Människors möte

Bild på mig och mamma när jag var 1 år och med på vandring.

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.


Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.


Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

En fin dikt av Hjalmar Gullberg. Tyckte den passade en dag som denna då solen lyser genom kall vind och människor är ute med lite tveksamma vårleenden.

Jag sitter på Espresso House och dricker världens största sojalatte. Här är perfekt mycket folk. Några lediga platser och resten fullt av folk som inte jobbar. Jag älskar att sitta själv omringad av folk och skiva, titta ut genom fönstret och tjuvlyssna.

Ljuset ute känns magiskt och körsbärsträden har slagit ut!

2 comments / Add your comment below

  1. Hej! Vad roligt med en ny läsare! (fast du kanske har läst förr, det vet jag ju inte!)
    Haha jag verkligen älskar att sitta på café och mysa för mig själv!

  2. Vilket härligt foto på er! 🙂 Jag kan också tycka det är otroligt skönt att sitta själv på ett fik sådär. Tyvärr något jag inte gör särskilt ofta, får kanske bli ändring på det. 🙂

Kommentera