Listening to imaginative birds, having coffee in the garden

I´ve been away during the weekend, visiting a dear old friend. She has moved. To another city. Another life, but still the same. I think about distance, and how life changes. How much will be different if you move? All the longing away that I´ve felt for so many years. All the longing to something that will divide, break and reform. If I move, will I become someone else? If I change the place for my shoes, my clothes and my cooking, will I change? My big goal in life is to be content with my every day life and to feel harmony. I would love grand nights with beautiful music, amazing adventures with mind blowing views, and explosive moments of love. But most of all I want balance and peace in my soul. Most of all I want to feel happy with all the millions of seconds, minutes and hours that are mine. I don´t want to give that to someone else. I don´t want to loose the only thing I´ve got: time. How do we create a sustainable life for ourselves? How can we find the balance between passion and rest? Between safety and freedom? I dream everyday of waking up in a house with fog outside the windows. To slowly, almost soundless, tiptoe down a stair and out into a damp garden. Stand there with a cup of coffee that will cool quickly, stand there and admire lifes tiny noise from the bushes, the trees, the sky. To be able to just be in my life, without stressfully longing away, that is the most beautiful thing I can ever imagine.

/

Jag har varit bortrest över helgen. Hälsat på en kär vän. Hon har flyttat. Till en annan stad. Ett annat liv, men ändå så likt. Jag tänker på avstånd, och på hur livet förändras. Hur mycket blir egentligen annorlunda när du flyttar? All den längtan bortåt som jag känt i många år. All den längtan till att någonting ska skifta, gå i bitar, formas till någonting annat. Om jag flyttar på mig, blir jag en annan? Om jag byter plats på mina skor, mina kläder, min matlagning, förändras jag? Mitt stora mål i livet är att vara nöjd och harmonisk i min vardag. Jag vill gärna ha storslagna nätter med vacker musik, fantastiska äventyr med hisnande vyer, och explosiva stunder av kärlek. Men mest av allt vill jag ha balans och ro i själen. Mest av allt vill jag trivas med alla miljoner sekunder, minuter och timmar som är mina. Jag vill inte ge det till någon annan. Jag vill inte berövas det enda jag har: tiden. Hur skapar vi ett hållbart liv för oss själva? Hur hittar vi balansen mellan passion och vila? Mellan trygghet och frihet? Jag drömmer varenda dag om att vakna i ett hus med dimma utanför fönstren. Att sakta sakta, nästan ljudlöst, slinka nedför en trapp och ut i fuktig trädgård. Stå där med kaffekoppen som snabbt svalnar av, stå där och beundra livets små små ljud i buskarna, träden, himlen. Att bara kunna vara i mitt liv, utan att stressat längta bort, det är det vackraste jag kan tänka mig.

Lämna ett svar