Det var som det var

Så är det juldagen och jag ligger i min säng medan det största barnet sover och det minsta är uppe i köket med sin pappa. Tjorven ligger med mig i sängen och jag har en halv kopp kaffe kvar. I går firade vi en jul här hemma hos oss, i lägenheten uppe på berget. En alldeles mysig jul som var som inga jular varit förut, men som blev finare än jag vågade hoppas. En alldeles för liten julgran i plast och alldeles för många julklappar. Stuvad grönkål, rödkål stekt i sesamolja och ingefära, broccoligratäng med ost på, gräddig potatisgratäng och stark inlagd tofu. Ett gott Petit Chablis och så julmust och äppelmust. En saffranspannkaka med kaffe. Kalle Anka, tomtebesök och lek med nya julklappar- man kan slå ner bollar i ett hål, byta kläder på en docka, köra en dockvagn, måla fram magiska dinosaurier, prova sina nya skridskor, sätta ihop ny modellera, fråga vem som vill komma o bli tatuerad med de nya tatueringspennorna.

Sedan, efter maten, ett nytt frågespel om kroppen och tunntarmen är tydligen 6 meter lång! Efter frågorna känns det som att halva kroppen består av magen och jag tänker genast att jag borde fasta snart. I soffan ser vi på Astrid Lindgrens jul och det är alldeles perfekt. Det regnar utanför och jag dricker andra halvan av mitt vinglas liggandes i soffan. Min femåring är fortfarande vaken och allting är på ett annat sätt. Dagen innan julafton- sorgen är bortblåst och jag andas ut och allting känns tryggt med barndomssagorna om Kajsa Kavat, Nils Karlsson Pyssling och Saltkråkan.

Så firar jag min 38:e juldag idag och tänker på alla de jag en gång varit, de personer jag har i mig som såklart är samma men ändå omformats så många gånger. Under åren karvas identiteter fram och jag har haft en del sådana. De har kommit, stannat ibland i minst tio år, och sedan, lite obemärkt, runnit av mig. Det är läskigt att det är så, hur jag kunde vara bombsäker som 23-åring och nu, 15 år senare, lägga drömmarna på hyllan. Men det är nog också helt normalt. Skönt att kunna släppa, men väldigt svårt. Vikten av att våga bläddra i boken när det är dags, avsluta ett kapitel och påbörja ett nytt, inte bara stanna kvar mitt emellan.

År 2023 har jag lärt mig att saker kan vara på så många sätt. Konstellationer kan omformas och bli bra på nya sätt. Sorger kan rangordnas utifrån sin aktualitet, allting är relativt. Plötsligt flyttas tacksamheten till andra saker, sådant som jag förr har tagit förgivet. 

2023 har jag lärt mig hur snabbt saker kan förändras. Hur det var på ett sätt men sedan blev på ett helt annat.

Ingen dikt passar nog bättre för mitt 2023 än denna:

Det var som det var

tills det blev som det blev.

Det blir som det blir

när det är som det är.

Det är som det är

tills det blir som det blir.

Faran är att det blir som det var.

Alf Henriksson

God fortsättning och tack för att du läser! Hur var din jul i år?

Våga tillit igen- några anteckningar om tillit

Jag lyssnade på en podcast om existentiell hälsa för ett tag sedan. I ett av avsnitten pratade de om tillit. Jag antecknade en del under tiden, och hittade det här inlägget igår morse som ett utkast här på bloggen. Jag hade nog tänkt mig en längre text men nu blir det lite lösryckta tankar istället. Kom gärna med egna tankar i kommentarerna. Vad har du för erfarenheter kring att känna eller förlora (kanske återfinna) tilliten i ditt liv?

Att fortsätta våga tillit, det är en grundviktig sak. Om du blir sviken av en vän eller kärlekspartner, att aktivt välja tillit framåt i livet. Att inte låta en persons svek sätta tonen för resten av ditt liv. Fortsätt våga vara öppen!

Jag minns hur jag är dumpad som 22-åring. Står och gråter mitt på gatan och världen faller. Någonstans långt inom mig bestämmer jag mig för att fortsätta. Detta ska inte få förstöra min framtid. Jag ska fortsätta våga. Fortsätta bli kär och fortsätta riskera mitt hjärta. Jag tänker inte bli rädd. Och det blev jag inte heller.

