Just nu

skriker måsarna utanför fönstret.

är klockan 06.48 och jag har varit vaken sedan klockan 04.50.

är det vitt (!) utanför fönstret. Vackra äppelträd inbäddade i snön. Efter en vårig påskhelg bestämde sig vintern för att påminna oss om att det bara är april.

gömmer jag mig under mitt rosa täcke, med stängd dörr inne i sovrummet. Har jag den välbekanta känslan av att aldrig någonsin vilja gå ut igen. En känsla av att vilja gömma mig i andra världar, de kreativa. Jag loggar in på Flickr och ser Vincent som har stulit månen. Känner den djupa lusten efter att öppna en gammal bild och redigera den till någonting magiskt, men vet att jag inte har tiden att försjunka i skapandet, inte nu.

längtar jag efter en riktigt fängslande feelgood/romance eller young adult bok. Något som bara fångar hela min uppmärksamhet och får mig att glömma allt som egentligen är oviktigt.

längtar jag tillbaka till landet- eller egentligen till vilken plats som helst med plats för kaffedrickande kombinerat med natur.

har jag ett seminarium imorgon men är hopplöst efter som vanligt. Senast löste jag det genom att stressplugga hela dagen innan, och jag blev godkänd. Brukar tyvärr lösa deadlines på detta sättet och eftersom det alltid går vägen lär jag väl fortsätta. Är bara så trött på stressen.

tänker jag på hur mycket jag behöver mitt skapande, och på hur svårt det är att få ihop det med övriga livet. Men så fort jag dyker in i att redigera en bild så stannar tiden och alla tankar på framtid och yrke känns plötsligt ganska irrelevanta. Efter en timmes fotoredigering känner jag ofta: det är ju detta jag vill. Det andra kan väl bara få vara försörjning? Det behöver inte vara mer än så.

Lämna ett svar