Balansen mellan det inre och det yttre

tittarur

Jag är en person som går 100 % in i det jag gör. Gärna mer. Jag blir ofta väldigt fokuserad på det jag jobbar med. Detta gäller främst när det är mitt kreativa arbete. Vare sig jag arbetar med en bild, eller med text, så sugs jag in i den kreativa bubblan. Jag får ett flow, vilket är helt underbart. Jag kan sitta länge utan att äta, utan att bli trött. Kanske får jag ont i kroppen, men det är lätt att strunta i när flowet cirkulerar i kroppen och jag är nästan hög på den skapande känslan. Problemet är att jag kan ha svårt att hitta en bra balans mellan det kreativa flowet och det vardagliga livet. För jag vill väldigt gärna kunna kombinera dessa två. Jag läste igår på Johannas blogg (som för övrigt är helt otroligt inspirerande med sunda tankar kring entreprenörskap) ett citat från Jan Guillou: Inspiration är för amatörer. Jag tror själv mycket på detta, att lära sig hitta ett sätt att arbeta kreativt utan att behöva den där inspirationen hela tiden. Inspirationen kommer och går, och det där flowet tror jag egentligen inte är nödvändigt jämt och ständigt.

Det jag behöver lära mig är att hitta bättre rutiner för mitt skapande, så att jag lättare kan gå in och ut ur det som ett riktigt jobb. Men jag är en sån där person som måste jobba för att hitta rutiner och struktur, när det inte finns naturligt runt mig. Det är en av mina största svårigheter. Jag önskar så att jag var en strukturerad och disciplinerad människa! Det hade gjort saker kring mitt företag så mycket enklare.

kopp

Hur gör ni? Snälla dela med er om ni har några tips kring rutiner för det kreativa och hur ni balanserar mellan skapande och vardag!

Finally!

Soooo I´m finally going to try and get a hold of my business. Since I started it a little more than a year ago, I haven´t needed to account anything yet. I haven´t even sorted out my receipts! But I´ve collected the receipts to be able to sort them later on. I have an ability to wait for the last minute with everything I do. I hate that habit! I even know that once I start working on things that I have waited too long with, I feel so much better than when I sit around feeling stressful because I´m not doing the things I should.

Of course you need a bowl of candy if you´re going to push yourself to do this kind of work!

A great tip is to start putting your receipts in a basket. I bought this one just a while ago and I just put the last receipts in there that I haven´t yet put in the plastic pocket where I keep the rest. I actually think I will enjoy this kind of work. I enjoy most of the work that I do. The problem is to get started!

Summary 2014 Part One


My summer was very calm. I almost had too much time to spend to be able to enjoy it. But one of the best things that happened was when me and Victoria went to a photo meeting in northern Sweden, arranged by Viktoria Wigenstam, and held a lecture for the participants. It was incredible fun, and everyone was so kind and nice.


Min sommar var väldigt lugn. Jag hade nästan lite för mycket tid att spendera för att kunna njuta av det. Men en av de roligaste sakerna som hände var att jag och Victoria åkte till en fototräff i norra Sverige arrangerad av Viktoria Wigenstam och höll en föreläsning för deltagarna. Det var otroligt roligt, och alla var så himla trevliga och snälla.

Later in the summer I had an exhibition at a company in Gothenburg where I live. They invited me and a class mate to exhibit. They bought one of my photos as well, which was very fun!




Senare hade jag en utställning på ett företag i Göteborg där jag bor. De hade bjudit in mig och en klasskompis att ställa ut. De köpte också en tavla av mig, vilket var väldigt roligt!

Me and Victoria with the awesome class of Fotoskolan Jönköping.



In the beginning of autumn I held a lecture together with Victoria at our old photo school Fotoskolan Jönköping. One whole day with incredible people that love photo made me feel how much I love what I do again. For a while I got my whole passion back. The rest of that week I felt so much alive and filled with gratitude. I felt that I really want to teach more. 


In November I visited the Stockholm Photo Fair, which is a big event in Stockholm for photographers. Me and Victoria talked for 20 minutes about five secrets that we believe to be the key to the kind of images we create. We showed examples of different photos, before/after pictures and showed some props that we brought with us. This was wonderful and very inspiring. So cool to talk in front of hundreds of people! You can watch the talk here (in swedish).



Under början av hösten höll jag en föreläsning tillsammans med Victoria på vår gamla skola Fotoskolan Jönköping. En heldag tillsammans med fotoälskande människor gjorde att jag verkligen fick tillbaka lusten för det jag gör. Resten av den veckan kände jag mig så otroligt levande och full av tacksamhet. Jag kände att jag verkligen vill undervisa mer.



