Pray for peace

Pray for peace

When things seem hopeless. When the world is a dark dark place. When people can´t be safe because other people do terrible things. When we build walls and choose who gets to live and who doesn´t. When refugees are lost in the deep blue sea. When the healthy countries can´t take care of the sick ones. What is there to do? Honestly I don´t know. I just know that it hurts too much to loose hope. I can´t do that.

I think that now, more than ever, after a week of terrorism in several countries, we need to hold on to what is beautiful in this world. I can´t ignore the fear. I can´t ignore that it makes me angry- the evil in other people. But I can turn my eyes to the whispering trees. I can run out into the night and look up at the stars; those magical stars that can make the darkness meaningful. I can. Because I am safe.

Whoever you are, reading this right now:

If you are struggling to find a safe place in this world, I send you all my deepest love. This Universe belongs to us all, and the Earth belongs to everyone. I´m so sorry that the human race doesn´t understand that, and that you have to pay the price <3

Ett misslyckande är bara ett misslyckande

En känsla har växt inom mig det senaste året. En känsla som ger mig ett slags lugn: Jag orkar inte ha en massa ambitioner längre.  Jag vill leva ett stilla liv, långt bort från stress och yttre krav. Det är som att jag har drivit mig själv så hårt de senaste åren, att jag nu bara vill vara alldeles alldeles stilla. Sitta under trädkronorna och andas i takt med vindens sus. Promenera vid havet och låta saltvatten stänka upp på mina skor. Känna hur sanden sjunker under mina fötter. Känna hur livet lever sig självt och hur jag bara går bredvid, går med, i min egen takt, utan att kämpa eller sträva.

Och så tänker jag på vår tids fokusering på framgång. På alla som springer och kämpar. Så många ord som ringer i mitt huvud: Du måste tro på dig själv. Ge inte upp! Fila på ditt cv. Nischa dig. Var inte rädd för att misslyckas- misslyckande är en del av framgång!

Men tänk om misslyckande inte är en del av framgång? Tänk om misslyckande bara är just det: ett misslyckande? Det kanske inte har någonting med framgång att göra? Hur sunt är det egentligen för oss att fokusera på framgång? Vad betyder en yttre framgång för vår inre lycka? Inte mycket, tror jag. Jag accepterar mina misslyckanden. De där perioderna i livet då saker har gått riktigt dåligt, och jag har trott att jag kommer att dö på kuppen. De har format mig till den jag är. De är mina sår som har blivit ärr som påverkar mig i alla mina val, men som jag är helt okej med. Men de är inte en del av min framgång, för jag vill inte mäta mitt liv i framgång. Mitt liv ska inte definieras genom yttre omständigheter, som vilken typ av jobb jag har, hur många vänner jag har eller hur andra personer ser på mig.

Tänk såhär: Kanske räcker det att vara vid liv, precis just nu. Kanske är det den största framgången av alla?