mer än bilder egentligen. Det är en passion som har vuxit sig in i min kropp och blivit en del av mig. En passion som blir till en egen värld. En värld där jag bara är min egen. En värld där ingen kommer åt mig.


Photography for me is so much more than my images. It´s a passion that´s become a part of me. A passion that is a world of its own. A world where I belong only to myself. Where no one can get to me.

1