Kan du höra mig?

de sa han gick bort sig i mörkret

de sa han tappa förståndet

det kunde lika gärna varit jag

det kunde lika gärna varit du

/Petra Marklund, Förlorad värld

Nu är jag hemma i Göteborg. Jag sitter på Condeco. Jag har en Att-göra-lista. Men saker är svårt att avverka när livet flyger runt som en ivrig fågel just framför mig. Idag har jag dansat i mitt vardagsrum och lyssnat på massor av musik. Jag är hemma från Jönköping för att ägna mig åt eget arbete i en månad. Vår klass har praktik under hela november, men jag har utformat min praktik lite annorlunda, vilket innebär att jag behöver vara strukturerad och jobba själv.

Men jag har faktiskt inte problem med disciplinen vad gäller att arbeta själv. Mitt problem är snarare det omvända: Jag behöver disciplin för att inte hela tiden arbeta med mina bilder. Hela detta året har varit en prövning för mig då jag tvingats hålla mig borta fotograferandet under perioder pga problem med mina armar. Om inget annat fanns skulle jag sitta alltid i min värld och skapa mina bilder.

Bilderna ovan tog jag för en vecka sedan då jag och Tomas åkte till landet. Det var starkt månsken ute så jag satte kamerans slutare till 1 sekund och gick utanför huset för att fota.