Senare besökte jag Fotomässan i Stockholm, där jag höll en föreläsning i Iscensatt fotografi, också tillsammans med Victoria. Vi valde ut fem hemligheter som vi tycker är nyckeln till den typ av bilder vi skapar. Vi visade bildexempel, lite för/efter bilder och hade med oss rekvisita som vi visade upp.  Det var en underbar kick och så otroligt inspirerande att få prata inför alla hundratals människor! Du kan se den föreläsningen här.


Photograph shot in the studio at my school, for The Sleep Project. Model is my class mate Fanny. 


After many evenings of thinking I decided to take a break from my school. My dreamschool that I´ve been trying to get accepted to for three years without success, that suddenly offered me a spot last year. This was a very hard decision to take, and I felt very insecure until I finally decided in November to take a break for a year to try and catch up with myself and my path again. But it´s a hard thing with art schools, at least for me. There are so many rules and hidden mindsets that I easily feel a bit suffocated. I haven´t decided yet whether I will continue this year or not. I try to live more and more in the moment and avoid thinking too many years ahead. Now I will try to focus on this spring first. 


Efter långa grubblande kvällar tog jag uppehåll från min skola. Min drömskola som jag försökt komma in på tre år i rad utan att lyckas, och som jag plötsligt befann mig på förra året. Det var ett väldigt svårt beslut att ta, och jag velade väldigt länge innan jag i November bestämde mig för att ta ett uppehåll på ett år och försöka komma ikapp mig själv och min väg igen. Men det är svårt med konstskolor. Det finns så många regler och dolda förhållningssätt till konsten, och jag känner mig lätt så kvävd i en sådan miljö. Jag har inte bestämt mig än för om jag ska fortsätta redan i år eller inte. Jag försöker mer och mer att leva i stunden, att inte tänka för många år framåt. Nu ska jag försöka ta den här våren först.




I was interviewed for a swedish magazine called Forum Gotland, and I got the front page as well. So cool!


Jag intervjuades av en tidning som heter Forum Gotland, och jag hamnade på framsidan. Så häftigt!

The Sleep Project.


Some things that will happen this spring is that I will meet up with Victoria to work with our video course for Moderskeppet. The course is about Staged self portraiture. I really look forward to this! Moderskeppet is a gang of wonderful people and I look forward to work more with them.


In April I will have my first solo show at a cultural house in Gothenburg called Kulturhuset Kåken. They invited me and even offered me the front page of their program. Such an honour! I hope to be able to show some of my photos from The Sleep Project in which I investigate the state between being awake and falling asleep.

  



Några saker som kommer att hända till våren är att jag kommer träffa Victoria då och då för att jobba med vår videokurs för Moderskeppet. Den kommer att handla om Iscensatt självpoträtt. Detta ser jag verkligen fram emot! Moderskeppet är ett gäng fantastiska människor och det ska bli så kul att få jobba mer med dem.


I April kommer jag att ha min allra första separatutställning på Kulturhuset Kåken i Göteborg. Förhoppningsvis ställer jag delvis ut några bilder från min serie The Sleep Project där jag undersöker tillståndet mellan vakenhet och sömn.


Apart from all this I will write on this blog, create new photos for The Sleep Project, take long walks with Tjorven and have lots of coffee. My biggest goal is to live in the moment and stop planning for the future and stop feeling that I have to chase success. Life is here and now. Something else doesn´t exist yet.


Förutom detta ska jag skriva här på bloggen, skapa nya bilder till The Sleep Project, ta en massa promenader med Tjorven och fika massor. Mitt största mål är att leva i nuet och sluta planera inför framtid och sluta känna att jag måste jaga framgång. Livet är här och nu. Någonting annat finns inte än.

A look into my studio

I am so happy for my studio! We moved to our new place in May this year, and before moving in I knew that I would get a whole room of my own, a room where I could organize all my photography stuff as well as work with editing and writing. In here I keep all my props, costumes, photography equipment, hard drives, business papers, note books and prints. I drink coffee, write blog posts, answer to emails and studies for my school. I am so incredibly happy to have a room of my own. To be able to close the door and have a space in which I know exactly what to focus on: work. When I´m in my studio I don´t do anything else (except maybe hang around on Facebook a little too much!) and when I leave the studio I know that I can relax, watch television and read. 

Åh vad jag är glad för min studio! Vi flyttade till vårt nya ställe i maj i år, och innan vi flyttade in visste jag att jag skulle få ett helt eget rum där jag kunde organisera och förvara alla mina fotoprylar, och jobba med redigering och skrivande. Här förvarar jag all min rekvisita, kostymer, fotoutrustning, hårddiskar, företagspapper, anteckningsböcker och utskrifter. Jag njuter av flera koppar kaffe om dagen, skriver blogginlägg, svarar på mail och pluggar för skolan. Jag är så otroligt glad över att ha ett alldeles eget rum. Att kunna stänga dörren och ha ett utrymme där jag vet precis vad jag ska fokusera på: arbete. När jag är i min studio gör jag ingenting annat (förutom att kanske kolla Facebook lite väl många gånger!) och när jag lämnar studion vet jag att jag kan slappna av, se på teve och läsa.