Fortsätt våga våga. Fortsätt våga tro. Men det är svårt. Så så svårt. Visst, efter kärlekssorg har jag hittat tillbaka till tron ganska snabbt, men på andra områden har det inte varit lika lätt. Jag kämpar fortfarande med tilliten inom mitt skapande. Att våga visa mig utan att gå under.

Det gäller din tro. Att även om något du trodde starkt på, visade sig vara fel, visade sig göra dig illa, skada dig i själen, ta bort hoppet ifrån dig. Kom ihåg: det är inte tron det är fel på. Det är aldrig tron det är fel på. Det är aldrig kärlekens, viljans eller hoppets fel. Precis som min farmor sa. Men du kan inte styra utfallet och utfallet kommer inte alltid att bli bra. Kom ihåg: det finns alltid möjlighet att våga tillit igen.

Odla din tillit. Jag lovar den kan växa igen. Fastän den nästan har sinat. För mig hjälpte det att bli medveten om bristen på tillit. Det hjälpte mig att läsa en text om att tilliten går att odla. Då började jag göra det. Vattna lite varje dag och sedan vänta, så växer den.

Sprid ut din tillit hos många olika personer, och i olika aktiviteter. Det blir mindre sårbart då. Jag brukar tänka mig som ett nät. Olika personer, olika sammanhang och miljöer, skapar tillsammans det nät som kan bära dig. Och så tänker jag återigen på Tomas Sjödin, som alltid berör mig med sina texter. I en intervju förklarar han hur han ser på Gud som ett golv. Ett stabilt golv där allting vilar. Det är en fin tanke tycker jag. Att hur mycket min egen tillvaro rämnar, finns det ett golv bortom detta som håller.

”Tron är det vi hoppas på.

Den ger oss visshet om det vi inte kan se.”

Tillit till något större.

Tillit kommer att ge dig det hopp du behöver för att göra stora förändringar, ta avgörande steg i livet. När tilliten brister, kanske du inte vågar ta nästa steg. Hopp skapas av vår förmåga att känna tillit.

Och vet du? Hopp är handling! Du måste inte sprudla av hopp. Du kan handla ändå. Ett litet steg framåt, ett myrsteg kanske, så kommer hoppet att sakta växa igen.

Jag tror att det är viktigt att odla och vårda sin tillit. Hur gör du?

Citatet kommer från en podcast om inre hälsa som jag lyssnade på för ett tag sedan. Ska länka till den så fort jag hittar den!

Måndagslänkar: Tips för företagande, 52 lists project och reseguider

Glad måndag kära ni! Jag sitter inne i mitt arbetsrum med en stor kopp kaffe. Ute är det vitt av snö! Igår föll det helt enorma snöflingor och idag ligger de kvar på marken och alla träden.

Såhär ser det ut utanför mitt fönster just nu:

Här kommer lite inspirerande måndagslänkar!

”Så underskatta inte småsaker som att komma i tid till möten, svara på mail och att vara trevlig. Det här låter sjukt: men jag garanterar att bara att du håller fanan högt med dessa grundläggande grejer så har du sprungit om ungefär 30 % av alla som är i samma bransch som dig!”

Så många bra tips! Älskar när folk lyckas sammanfatta vad de lärt sig på ett lättförståeligt sätt.

 

 

”Det finns inte lika mycket mellanläge på mig som på andra människor, det vet man om man känner mig. Jag är passionerad och fokuserad, målmedveten kanske vissa skulle kalla det. Och ibland är det sådär vansinnigt bra, för det gör att jag kan ta mig ur djupa svackor, kämpa i motvind, ta mig vidare från allvarliga sjukdomar och fokusera på att nå mitt mål, vad det än må vara. Det är bara det att min målmedvetenhet ibland gör att jag glömmer bort hur jag mår. Det kommer sen, efteråt, sist, kanske någon annan dag… Och sen plötsligt mår jag inte bra längre. Jag känner mig inte lycklig, eftersom jag inte får tid till det jag behöver. Därför känns 52 lists for happiness lite extra roligt. ”

Oj oj vad jag känner igen det där med mellanläge. Jag har i perioder försökt att vara i ett mellanläge. Men jag har märkt att det leder till att jag inte får lika mycket energi som när jag går upp och ned. När jag skiftar så blir jag deppig, men får också mycket energi när det går uppåt, och det vill jag inte förlora.

