Livet fanns ju där för mig att leva hela tiden

livet

Jag tror minsann att hösten har kommit. På riktigt. Varje dag ligger fler blad på marken. Varje dag rodnar löven, gulnar, liksom tjocknar i färgen. Ibland ligger solen på och förstärker alltihop. Det är så vackert. Det gör ont. Jag vill kapsla in det i en glasbubbla att bära med mig genom vintern. Tänker att om jag går tillräckligt många höstpromenader nu, så borde väl lite av all färgprakt brännas fast under ögonlocken så att jag ser det när jag blundar?

livet

Hur som helst sitter jag vid mitt köksbord och dricker kaffe.

Jag har tassat runt i köket och fotat under förmiddagen. Samlat på mig lite bloggbilder. Redigerat och lyssnat på podcast. Kaffebryggaren är fortfarande på; knäpper och kaffet är nog bränt nu.

livet

De senaste dagarna har jag varit mindre orolig. Släppt tankarna och varit i nuet. Herregud, det är som att själen får vila. Oro tär så mycket på krafterna. Den är som en karusell med tankar som snurrar i hög fart. Ibland lyckas jag hoppa av och det är som att jag får livet tillbaka. Jag landar på marken och ser allt det fina omkring mig: himlen, fåglarna, människornas leenden.

livet

Ibland tänker jag att det är så jag kommer känna när jag dör: Det där var ju inte så farligt. Nu är det slut och allting blev bra till sist. Varför oroade jag mig så mycket? Livet fanns ju där för mig att leva hela tiden, i varje sekund, i varje ögonblick.

livet

 

1

6 comments

  1. Ja det är så himla bra med någonting som får en att stanna upp och se sitt liv och bli tacksam! Dina stjärnögonblick är ett bra exempel på det!

  2. Åh tusen tack Christin! Det värmer att höra <3 Så glad att du läser! Och jag är glad att jag hittat till din blogg! Kram

  3. Så himla sant. Fint att läsa och så ljusa vackra foton! Det här är varför jag har stjärnögonblick. För att se livet som pågår precis framför mig hela tiden.

  4. Hej Erik! Ja, visst är det vackert med hösten! 🙂 Vad härligt att du har fotat landskapen i Frankrike! Åh jag förstår att det känns sorgligt att dagarna blir kortare! Det blir mörkare och det kan ju kännas lite deppigt. Jag tror det är många som känner så. Jag brukar tända mycket levande ljus och se till att ha det mysigt hemma så brukar det kännas lite bättre! Åh tack för dina fina ord! Jag är så glad att du läser och kommenterar. Det betyder mycket! Det är svårt med oro, för jag vet att jag inte skulle behöva oroa mig, men gör det ändå. Hoppas du har en fin kväll! Kram! Ps. jag ska ta hand om min kaffebryggare 😀

  5. Hej Beata

    Ja, höstfärgen är alltid mycket vacker när solen lyser. Jag håller med dig. Höstlandskapen är alltid underbar. Jag har fotat ofta landskapen i Frankrike. Som i Sverige finns det tallrika vackra landskapen i Frankrike. När hösten kommer är jag dock lite sorglig, dagarna blir alltid kortare. Jag fyller att något är slut. Du går till natten. Förlåt mig men det är så med mig.
    Jag läste vad du skrev. Jag tycker att du är positiv, du är mindre orolig. Det är bra så. Det är sant, varför oroade du dig så mycket? Livet är där, det finns så många saker i livet omkring dig. Jag tycker också att människorna måste tycka så . Jag vet att det är utopiskt.
    Du måste inte vara rädd.
    Vet du, jag läste alltid gärna din blog, särkilt dina personliga tänkar. För mig är det mycket intressant . Jag känner mycket bättre dig nu.
    Akta på din kaffebryggaren.

    Kram från Erik (Frankrike)

Comments are closed.