Och alla fåglars vackra sång

Utanför mitt fönster blommar maj. Vita små blommor lossnar från träden och virvlar i vinden. En tredje koppens kaffe på mitt nattduksbord och en välsignelse som en avskild stund i sängen. En liten sorg inombords som formulerar frågan som jag ställt mig sedan 2015: När ska jag sluta vara trött.

Idag känns det tydligt: jag kommer aldrig sluta vara trött. Efter gårdagens fyra arbetstimmar måste jag ligga i sängen. De räcker tydligen för att huvudet ska brusa och kroppen inte orka mer.

Utanför fönstret en maj. Med ljusrosa blomblad som landat på gårdens lekplats. Skira gröna blad som precis har börjat växa från äppelträdens grenar.

Jag har försökt så länge. Kanske ska jag ge upp försöken att ”hitta något som passar mig” och istället välja det minst uttröttande, det med störst chans att orka?

En liten blåhet tittar fram bakom molnen, men mest är himlen vit. Molnen så mjuka att de glider in i varandra, utan tydliga former. En slät grädde som vispas kort. Häggen finns också nu. Och alla fåglars vackra sång.

Jag levde nog utöver min ork i flera år. Jag levde som vore jag gränslös, en supermänniska utan behov och utan insikt om vikten av ramar och struktur. Du behöver struktur för att må bra sa min psykolog en gång. Jaha, tänkte jag och plötsligt fick jag ordning på mina toppar och dalar.

Jag är så glad i mina nya kaffemuggar. I tjock keramik med mängder av blå fjärilar på. Det är vackert utan att vara perfekt. Vackert som livet är vackert i naturen. Vackert som slitna granar i en urskog.

Sedan kommer mitt hjärtas femåring in i rummet och bryter min bubbla. Så många gånger som det krävs att någon bryter den. Vi ligger tillsammans en stund och sedan går jag upp för att fylla badkaret med vatten. Jag tar ett förmiddagsbad medan resten av familjen förbereder för vår gårdsloppis. Hela tiden är jag arg på mig själv för att jag är trött. Men badet är skönt och sedan klär jag plötsligt på mig. På något sätt snurrar dagen igång och jag står mitt bland andra människor och ser på min femåring som säljer saft.

Kanske är det bara normal trötthet? Kanske är det naturligt att vara utmattad första året på ett nytt jobb? Kanske har jag bara lägre toleransnivå mot att känna mig utmattad, kanske är det inte meningen att man ska orka någonting mer än jobbet, kanske borde jag helt enkelt sluta jämföra mig med andras ork?

Vi promenerar bort till granngårdarna som också har loppis. Det är som att min hjärna sakta blir normal igen. Av luften, av saften eller chokladbollen? Kanske av att se så mycket människor och småprata? Jag vet inte. Kom ihåg det Beata, du orkar när du inte tror att du ska orka.

Snart kommer syrenerna till gården. De är mest lila här, men många vita uppe i parken. Då kan man plocka och sätta i en muminmugg. En gång hade vi syren inne på toaletten. Det luktar så gott.

Kanske är det bara mänskligt, allting. En längtan att få flyga upp till fåglarna ibland? Men nu är det maj, nu blommar det på gården. Jag kommer alltid älska regn, stormen har en plats i mitt hjärta, precis som hos Ulrika. Men nog kan jag uppskatta sommarljus ändå. Och koltrasten är svårslagen, när den låter på morgonen.

Trygghet

Är en ostmacka 

Med varmt rykande kaffe

En riktning någonstans

Ett kalas

Att någon begraver

någon annan

Trygghet är allting runtom

Öppnade dörrar och lek-sms

Trygghet är att få ner febern om natten 

med flytande paracetamol

Att dra ner stressen med en snus

Trygghet är pengar på kontot

för oförutsedda ångestdämpare som dyr yoga eller ett läppstift

Kanske en resa till någon som finns där långt bort 

Trygghet kan vara

allt som alltid finns närmast

men ibland är det inte det

och då behöver saker möbleras om

så att det blir mjukt igen

Trygghet är att allting stannar som det alltid har varit

men det gör ju aldrig det

Och kanske är det

det tryggaste av allt?

