Det kom en bebis till slut!

Allt gick bra. Jag överlevde, bebis överlevde och nu är vi här, mitt i livet. Mitt i mitt liv och i början av hennes. Så galet magiskt och helt surrealistiskt. Jag bälgar i mig kaffe för att orka. Har börjat ställa om min sömnradar så att jag klarar mig på avbrutna timmar. Sån panik första veckorna när det kändes som varenda nerv skrek av trötthet. Men jag har varit rätt bra på att tvinga mig själv att ta små powernaps, sova ut när det går på morgonen och dessutom hitta tid för återhämtning med mig själv.

När jag längtade efter att bli gravid minns jag att jag tänkte: Jag ska inte klaga när jag är gravid. För jag tyckte att så många klagade på sina graviditeter när de bara borde vara tacksamma. Men sen mådde jag så dåligt själv att jag blev helt chockad. Saker kan vara helt underbara fastän man mår dåligt i dem. Jag kan vara tacksam för någonting men ändå behöva klaga över det. Jag kan må skit i en situation som jag ändå vill befinna mig i. Just nu mår min kropp fortfarande dåligt efter förlossningen och det är något jag är ledsen över. Men samtidigt är jag så lycklig med min bebis. Livet har så många nyanser.

En insikt jag fick tack vare förlossningen är att liv innebär smärta. För att en person ska få födas, ska få leva, måste en mamma någonstans gå igenom smärta. Smärta är förutsättningen för liv. Någon har gått igenom smärta för att vi ska få finnas. Och livet innehåller också smärta. Kanske gör det bara allting ännu mer vackert?

 

 

4 comments

  1. Tusen tack <3 <3 <3 Så sant och så vackert du beskriver det. Och jag försöker vara snäll mot mig själv, är som tur var ganska bra på det 😉 Kram

  2. stort stort grattis!!!
    jag tänker att det är precis som du säger. att smärtan och njutningen och skönheten och det fula och det hisnande och det vardagligt alldagliga kan få finnas, kanske MÅSTE få finnas, tillsammans. framförallt i livet med graviditet och ett litet barn. det är det största och det mest prosaiskt vardagliga, det smärtsammaste och det vackraste jag kan komma på. lycka till och var så snäll mot dig du bara kan. bebisen reder sig alltid så länge den har någon omkring sig som tar hand om sig själv för att mäkta med.

Comments are closed.