Right outside the window I have lots of beautiful flowers and trees. The yard is amazing. To have something green to look at when I turn away from the computer is very soothing.


If you don´t have access to a whole room where you can organize your work, I would recommend you to choose a place in your apartment/house, where you can keep your work stuff. In our last apartment I had a working bench and some shelves above, where I kept my equipment and my papers. I decorated the wall with inspirational pictures and quotes, and created a small creative work place for myself. Some good areas for a work place might be in the hallway, a wall in the bedroom, or a wall in the living room.


Alldeles utanför fönstret är det fullt med blommor och träd. Innergården är fantastisk. Att ha någonting grönt att titta på när jag vänder mig bort från datorn är väldigt lugnande.


Om du inte har tillgång till ett helt rum där du kan organisera ditt arbete, skulle mitt tips vara att välja en plats i din lägenhet/hus, där du kan förvara dina jobbsaker. I vår senaste lägenhet hade jag en arbetsplats bestående av en bänkskiva på pallar och några hyllor ovanför, där jag hade min utrustning och mina papper. Jag dekorerade väggen med inspirerande bilder och citat, och skapade en liten kreativ arbetsplats för mig själv. Några bra platser för att inreda en arbetshörna skulle till exempel kunna vara hallen, en vägg i sovrummet eller en vägg i vardagsrummet.

Unni my hero!

Igår var Unni Drougge på Atalante och pratade om sin nya bok Boven i mitt drama kallas kärlek. Hon skrev den för att överleva. ”Jag är glad att jag är författare för annars vet jag inte om jag hade levt idag.” Hon pratade om det svåra i att inte bli trodd på. Hur Jan Guillou valt att avfärda allt som rent påhitt. Om varför människor säger: Sånt här är inte svart eller vitt. Att så många inte vågar ta ställning mot kvinnovåld. Unni förstår inte hur en fråga om misshandel inte kan vara svart eller vit. Är det okej att inte ta ställning mot en man som misshandlar? Hon pratade om det privata. En offentlig kvinna ska gärna berätta om sitt privatliv, men kommer obehagliga sanningar som misshandel fram läggs locket på. Sverige ligger högt upp på listan av de länder som har äckligt mycket kvinnovåld. En man i publiken undrade om våldet ökar i takt med att Sverige blir ett mer jämställt land. Han tyckte det verkade så. Unni sa att kvinnor utgör halva jordens befolkning. Ska vi bara förlåta dem som föraktar halva jordens befolkning? För att kunna våldta och misshandla en kvinna krävs ett äckligt jävla kvinnoförakt. Antagligen har man ett jävla självförakt som osar längst in också. Unni förklarade hur ont det kan göra när man är påväg till en stödgrupp för misshandlade kvinnor och någon ringer och berättar att Expressen på sin hemsida har ordnat en omröstning: Vem tror du mest på, Jan Guillou eller Unni Drougge? För Unni handlar det om överlevnad. Man kan undra vad det handlar om för Jan? Unni skämtade med oss. Hon var gravallvarlig. Hennes bok är ju gravallvarlig. Jag frågade hur hon vågade stå på scen och berätta allt med sådan säkerhet. Jag har ju varit med om det, sa hon. Det här är min historia. Selma frågade hur hon gör för att släppa det självförakt som måste komma av att man lever med en man som skadar en. Unni sa att det enda som gäller är människor. Andra människor läker våra sår. Det är i mötet med andra vi växer och finns. Säger en kvinna som skadats in på själen av en annan människa. Bara människor kan läka.

Love like you´ve never been hurt before

Har nu jobbat i baren på Atalante. Blir bara mer och mer trött på mig själv. När ska jag börja med min självdisciplin? När ska jag göra allt det där? Har svårare och svårare att somna på kvällarna. Får inspiration då och vill bara sitta uppe och leva. Samt röka *suck* Jag ligger efter i kulturvetenskapen. Har jobbat en vecka nu och tänkt för mycket på annat. När ska jag sluta tänka för mycket på annat? Kanske borde sova snart, bara gnäller på mig själv ju. Kvällens viktiga: Love like you´ve never been hurt before. Godnatt **