Trettondedag jul 2021

Idag är en ledig dag. En underbar röd dag som 2021 har så få av. Jag får inget betalt, lika lite som när jag har semester. Jag är timanställd och har aldrig fått en betald ledighet. Men jag älskar det oavsett. Jag älskar att ingen ska iväg och passa en tid. Älskar att tiden får flyta bäst den vill. Att jag fortfarande sitter hemma i cykelbyxor efter lunch och inte har varit ute än.

Jag älskar att jag spontant kan ta upp min kamera och fota en kaffebild, på min nya kaffemugg, och sedan skriva ett spontant blogginlägg, därför att de andra ligger och vilar. Därför att den här dagen är min dag och ingen annans.

Jag kan spinna trådar av tid som jag redigerar i Photoshop. Skriva precis vad jag vill på datorn och rita med kritor. Känslan att allting ligger framför mig och inget kan komma i vägen. Dagen är inte uppstyckad som vanliga jobbdagar utan hel.

Jag önskar att livet fick vara mer av detta. Att människors potential och kreativa kraft fick finnas mer. Att kulturen och andligheten och hälsan fick stå före konsumtion och den fria marknaden. Det är så sorgligt att vårt inre inte respekteras mer. Att det inte finns något värde i all den tysta kunskap vi människor bär på. Erfarenheten, intuitionen, förnimmelsen. Att vi tror att tillväxten skulle vara svaret. Idéerna, koncepten och förnuftet, framåtrörelsen, utvecklingen, prestationen.

Jag har i alla fall hittat ett kryphål. Det är väl det enda man kan göra? Ta en sax och klippa hål i verkligheten de dagar tiden finns. Skapa sig sin egen värld och låta kraften finnas där.

En liten vardagsuppdatering: salta bad på landet, kaffe invid fönstret och rätten att vara sig själv

Godmorgon! Jag sitter i mitt arbetsrum alldeles intill fönstret. Det flyger måsar utanför och jag älskar deras skrin. Solen lyser som vanligt och vinden gungar i gårdsträden. Jag har varit på landet i en vecka men nu är jag tillbaka i stan.  Jag är så otroligt tacksam att kunna vara på landet. Att öppna dörren på morgonen och kliva ut i naturen. Strössla ögonen med massa skönhet. Glittrande blått hav. Fågelsång. Magiska himlar.

Jag har åkt ner till badplatsen och känt vindarna från havet, gått ner för badstegen och känt det svala vattnet kyla ner min varma kropp. Tagit några simtag och känt sjögräset kittla längs benen. Doppat hela huvudet under vatten och fått salt i håret. Vilat mot strandbottnen och vänt mig mot solen. Tjuvkikat när en barnfamiljs-mamma skulle hoppa från femman på hopptornet men inte vågade. Hon stod i säkert 20 minuter. Hennes man låg i vattnet och hejjade: 1…2…3… hoppa! Hennes söner stod nedanför med mobilerna redo att filma: Bara gör det mamma! Det blir värre om du väntar. Hon hoppade aldrig. Jag spanade hela tiden och till sist gick hon ner. Varför ska man hoppa när man inte vill?

Men nu är jag hemma i stan och dricker kaffe ur en muminmugg. Koffeinfritt snabbkaffe med havremjölk. Idag ska vi hälsa på en kompis i Varberg. Vi har lånat Tomas föräldrars bil och jag känner mig i hemlighet så tuff att jag har bil. När vi har handlat och jag går mot bilen på parkeringen, klickar upp låset på den platta nyckeln som man bara sticker rakt in och inte behöver vrida om, då tänker jag: Alla människor på parkeringen tror att det här är min bil. Inte för att någon bryr sig, men det känns som att jag för ett ögonblick prickar in koden för att vara vuxen. Passerar som en med fast inkomst och kanske ett bolån.

I alla fall ska vi ta bilen till Varberg. Vi tar med Tjorven och hoppas på att hitta en plats att bada med henne. På måndag ska jag till vårdcentralen, sedan träffa några gamla klasskompisar och på tisdag ska jag jobba som personlig assistent. På onsdag hoppas jag vara tillbaka på landet igen.

