En liten vardagsuppdatering: salta bad på landet, kaffe invid fönstret och rätten att vara sig själv

Godmorgon! Jag sitter i mitt arbetsrum alldeles intill fönstret. Det flyger måsar utanför och jag älskar deras skrin. Solen lyser som vanligt och vinden gungar i gårdsträden. Jag har varit på landet i en vecka men nu är jag tillbaka i stan.  Jag är så otroligt tacksam att kunna vara på landet. Att öppna dörren på morgonen och kliva ut i naturen. Strössla ögonen med massa skönhet. Glittrande blått hav. Fågelsång. Magiska himlar.

Jag har åkt ner till badplatsen och känt vindarna från havet, gått ner för badstegen och känt det svala vattnet kyla ner min varma kropp. Tagit några simtag och känt sjögräset kittla längs benen. Doppat hela huvudet under vatten och fått salt i håret. Vilat mot strandbottnen och vänt mig mot solen. Tjuvkikat när en barnfamiljs-mamma skulle hoppa från femman på hopptornet men inte vågade. Hon stod i säkert 20 minuter. Hennes man låg i vattnet och hejjade: 1…2…3… hoppa! Hennes söner stod nedanför med mobilerna redo att filma: Bara gör det mamma! Det blir värre om du väntar. Hon hoppade aldrig. Jag spanade hela tiden och till sist gick hon ner. Varför ska man hoppa när man inte vill?

Men nu är jag hemma i stan och dricker kaffe ur en muminmugg. Koffeinfritt snabbkaffe med havremjölk. Idag ska vi hälsa på en kompis i Varberg. Vi har lånat Tomas föräldrars bil och jag känner mig i hemlighet så tuff att jag har bil. När vi har handlat och jag går mot bilen på parkeringen, klickar upp låset på den platta nyckeln som man bara sticker rakt in och inte behöver vrida om, då tänker jag: Alla människor på parkeringen tror att det här är min bil. Inte för att någon bryr sig, men det känns som att jag för ett ögonblick prickar in koden för att vara vuxen. Passerar som en med fast inkomst och kanske ett bolån.

I alla fall ska vi ta bilen till Varberg. Vi tar med Tjorven och hoppas på att hitta en plats att bada med henne. På måndag ska jag till vårdcentralen, sedan träffa några gamla klasskompisar och på tisdag ska jag jobba som personlig assistent. På onsdag hoppas jag vara tillbaka på landet igen.

Jag jobbar väldigt lite just nu, men jag planerar att vara mest på landet i sommar och där sparar jag så mycket mer pengar än om jag är i stan. Jag kände igen mig i Sandras text om hennes nya jobb. Jag har ju hållit på sådär. Bytt jobb hela tiden. Testat nya saker. Bytt utbildning. Det leder verkligen till extremt mycket erfarenhet jobbmässigt. De senaste åren har jag börjat se mer negativt på det. Att det är dåligt att jag inte har ett fast jobb sedan fem år tillbaka som jag kan avancera på. Men var kommer den bilden ifrån? Jag har ju inte velat ha det så. Jag har valt för mig själv och för mig har det varit rätt. Bara för att andra följer en mer traditionell väg betyder det inte att det är fel att inte göra det. Jag börjar förstå det nu. Jag ska sluta stressa mig själv med normer och samhälleliga krav och våga stå för den jag är, både inför mig själv och andra! Det är det Sandra skriver så bra om i sitt inlägg: ”…ville bara säga att bristen på examen och fast jobb inte behöver vara ett misslyckande. Vi är alla olika och den där klassiska jobbmallen passar långt ifrån alla.” 

Så viktigt att förstå att man har rätt till sina egna beslut utan att skämmas för dem. Rätten att vara sig själv.

Vad gör ni just nu? Jobbar ni eller är ni lediga? Jag är så glad att ha börjat blogga lite försiktigt igen och jag blir så glad för varenda en av er som läser och kommenterar. Tack!

2

2 comments

  1. Åh jag vet ju att du läser en distanskurs eftersom jag följer dig 😉 (även om jag är dålig på att kommentera!) Hoppas det går bra med kursen! Så himla rätt att du prioriterar vilan över sommaren! Det finns inget bättre att prioritera! Och jag håller med om att det är viktigt att ge fler bilder. Det är många som lever lite alternativt, men det är lätt att tro att de flesta följer normen. Så är det ju verkligen inte! Jag är SÅ livrädd för att jobba heltid! Men jag har också upptäckt att det beror på vilket jobb jag har. Det är lättare när jag trivts och jobbet inte tagit all energi av mig (även om det säkert kan göra det i perioder). Jag förstår att du är lite orolig för hur det ska gå med jobb sen, men det kommer du klara utmärkt! Ibland kan det ju räcka att ta några dagars paus när man börjar känna sig trött, och det kommer du kunna göra! Du känner ju dessutom dig själv så bra och vet vad du behöver. Jag håller med att man vill ha ett enhetligt liv! För mig handlar det mycket om att kunna vara mig själv i både jobb och privatliv, och att jobbet passar ens personlighet (vilket jag letar efter fortfarande!). Tack själv Wilda!!! Du är grym <3 Kram

  2. Så viktigt att ge fler bilder av hur ett liv kan se ut. Jag läser en sommarkurs på distans och halvtid nu i sommar och tar ett privat lån för att klara resten av mina utgifter i sommar. Jag behöver vilan, för att orka heltiden två terminer till utan paus. Jag har aldrig jobbat mer än frilans några timmar här och var, och på samma sätt ideellt, och det skrämmer mig att börja för att jag vet att jag inte klarar heltiden, men att jag också behöver det för att nå dit jag vill och få det liv där arbete och privatliv inte har någon gräns. Jag vill inte ha den gränsen. Jag tycker om när mitt liv hänger ihop men ändå ger stimulans i form av olika uppgifter. Tack för att du inspirerar till att tänka utanför ramar, om och om igen. <3

Comments are closed.