Det känns som vår

Jag sitter på ett café i Jönköping. Ensam med två tunga väskor och en dator. Bussen hem till Göteborg går om två timmar. Ute lyser solen. Det känns som vår.

Det känns som vår och jag vilar mina ögon på min framtid. Vad kommer att hända? Att jag inte listat ut det än! Jag fyller 28 år i sommar. Jag tycker själv att jag börjat bli gammal. Att jag irrat runt i många år med osäkerhet och tvivel. Känt av mina drömmar som otydliga figurer i periferin. Men ingenting att ta på, ingenting konkret.

Nu är det annorlunda. Nu vet jag vad jag vill. Vart jag ska, vem jag är, hur jag är. Vad jag behöver. Vad jag kan och vad jag inte är så bra på. Nu ska jag hem till Göteborg i tre veckor för att jobba med en portfolio. Skolan närmar sig slutet, som så många gånger förr.

Lämna ett svar