Jag jobbar väldigt lite just nu, men jag planerar att vara mest på landet i sommar och där sparar jag så mycket mer pengar än om jag är i stan. Jag kände igen mig i Sandras text om hennes nya jobb. Jag har ju hållit på sådär. Bytt jobb hela tiden. Testat nya saker. Bytt utbildning. Det leder verkligen till extremt mycket erfarenhet jobbmässigt. De senaste åren har jag börjat se mer negativt på det. Att det är dåligt att jag inte har ett fast jobb sedan fem år tillbaka som jag kan avancera på. Men var kommer den bilden ifrån? Jag har ju inte velat ha det så. Jag har valt för mig själv och för mig har det varit rätt. Bara för att andra följer en mer traditionell väg betyder det inte att det är fel att inte göra det. Jag börjar förstå det nu. Jag ska sluta stressa mig själv med normer och samhälleliga krav och våga stå för den jag är, både inför mig själv och andra! Det är det Sandra skriver så bra om i sitt inlägg: ”…ville bara säga att bristen på examen och fast jobb inte behöver vara ett misslyckande. Vi är alla olika och den där klassiska jobbmallen passar långt ifrån alla.” 

Så viktigt att förstå att man har rätt till sina egna beslut utan att skämmas för dem. Rätten att vara sig själv.

Vad gör ni just nu? Jobbar ni eller är ni lediga? Jag är så glad att ha börjat blogga lite försiktigt igen och jag blir så glad för varenda en av er som läser och kommenterar. Tack!

Rakt ur mobilen: En kaffe och ett boktips!

Godmorgon! Jag sitter med en kaffe och en bok och ska strax slänga mig in i duschen, klä på mig och sedan ge mig ut för att fota lite 🙂

Läser Vägra följa John av Anneli Påmark och Carl Österberg. Underrubriken är ”Genvägen till hälsa, framgång och lycka.” Detta gjorde mig skeptisk (finns väl inga genvägar till lycka?) men när jag bläddrade i boken kunde jag inte låta bli att köpa den. Nu har jag läst halva och den är mer nyanserad än vad den ger sken av att vara. Det är inte en ”tänk-positivt-bok” utan den handlar om hur man ska lära sig urskilja sina äkta känslor, vad man har för behov i livet och låta hjärtats intelligens vägleda en. Ibland gränsar det till flummigt (tror jag) men för mig känns det helt naturligt när de pratar om intuition och andlighet. Dock nyanserar de även den andliga biten och menar att allt handlar om balans. Något jag själv skriver under på!

 

”Om du går emot din själs intentioner, medvetet eller omedvetet, kommer du att känna dig dränerad och energifattig.”

Jag har själv känt att när jag går emot mig själv för mycket har jag ingen energi. Så skönt att läsa andra som kommit fram till liknande insikter! Ska bli spännande att se hur boken utvecklas.

Nä nu ska jag ta tag i dagen. Hoppas ni får en fin dag. Kram

 

En lugn förmiddag med kaffe och podcast i min kreativa bubbla

Idag sov jag till halv elva. Efter att ha snoozat lite för länge gick jag upp och gjorde ett glas varmt citronvatten. Vaknade sakta till medan jag kokade upp vatten till kaffet. Silade mitt kaffe i Melitta-filtret. Tassade in i mitt arbetsrum och satte mig invid fönstret med dagens första kaffekopp.

lugn förmiddag
Den blå symbolen är en magisk symbol från de isländska sagorna. En Vegvísir som ska guida mig rätt på vägen och göra så att jag inte tappar min riktning i stormar och dåligt väder <3

Här sitter jag nu och tar igen mig. Det har varit hektiskt socialt de två senaste veckorna och jag får ett enormt behov av att gå in i min egen bubbla, vända inåt för att hämta kraft igen. Jag balanserar ständigt mellan mitt behov av att tillhöra och vara aktiv tillsammans med mina medmänniskor, och samtidigt få tid i min kreativa sfär där jag kan andas långa andetag och sitta i tystnad; låta inspirationen komma till mig. Reflektera och skapa.

lugn förmiddag

Under förmiddagen har jag lyssnat på Existenspodden med Patricia Tudor Sandahl. Patricia har skrivit flera böcker om det existentiella i tillvaron och hon är en stor favorit hos mig. Mitt i sin stora visdom är hon allmänmänsklig och vardaglig. Till min stora glädje är Patricia med och arrangerar en Existensfestival i augusti som jag blev sugen att åka på. Jag har kikat på programmet och blev helt eld och lågor!  Flera dagar som ägnas åt sådant jag ständigt tänker på. Dessutom med flera av mina favoritpersoner: Malou von Sivers, Eric Shüldt (som har den fantastiska podden Människan och maskinen) och Patricia.

lugn förmiddag
Ser ni att min dator blivit rosa?

