Keep calm and call mom

I´m home after one week spent in New York, where I´ve been taking long walks across Manhattan, drinking lots of coffee from papermugs (papermugs seems typical for New York, even if you´re not having take away) and celebrated New Years Eve in a small pub near Williamsburg Bridge. Traveling for me is incredible. I´m filled with so much energy. All the worry I usually feel disappears, and I feel cheerful and energetic. During autumn I´ve felt tired. After the summer I started to feel very confused about my life and future. I no longer felt certain of anything, and the goal that I´ve seen in front of me so clearly began to be erased. I started to question the meaning of the path that I´ve choosen. And I´m happy that I choose to open the door to my doubt. It´s been tough, but I´ve learned very much. 

Jag är hemma efter en vecka i New York, där jag gått långa promenader på Manhattan, druckit mängder med kaffe ur pappmuggar (pappmuggar var typiskt för New York, även om man inte skulle köpa med sig kaffet) och firat nyår på en liten bar just intill Williamsburg Bridge. Det är otroligt att resa för mig, jag fylls av en sådan energi. All oro som jag släpar runt på släpper, och jag blir pigg och energisk. Hela hösten har annars varit väldigt seg och trött för min del. Efter sommaren hamnade jag i en total förvirring kring mitt liv och min framtid. Jag upplevde att jag inte längre kände mig säker på någonting, och det mål som jag sett så tydligt framför mig suddades ut. Jag började ifrågasätta meningen med den väg jag har valt. Och jag är glad att jag öppnade dörren till tvivlet. Det har varit jobbigt, men jag har lärt mig väldigt mycket.

These last years I´ve decided not to doubt myself and what I do, and it´s been great. Being certain of your thing makes everything else so much easier. Even if you haven´t reached your goal yet, you always know where to go, and you just continue no matter what happens. A wonderful feeling of productivity, but also a feeling that makes you sacrifice something else. I started to long after ordinary things in life. Free time to do nothing at all, without feeling the pressure to produce something. I suddenly felt tired of photography, which was a surprise to me. I had lived through photography the last years. What a strange feeling- not wanting to do the thing that you love! Now I´m home in my apartment, sitting in our new sofa in the kitchen, my favorite spot. I´m drinking coffee in my new favorite cup that I bought in the bookshop Strand in New York. I immediately liked the form, the lovely color and the quote that says: Keep calm and call mom. Something that I need to hear in these times when I walk around worrying too much!

I´ve started to think about my year 2014 and I´ve started writing on a blog post to summarize the fall. Something about summarizing a year that´s passed feels very giving. I often feel that I don´t accomplish anything in a year, but when I start writing down what I´ve done, it turns out to be much more than I first thought.


Jag har de senaste åren bestämt mig för att inte tvivla, och det är en häftig känsla. Att vara säker på sin sak gör allt annat så mycket lättare. Även om man inte på långa vägar har nått fram till målet, så vet man hela tiden vart man ska, och man bara fortsätter vad som än händer. En härlig känsla som ger produktivitet, men som också gör att man lätt offrar en del annat. Jag började längta efter helt vanliga saker i livet. Lediga stunder och timmar då jag egentligen inte gjorde något speciellt, och inte heller kände pressen på att prestera. Jag kände mig plötsligt väldigt trött på foto, vilket kom som en total överraskning för mig. Jag som levt genom foto de senaste åren. Vilken märklig känsla att plötsligt inte vilja veta av det som jag egentligen älskar! Nu sitter jag hemma i lägenheten på min nya favoritplats- kökssoffan som vi ärvt av en släkting till Tomas. Jag dricker kaffe ur min helt nya favoritmugg som jag köpte på bokhandeln Strand i New York. Jag fastnade direkt för dess robusta form, underbara gammelrosa färg och framför allt citatet på muggen: Keep calm and call mom. Något som jag behöver höra i dessa tider då jag går runt och oroar mig alldeles för mycket!

Jag har börjat fundera kring mitt år 2014 och har börjat på ett blogginlägg för att summera hösten. Någonting i att summera ett år som har gått känns väldigt givande. Jag har ofta en känsla av att jag knappt åstadkommer någonting, men så fort jag skriver ner vad jag har gjort, så visar det sig nästan alltid att jag haft mycket mer för mig än vad jag trott.

 

I think very much right now, about the future, career choices, fulfillment, art, friendship, and it´s nice to write about it! One thing that I wish for 2015 is to write more frequently in this blog. I love sharing thoughts and feelings. I will return soon with my summary. And also: Happy New Year! 😉

Jag grubblar i allmänhet väldigt mycket just nu, kring framtiden, karriärsval, förverkliga sig själv, konsten, vänskap… Då är det skönt att skriva av sig! En sak jag önskar inför 2015 är att skriva mer regelbundet här. Jag älskar att dela med mig av tankar och känslor. Jag återkommer snart med min summering av hösten. Och förresten: Gott Nytt År! 😉

Lämna ett svar