Nostalgi & fantomsmärta

Sitter på mammas toalett och läser en gammal Elle. Där är en krönika som avslutas: Och kanske är det just detta som är nostalgins kärna: inte att vi längtar tillbaka till hur det faktiskt var, utan att vi längtar tillbaka till föreställningen om hur det skulle bli. Jag blev nostalgisk tidigt i livet. Redan som barn letade jag fram gamla famijlekort som jag dammade av och gömde i mitt hjärta. Jag skrev tonvis med dagbokssidor som jag älskade att läsa endast några månader senare. Det är först nu på äldre dagar som jag börjat fatta att det är destruktivt att vara nostalgisk. Move on, liksom. En trevlig gubbe som jag var hemma hos när jag jobbade i hemtjänsten tipsade mig om att skriva upp några tacksamheter varje dag. Det hade han gjort i fem år. ”Det finns alltid någonting bra att skriva upp”. Och det stämmer ju: solen kanske skiner, en kompis kanske ringer, jag kanske är frisk, mätt, upptäcker en ny artist eller vad som helst. På frågan om han någonsin läser det han skriver svarade han bestämt nej. ”När året är slut börjar jag på en ny bok. Man måste gå vidare”. Då insåg jag att jag måste gå vidare istället för att läsa om mitt gamla liv hela tiden. Den trevliga gubben sa också: Du är inte frisk om du inte har några krämpor. Det hade en läkare sagt till honom. ”Om du inte känner någonting kan du lika gärna dö”. Slutligen konstaterade jag och Selma i förmiddags på café Condeco att kärlekssmärtor är som fantomsmärtor. Man känner dem, men de är egentligen inte där. För obesvarad kärlek är väl bara en illusion? Idag: Fika på Condeco Tänker för mycket på mig själv Omtentaångest: har fortfarande inte gjort min omtenta

Bilder från HOTEL FOX

Maja, Selma och Jag

En hektisk helg är slut. I söndags gästades 2-dagars festivalen Kära Dagbok på Atalante av ingen mindre än Maja Lundgren. Som det fan jag är (utan att ha läst boken ha ha) terrar jag henne innan hon talar på scen genom att uttrycka mina åsikter om den debatt som rasat alldeles galet kring henne och Unni Drougge i höstas. Efter hennes samtal på scenen är det många som haffar Maja för att diskutera hennes maffia-intresse, Italien-intresse samt det skeva i att hon har utpekats som galen och sinnesjuk efter att boken Myggor och Tigrar skrevs. Jag och Selma röker i Majas sällskap och pratar. Maja funderar på att flytta till Italien. Jag gillar Maja. Maja och Unni. Två av Sveriges grymma kvinnor. En tredje av Sveriges grymma kvinnor är Selma Pettersson. Hon läste på festivalen ur sin sjävbiografiska novell Straffet. Med riktig inlevelse och en ryggmärgsproffsig känsla fångade hon Atalantes kräsna publik med sin självutämnande och välarbetade text. Idag har jag jobbat och fikat på Cigarren och sprungit i Slottskogen. Springet i Slottskogen var härligt. Nu har jag en skitskön overall från HM på mig. Puss

Härlig ´sommar`dag

Idag: Ensam-fika Seminarium Promenad Vin Fångade solen på ett av de två urmysiga caféerna på Plantagegatan. Latte+två cigg i solen=löööv! Är det sol i staden ska man gå till dessa två caféer, där är det alltid sol. Som vanligt på två timmars föreläsning/seminarium i skolan. Som vanligt intressant och givande. Träffade Katta vid fyra och gick en skön slottskogspromenad i en timma, just innan ljuset försvann. Drack vin med Hillevi på Publik. Mysigt och härligt att catcha upp med en vän. Längtar efter sommaren. Men det blommar rosa miniblommor på träden här i Nordostpassagen och idag hade jag tygskor på mig. Snart kommer den nog.

Tvivel

Idag: Gruppträff Fika Shopping Var på ett ganska meningslöst gruppsamtal med min kulturvetenskapsgrupp idag. Ingen hade något att säga och vi pratade mer om annat än om själva frågorna. Tvekade mycket efteråt om jag verkligen har valt rätt. Det blir numera allt vanligare att människor i min krets bestämmer sig för vad de ska syssla med , och det känns ofta svårt att motivera eller förklara för andra varför jag läser en kurs på universitetet. Varför går jag inte ett program eller söker till en massa roliga konstskolor? Jag antar att jag fortfarande inte hittat något som är helt rätt för mig, och att jag bara måste erkänna att jag fortfarande söker och inte vet vad jag vill ”bli”. Ja ja, fikade med Selma på cigarren och vi redde ut livet och kom fram till att vi lever det liv vi vill leva just nu, vilket kändes bra att förstå. Köpte ett par vita tygskor för 98:- på HM, bra köp!