Jag har också upptäckt en ny podd som heter Yogiskt– en podd om yoga och meditation där de pratar om hur man kan förhålla sig till livet och sig själv. Jag lyssnar på senaste avsnittet just nu där de pratar om att lära känna sig själv och vad som lyfter upp en i livet. De pratar också om att en passion inte behöver vara så himla storslagen. Det behöver inte innebär att du ska skriva en bok, bli en känd konstnär eller förändra världen. Det kan vara ett uttryck inom dig som ger dig glädje. Som får själen att sjunga. 

Ikväll åker jag till Tjörn där jag ska fira midsommar imorgon tillsammans med några vänner. Jag ser fram emot att ta med mig morgonkaffet ut på verandan, lukta på den fuktiga naturen och bara lyssna på fåglarna. Att vakna på landet är nog det bästa jag vet.

Hur ser era midsommarplaner ut? Tänker ni fira midsommar eller kanske strunta i det helt? 

Fina stunder i maj sparade med mobilen

Jag tänkte att vi skulle kika på några fina stunder som jag har haft i maj. Allt fotat med mobilen. Bered er på en hel del kaffebilder 😉

Förmiddagskaffe i mitt arbetsrum. Älskar att sitta med fönstret öppet och känna de friska vindarna blåsa in nytt liv i lägenheten. Här blommade syrenerna utanför fönstret. Det är den mest magiska tiden på vår gård.

Promenad i Slottskogen. Den här delen är så vacker med enorma träd. Det är underbart att gå under trädkronorna och titta upp på löven. Så lugnande.

En regning men varm dag. Jag blev så glad att det regnade och tog på mig min gula regnjacka för att gå ut och njuta i regnet. Det är så härligt med regnet nu när det är varmt. Naturen blir så frisk och luktar gott.

Syrener <3

Det här är min favoritmugg just nu. Jag ser citatet som en protest från enhörningens sida. Om ni inte tror på mig så tror inte jag på er!

En mysig dag när jag gled runt i mina sockar och tights och satt länge framför datorn.

Redigeringsdags för några dagar sedan. Jag har ju flyttat skrivbordet så att det står bredvid fönstret nu och det är så mysigt. Kan sitta och titta ut samtidigt som jag jobbar. Den enda nackdelen är att jag ibland måste dra ner rullgardinen när det blir för ljust men det är det värt. Så tacksam för det här rummet där jag kan sitta och jobba!

Som många andra har jag prytt lägenheten med färgstarka blommor på sista tiden. Är inte kaffe och syrener det vackraste ihop?

Att ta med kaffekoppen ut på landet, sätta sig i stolen och titta ut över havet är något av det bästa jag vet. Kaffe med utsikt, ja tack!

Och här sitter jag nu och bloggar. Till veckan ska jag skriva på en gammal hemtenta som jag försöker få gjort. Imorgon åker jag till landet för att hjälpa mina föräldrar med en friggebod. På tisdag fyller jag år så då blir det tårta och sedan är det ju midsommar!

Hur ser er vecka ut? Kram på er <3

Planeringsdag med kaffe och regn

Hej på er! Idag är det mulet ute och jag är fortfarande inne på min frukostkaffe trots att klockan är lunch! Jag älskar att göra så- släpa runt fötterna hemma i lägenheten och dricka flera koppar kaffe innan jag ens tänker på att göra någonting annat. Just nu har jag ju inget jobb så det blir många sådana dagar. Lite orolig för hur omställningen ska gå när jag börjar jobba men jag vet ju att det är otroligt skönt att komma iväg på morgonen och starta igång dagen. Allt har sina för- och nackdelar!

Det fick bli en rymdkaffe idag 😉

Idag tänkte jag planera lite för bloggen. Jag läste på Ellens fina blogg hur hon planerar och strukturerar sina inlägg. Tyvärr är ju jag världens mest ostrukturerade person så jag undrar om det ens skulle funka för mig? Mina bästa inlägg skriver jag i ett flow och de går ofta väldigt snabbt att skriva. Men när jag är mer upptagen skulle det vara skönt att ha lite inlägg planerade i förväg så att bloggen inte får lida för mycket. Hur gör ni?