 

Muséum National d’Histoire Naturelle  är nästan för bra för att vara sant. Lokaler med flagnande väggar, en mammut och tvåhuvade djur i glasburkar. Lätt en av dom bästa museum jag varit på i världen.”

Jag och Jeanette gick i samma klass på Fotoskolan Jönköping. Nu driver Jeanette en jättefin blogg med massor av grymma reseguider. Fick sån lust på det där museet!

 

Vad som händer i veckan:

  • Idag ska jag redigera bilder som jag fotade i lördags.
  • Imorgon åker jag på en resa med mamma! Det kommer att vara varmt och jag hoppas på långa kaffestunder utomhus!
  • På söndag ska jag möta upp Victoria för att ordna med en utställning vi ska ha med Sagoakademien. Skriver mer om detta sen!

Jag önskar er världens bästa start på veckan <3


We have lots of snow today! It started snowing yesterday and now it´s all white outside.

I´m sharing some inspirational links about having a business, traveling and planning for happiness and success.

My plans for the week:

  • I´m going to edit some pictures that I shot during the weekend.
  • I´m going for a trip abroad with my mom and I plan to sit for long hours outside, having coffee!
  • This Sunday I´ll meet up with Victoria to arrange an exhibition. So thrilled for this!

I wish you the best start of the week <3

Mobilbilder från vecka sju

Nu tänkte jag att vi kunde kika lite på hur min vecka har sett ut genom mobilen, precis förra veckans inlägg ”Mobilbilder från veckan som gått”. Jag har ju endast min Canon Mark II och då blir alla vardagsstunder fångade med min Samsung istället, vilket är himla trevligt tycker jag! De där mellanstunderna är ju faktiskt det som gör livet till vad det är!

I tisdags gick jag förbi tidningen Kamera & Bild där jag och Victoria är med i ett långt reportage. Vilken känsla att se tidningen stå där bland alla andra tidningar! Victorias bild är dessutom på framsidan av tidningen vilket gör att det känns extra speciellt.

Det känns så häftigt att tänka på när vi träffades för flera år sedan och började smida planer på vart vi ville. Att vi faktiskt har uppnått vissa av våra mål är otroligt! Så många gånger som jag har stått vid tidningshyllan och bläddrat igenom fototidningarna. Att själv få vara en del av dem är en enorm ära!

Jag har spenderat tid i mitt arbetsrum som är extra mysigt sedan jag bytte en mörk bänk mot ett vitt bord, som jag dessutom ställde invid fönstret. Ljusterapi!

Är så barnsligt glad i min nya mugg! På sidan står det: ”I don´t believe in humans.” Enhörningar alltså <3

I onsdags kunde jag inte sluta le. Dels hade jag tagit ett personligt beslut som gjorde mig lätt i kroppen. Dels var solen framme hela dagen och spred kärlek och lycka i hela Göteborg. Gu va glad den gjorde mig!

Kastade frisbee med Tjorven i solen!

Sedan gick vi en lång promenad och luktade överallt och njöt i solskenet. Jag gick som på moln ända till blomaffären där jag köpte TULPANER! Gula och rosa 🙂

Tog bussen upp till Masthugget igen för både jag och Tjorven var så trötta efter lång solpromenad. Tjorven somnade i mitt knä på bara några hållplatser.

Torsdag morgon gick jag upp tidigt, drack kaffe och bloggade i mitt älskade arbetsrum.

Sedan gick jag ned till Kafémagasinet för att möta upp min kära Lisa Marie för en morgonkaffe. Lisa Marie är en grym instagrammare så därför blir det alltid såhär innan vi kan dricka vårt kaffe 🙂

Sedan mötte jag upp mamma för att åka med henne till landet. Där blir det mycket kaffe med denna utsikt. Det blev också en massa fotande för det var helt otrolig dimma som låg över dalen.

På landet får en hämta diskvatten ur en lite källa.

