Jag har alltid varit en person som vill utveckla mig själv. Jag kan inte ens minnas när det började, men jag har alltid reflekterat över mig själv, min relation till andra, och mina egenskaper. Genom åren har jag utmanat mig själv, förändrat vissa egenskaper och utvecklat andra. Ibland har jag försökt att ta bort vissa egenskaper helt. Men ju äldre jag blir desto mer funderar jag över hur bra det egentligen är med självutveckling. Jag har upptäckt att personlig utveckling kan leda till att man tror att allt ska förändras och jobbas med. Någonstans måste man nog ändå nöja sig och acceptera den man är. Eller?
Jag är till exempel en person som älskar att jobba med kreativa saker. Jag älskar att skriva, att fota, att jobba med mitt företag på olika sätt. Ibland har jag känt att jag jobbar för mycket. Jag har tänkt att jag måste leva mer som andra människor. Inte fälla upp datorn sent på kvällen för att redigera en bild. Borde jag inte ringa till en kompis istället? Så i perioder har jag förträngt mina olika kreativa behov och bara varit social och gjort andra saker. Gjort saker som jag tänker att andra gör. Efter ett tag har jag känt en tomhet och varit tvungen att återuppta mina kreativa projekt. Varje gång jag börjar vara kreativ igen mår jag så otroligt bra. Det finns liksom ingenting i hela världen som kan fylla det där tomrummet som jag känner när jag inte får skapa.
Tyvärr leder mitt kreativa behov till att jag i perioder blir mindre social, och det där har jag försökt att ändra på. Men efter mer än trettio års självutveckling är jag numera så förbannat trött på att ändra på mig. Jag är så trött på att tänka att jag borde vara på ett speciellt sätt. Jag har alltid varit sådan här. Redan när jag var liten älskade jag att spendera egen tid på mitt rum och få skriva och skapa. Bara för att andra människor är mer aktiva i den ”riktiga” världen, betyder det verkligen att jag måste vara lika aktiv som dem?
Jag har bestämt mig för att börja acceptera mina olika sidor utan att försöka ändra på dem. Personlig utveckling i all ära, men jag tänker sluta utvecklas så himla mycket och acceptera den jag är istället.
Vad tänker du om det här?
Vad fint att du känner trygghet och lugn när du läser, det är ju en jättefin känsla att känna! ÅÅh jag förstår precis vad du menar och jag känner igen mig mycket i dina drag! Vissa drag kanske man mår bra av att ”gå emot” lite, för att inte fastna i det depressiva till exempel. Jag antar att det handlar om någon slags balans? 🙂
Alltså gud så fantastiskt det här var. Känner sån trygghet och lugn när jag läser din blogg.
Jag tänker att det svåra med det här är att veta vad ”jag” egentligen är. Liksom, vad är det man ska acceptera? Jag har tex depressiva symtom som gör att jag inte är aktiv, men det är ju en sjukdom och inte jag. Samtidigt är jag introvert och gillar att sitta hemma och skapa – så var går gränsen? Sjukt intressant!
Just att förstå vad man mår bra av är så viktigt! Jag har tyvärr tagit lång tid på mig till att komma fram till det, då jag är en sådan som lätt påverkas av min omgivning. Jag kan få för mig att jag ska göra som andra för att må bra, när jag egentligen mår bra av motsatsen. Och du har så rätt i att man kan glömma bort sig själv när man är snäll mot andra. Självklart ska man vara snäll och jag älskar snällhet, men jag vet alltför väl hur det känns när den där snällheten leder till att man inte vågar sätta gränser, och därmed blir invaderad av andra och förlorar sitt eget utrymme. Tack för att du delar med dig av dina kloka tankar <3
Åååh vilken bra insikt du gav mig nu: att det är bra att definiera de grunddragen man har. Sådant som är en såpass stor del av en själv att de inte går att ändra på. Jag tror tyvärr att det är just de där stora bitarna jag har försökt att ändra på, för att ”passa in” mer i min omgivning. Men sedan tycker jag, precis som du, att det är otroligt viktigt med utmaning och att få växa genom lagom mycket motstånd, som kan stärka en i positiv bemärkelse! Kram <3
Personlig utveckling handlar väl någonstans om att hitta hem, att hitta sig själv med andra ord. Vem är jag och vad mår jag bra av? Att göra det man själv mår bra av och att vara snäll mot andra. Tvekar lite när jag väljer ordet snäll för kor är också snälla, man kan glömma bort sig själv medan man har fullt upp att vara snäll mot andra osv. Det är inte det jag menar utan det ska komma något gott av det, både för dig själv och andra och man får inte glömma någon av bitarna och det betyder inte glömma sig själv heller.