Till helgen ska jag spela musik, träffa en kompis över en drink, gå på yoga och sedan åka till landet för att hjälpa mina föräldrar som bygger en friggebod. Jag var där i tisdags och det var så skönt att bära grejer och bli helt svettig. Jag blandade betong också och det var riktigt fint! Drömde mig bort till att bli betongarbetare till och med haha. Någon som har erfarenhet?

Om nån vill bli lite pepp på helgen borde ni kolla in Sandras kill-lista. Hon har gjort en hel drös med kill-listor tidigare. Älskar dem! Vad ska ni göra i helgen? Kram på er <3

 

 

Mitt ostädade skrivbord och kreativa kaos

Glad måndag kära ni! Jag sitter inne på mitt arbetsrum för lite kvällsjobb. Försöker styra upp en att-göra-lista som jag har skjutit på alldeles för länge.

kreativa kaos

Såhär ser det ut på mitt skrivbord just nu. Tyckte det var så skönt att ta en bild utan att städa innan. Den här bilden symboliserar mig ganska bra. Jag önskar ofta att jag var en mer strukturerad person, men samtidigt gillar jag mitt kreativa kaos.

kreativa kaos

Ibland gör jag kaffe på kvällen och det kan vara så himla gott sent på dagen! Ofta får jag ny energi på kvällen som gör att jag sätter mig och jobbar.

kreativa kaos

Jag tror att nyckeln för en egenföretagare är att inte skjuta upp saker. Att sätta en deadline för hur lång tid det får gå tills man svarar på mail etc. Det tar så mycket energi att skjuta på saker och jag önskar verkligen att jag var bättre på att fullfölja mina listor på ett snabbare sätt.

Hur gör ni? Skjuter ni upp saker eller får ni de gjorda direkt? Ni får gärna dela med er om ni har några knep!

Nu ska jag ta tag i listan! Kram på er <3

 

 

En avslutad utställning och livesändning från Stockholm

Imorse gick jag upp klockan halv sju på morgonen (alldeles för tidigt för mig!) Regnet öste ner och Tjorven låg helt utslagen på sängen. Det var verkligen ingen som hade lust att gå upp.

Jag började dagen med en stor kopp kaffe och publicerade mitt Fotofredag-inlägg här på bloggen. Jag älskar att börja dagen med att skriva blogginlägg. Det liksom uppfyller en romantisk bild jag har av att gå upp tidigt på morgonen, sätta mig vid datorn och skriva ner mina tankar.

Det är något med att blogga som gör mig så himla lycklig. Jag kan inte riktigt säga vad det är, men jag tror att det är kombinationen av text och bild. Jag har ju alltid skrivit och att få komplettera mina bilder med text är otroligt roligt!

Sedan gick jag hemifrån tillsammans med Tomas. Vi skulle nämligen åka till Bankeryd för att ta ner min utställning med Sagoakademien. Efter två timmars bilfärd i konstant regn kom vi fram till Scandinavian Photo. Det var så roligt att återse alla tavlor igen! De hängde kvar precis som vi lämnade dem och hela rummet var så ljust och härligt!

Nu står hela utställningen inpackad i bubbelplast i hörnet av mitt arbetsrum. Lite sorgligt att bilderna inte får hänga uppe just nu, men jag och Victoria har bestämt att utställningen ska vidare i alla fall. Jag lovar att ni får veta så fort vi har en plats!

Nu sitter jag här framför fönstret och njuter av en sen kvällskaffe…

…samtidigt som jag deltar på distans i The Influencer Convention i Stockholm. Det är grymma Linda Hörnfeldt som arrangerar en konferens om influencer marketing och personligt varumärke. Det verkar vara ett fantastiskt evenemang och jag har varit lite avis på de som får åka dit. Jag har ju nyss börjat blogga konsekvent, och som alltid när jag börjar med någonting blir jag så himla peppad och vill utvecklas och växa i det jag gör. Gissa hur glad jag blev när jag insåg att det går att se vissa föreläsningar live på deras Facebooksida! Jag har redan sett flera stycken, och de går att se i efterhand. Fantastiska Maral Kalajian sa några riktigt kloka ord så henne tycker jag verkligen att ni ska lyssna på!

Nu önskar jag er alla en underbar fredagkväll. Jag ska laga lite mat och bara ta det lugnt. Kram <3


Now the exhibition I had with Fairy Tale Academia has ended and the whole exhibition is now standing in a corner in my studio.