Vi spelade alfapet. Men mina bokstäver alltså! H, B, F, B, Z, P…. Hallå alla vokaler?! Mamma däremot kammade hem en massa dubbla ordpoäng haha! Tror vi spelade i minst två timmar!

Vaknade utvilad på fredag morgon och sprang ned och fotade på fälten innan mitt morgonkaffe pga fantastisk dimma. Sedan åkte vi hem till stan.

Idag har jag hundpromenerat med min bästaste brorsa och sedan druckit te och pratat om livet. Så viktigt och så fint <3

Nu sitter jag här på en pall i köket och ska strax kika på Melodifestivalen och äta godis. Hoppas ni har en mysig lördagkväll! Kram!

Jag tänker på samma energi som Laleh pratar om

Igår kväll låg jag och lyssnade på Värvet. Eller det var faktiskt REvärvet! Med världens bästa person- Laleh! En bit in i avsnittet skulle Laleh förklara lite kring sina drivkrafter för sin kreativitet, och pratade om sitt eget mående.

Hon beskrev en slags energi som kan bli negativ om hon inte använder den i sin kreativitet. Detta satte verkligen ord på något som jag själv har tänkt mycket på. Jag märker nämligen att jag lättare blir nedstämd när jag inte får tillräckligt med tid och utrymme för min egen kreativitet. Jag har själv funderat kring detta och kommit fram till att det finns en energi i min hjärna, som lätt blir negativ om jag inte får använda den på rätt sätt. Om jag inte får använda min kreativa energi, då blir den istället destruktiv. Jag vill egentligen inte kalla mig själv för en destruktiv person, men jag har verkligen märkt med åren att jag blir destruktiv mot mig själv när jag inte får utlopp för min kreativivet. Och den där kreativiteten är en sådan mäktig energi! För mig hjälper det inte att träna eller aktivera mig med annat. Då gör jag av med en annan typ av energi. Just den kreativa energin kan jag bara göra av med på ett sätt: genom skapande. Detta kräver att jag skapar utrymme för mig i mitt liv att vara själv. Jag måste göra rum för min kreativitet och se till att planera in tillräckligt mycket tid i mitt liv för att kunna utöva den. Om det går en längre tid utan att jag tillvaratar min kreativa energi, slutar det ofta med att jag känner mig helt dränerad och inte orkar någonting. Jag känner också en tomhet inombords.

När jag får vara kreativ, när jag får skriva och fotografera och springa runt i skogen på jakt efter den bästa platsen för ett självporträtt, då är jag lycklig. Det är som att jag är ett eget solsystem och att alla planeter ställer sig helt rätt när jag är kreativ. Detta är en välsignelse som jag är så tacksam för. Att jag har hittat min egen kreativitet. Men kanske ännu viktigare: att jag ger mig själv tillåtelse att vara kreativ. Utan att döma. Utan att hela tiden prestera. Jag vet att jag måste få utlopp för min kreativa energi om den inte ska bryta ned mig.

Vet ni! För en stund sedan tittade nästan solen fram. HUR underbart? Nu är det lite gråare ute igen. Men jag gillar det också. Det är som att landskapet går i ett enda färgschema. Inga hårda kontraster någonstans. Pastelliga, gråsmutsiga färger över fält och himmel och hav. (Ja, jag befinner mig på landet om ni undrar!)

Just nu utanför fönstret:Ser ni åkern till vänster? Älskar den där grå/beiga färgen!

Nu ska jag och min älskade lilla följeslagare promenera ner till vattnet! Kram på er!

 

 

 