Jag tänker att utveckla sig själv handlar om att alltid vara den man är och sann mot sig själv, men ständigt uppleva nya saker och lära sig nya saker samtidigt som man i grunden aldrig ska tappa bort ens intressen och om man tex. är intro -eller extrovert, spontan eller planerande osv. De där stora, fundamentala delarna av en själv. Sedan vill jag gärna utmana mina tankar och blir jag ifrågasatt vill jag såklart fundera över mina egna värderingar och ståndpunkter.
Vet inte om det här made sense men 😛
Hej Charlotte! Tusen tack för din fina kommentar!!! Den värmer <3 Precis som du skriver så blir man väl aldrig klar om man bara ska jobba med sig själv. Och jag tror också på att försöka leva sitt liv med alla de fel och brister man har. Det måste ju vara det bästa att lära känna sig själv och sina egna sidor och kunna acceptera dem! Vad underbart att jag kan inspirera, det betyder mycket att höra!!! Och du inspirerar med dina kloka tankar och reflektioner <3 Kram
Tack så hemskt mycket <3 Jag tänker att mycket i livet handlar om att bli mer och mer den man var från början. Tror du har helt rätt i att man ska försöka leva med de egenskaper man har. Det känns ju mycket sundare att lära sig leva med sina olika sidor än att lägga energi på att förändra dem (vilket inte verkar funka så bra!) Åh vad fint att bli sin egen allra bästa vän <3 Det låter som ett mycket bättre mål än att bli perfekt! Tusen tack för att du läser och kommenterar! Det betyder mycket <3 Kram
Jättefint skrivet och så klokt. Jag känner igen mig. För mig har det de senaste åren handlat mer om att utvecklas till att bli jag mer och mer. Inte att förändra mina egenskaper, utan snarare att lära mig att leva med dem här och nu. Att vara medveten om vem jag är och hur jag fungerar, självkännedom, intresserar mig mer än att utvecklas. Det är väl också en form av utveckling, men att istället för att bli en perfekt människa vill jag bli min egen allra bästa vän. Som alltid tror jag att det handlar om balans, och att hitta min unika balans. Tack för dina eftertänksamma texter, de gör mig gott.
Så fantastisk bra skrevet og jeg er så enig med deg! I prinsippet kan en alltid gjøre noe bedre, men bra nok er bra nok. Om ikke ting blir dysfunksjonelt og til hinder for en så synes jeg en skal være fornøyd med det jeg. Om en skal jobbe alt klart – så blir en vel aldri klar… Jeg nyter livet med de bristene jeg kan leve med og kjenner meg så igjen i hvordan kreativiteten fyller meg. Du er en inspirasjonskilde og en fantastisk person! Vi er alle ulike og det bør det være rom til!
Jeg ønsker deg en nydelig torsdag!! – og MANGE kreative stunder! Jeg er glad for at du er der ute – for du inspirerer og lærer meg mye!TAKK!
Varm klem fra Charlotte
Åh tack så hemskt mycket <3 <3 <3 Jag blir så glad att du tycker att mina inlägg är "kloka och välskrivna". Så fina ord 🙂
Vad intressant att du känner igen dig! Jag tycker absolut att du ska sluta fred med precis den du är! Jag har själv så himla lätt att snegla på hur andra gör och jag tror att det är det som blir problemet till sist. Att man liksom kollar för mycket på andra! Om man trivs ensam borde man egentligen bara vara oändligt tacksam för det. Tänk så många som inte vågar vara ensamma en enda sekund! Det är ju en större frihet att kunna vara själv. Kram <3
Jag älskar att läsa dina inlägg. Dom är så kloka och välskrivna.
Jag känner igen mig mycket i det där. Jag har alltid försökt ändra mig och passa in. I perioder har de funkat men jag har alltid känt mig falsk och på låtsas. Jag trivs ensam, jag tycker om att vara hemma en hel dag utan att prata med en enda människa och jag blir stressad av en massa människor/vänner som man ska höra av sig till och umgås med.
Kanske borde jag sluta fred med den jag är och tillåta mig att göra det som jag mår bra av. Utan att må dåligt eller titta på hur andra gör.
Kram