Intentioner istället för mål och en checklista för vecka 6

Jag blev så inspirerad när jag läste på Ranias blogg. Rania är också fotograf och hennes blogg sprider ett lugn varje gång man läser den. Mycket kaffe och skog- sådant jag älskar! Hon skriver om att sätta intentioner istället för mål för det nya året. Detta var verkligen något jag tog till mig. Jag har själv gått och tänkt på att göra en del förändringar i år. Jag har funderat på att ta tag i vissa saker som legat och grott i mig länge, och därför har jag också tänkt att jag ska sätta upp vissa mål. Men så läste jag Ranias fina inlägg där hon skriver att istället för mål, så ska hon sätta intentioner för det nya året. Som exempel kan en intention vara: Jag ska leva i balans. Eller: Jag ska hitta bra rutiner som förenklar för mig i mitt liv och min vardag. Det fina med detta känns som att det blir ett mer helhetsperspektiv. Jag tycker själv att mål för med sig en prestationskänsla. Jag vet att mål kan göra mig stressad, i alla fall om jag fokuserar för mycket på dem. Intentioner tolkar jag mer som att fundera över hur man vill leva sitt liv. Hur ska jag göra för att må bra? Hur ska jag göra för att få mer tid att skriva, att blogga, att förverkliga mina drömmar? Om mål fokuserar på slutprodukten, så fokuserar intentioner mer på vägen dit. Vad tänker ni om intentioner vs mål?

Jag vill ha vissa mål också. T.ex är ett mål för detta året att börja tjäna lite mer pengar på fotograferandet igen. Förra året tog jag medvetet en paus från foto. Jag hade ett enormt behov av att jobba med annat, få distans till fotovärlden och också min egen prestationsångest som så sakta vuxit sig större. Nu blev det ju ändå rätt mycket som hände på fotofronten i höst, men min inställning var att jag hade stor distans till mitt fotograferande. Jag älskar egentligen drömmar, och jag gillar känslan att jobba hårt för att förverkliga dem, men ibland kan det där drivet förvandlas till en press som blir alltför stor. Jag satte nog för mycket press på mig själv. För mycket press på att allting måste gå fort. Press på att uppnå mina mål, gärna snart. Då tappar man helt fokus på sin väg och på livets helhet. Allting handlar om att komma dit. Men det där målet är inte värt mycket om man inte kan må bra i nuet också.

Jag vet inte än vad jag ska ha för intentioner, men det är något jag ska sätta mig ner och fundera över. Kommer skriva ett inlägg om det lite längre fram! Har ni några intentioner eller mål för 2017?

Varje måndag tänkte jag göra en liten checklista här på bloggen med saker som jag vill göra i veckan. Jag är lite osäker på om detta kommer fungera, då jag inte kan lova att jag kommer att göra dem, men jag kan ju försöka haha!

Mina planer för vecka 6:

  • Bestämma med Victoria vart vi ska ta vidare vår utställning med Sagoakademien. Vi hade en gemensam utställning på Fotomässans egna utställning, vilket var en otroligt stor ära och kändes helt overkligt! Nu vill vi ta den vidare så att fler får se den!
  • Fundera över på vilket sätt jag helst skulle vilja tjäna pengar på mitt fotograferande. Jag tänker att jag ska göra en lista med det jag helst vill först, och sedan lista andra alternativa inkomstsätt i fallande ordning. Det som är min största dröm är ju att kunna skapa den typen av bilder jag gör och tjäna pengar på dem. Men realitsitskt sätt så behöver jag just nu också hitta andra inkomstkällor.
  • Lära mig mer om Google Analytics. Hade koll på det för massor av år sedan men har verkligen tappat det nu. Hittade en youtubevideo som jag tänkte kika på!

Hoppas ni får en fin vecka och en underbar måndag <3

Balansen mellan det inre och det yttre

tittarur

Jag är en person som går 100 % in i det jag gör. Gärna mer. Jag blir ofta väldigt fokuserad på det jag jobbar med. Detta gäller främst när det är mitt kreativa arbete. Vare sig jag arbetar med en bild, eller med text, så sugs jag in i den kreativa bubblan. Jag får ett flow, vilket är helt underbart. Jag kan sitta länge utan att äta, utan att bli trött. Kanske får jag ont i kroppen, men det är lätt att strunta i när flowet cirkulerar i kroppen och jag är nästan hög på den skapande känslan. Problemet är att jag kan ha svårt att hitta en bra balans mellan det kreativa flowet och det vardagliga livet. För jag vill väldigt gärna kunna kombinera dessa två. Jag läste igår på Johannas blogg (som för övrigt är helt otroligt inspirerande med sunda tankar kring entreprenörskap) ett citat från Jan Guillou: Inspiration är för amatörer. Jag tror själv mycket på detta, att lära sig hitta ett sätt att arbeta kreativt utan att behöva den där inspirationen hela tiden. Inspirationen kommer och går, och det där flowet tror jag egentligen inte är nödvändigt jämt och ständigt.

Det jag behöver lära mig är att hitta bättre rutiner för mitt skapande, så att jag lättare kan gå in och ut ur det som ett riktigt jobb. Men jag är en sån där person som måste jobba för att hitta rutiner och struktur, när det inte finns naturligt runt mig. Det är en av mina största svårigheter. Jag önskar så att jag var en strukturerad och disciplinerad människa! Det hade gjort saker kring mitt företag så mycket enklare.

kopp

Hur gör ni? Snälla dela med er om ni har några tips kring rutiner för det kreativa och hur ni balanserar mellan skapande och vardag!

Naturens lugn

waves

Jag befinner mig på en magisk plats, nämligen ute på landet! Solstrålarna strilar genom björklöven och regnet från igår ligger som ett skinande pärltäcke över gräset. Min kaffekopp har blivit ljummen två gånger. Jag glömmer bort att dricka och går istället runt på gården, hänförd över fågelkvitter och naturens dofter. Men nu sitter jag på den inglasade verandan för att skriva lite här på bloggen. Jag önskar så mycket att ta tag i bloggandet mer, eftersom det ger mig både lugn och glädje. Det jag mest tänker fokusera på är att skriva om mitt arbete som fotograf och dela med mig av de erfarenheter jag har fått hittills. Kommentera gärna om det är något specifikt ni vill veta! Mina specialområden rör sig mycket kring photoshop, att sätta ihop olika typer av montage, skapa iscensatta självporträtt och att enbart jobba med naturligt ljus.

Idag ska jag jobba med att byta ut marken på en bild- från träplankor till gräs. Jag har varit ute och fotat några bilder på gräs som jag tror fungerar. Hoppas ni får en fin dag!

flwr

Åker till landet

thatcloudaboveyourhead©beataryden

Den här bilden är tagen på landet där mina föräldrar har ett hus. Det är min mamma som är modell. Det är ett otroligt privilegium att ha en plats att åka till som är utanför stan. Ofta blir det att jag passar på att fota när jag åket hit. Det finns skog och ängar och jag kan springa ut och in ur huset för att byta om eller hämta kamerautrustning. Jag brukar drömma om att bo på landet, just för att kunna gå ut hur jag vill och utan att bry mig om hur jag ser ut. Stillheten och tystnaden. Stjärnorna på natten. Det är magiskt helt enkelt!

Idag ska jag och Tomas åka till landet med Tjorven. Jag ska mest vandra i skogen, men jag tar ändå med mig kameran för att kunna fota om andan faller på 🙂

Ha en härlig helg!

En lugn vinterdag

Beata Rydén 2016 Jag sitter i min studio med en kaffekopp som börjat kallna. Jag har varit sjuk i en vecka så jag är hemma från skolan. Försöker hänga med i statistikkursen hemifrån, men det är så lockande att bara sjunka in i min egna värld istället.

Beata Rydén 2016I Göteborg har vi haft riktigt mycket snö den senaste veckan. Jag bor vid kanten av Slottskogen och här blir fullt med ungar som åker pulka i backarna. Man måste gå omvägar på hundpromenaderna för att inte bli påkörd av ett glatt barn som skriker ”Se upp i backen!”.

tjorvenblommorTjorven smälter in i filten som hon ligger på 🙂

Det är svårt att veta med Tjorven hur kall hon blir. Igår kastade vi frisbee i snön tills jag upptäckte att hon fått is som frysit fast under tassarna. Då hade vi bara varit i den låga snön, men det kändes jättehemskt så jag skyndade hem för att duscha av isen. Tänk om djuren kunde berätta för oss hur de mådde, det skulle vara så mycket lättare ibland! Men de försöker ju kommunicera med oss hela tiden, problemet är att vi inte vet hur vi ska tolka dem.

Beata Rydén 2016De här fina tulpanerna står på vårt köksbord nu. Färgsprakande tulpaner mitt i den rasande vintern är fantastiskt! Som ett löfte om våren och ljusare tider, samtidigt som den vita snön gnistrar utanför fönstren.

Beata Rydén 2016

Hoppas ni har en fin dag <3