Bakom glas: drömmarna försöker locka mig men jag vågar inte riktigt

bakom glas

Det regnar ute. Ett sånt där lätt regn som inte hörs eller syns. Jag sitter i min obäddade säng och har staplat alla kuddar bakom ryggen. Dricker Earl Grey med extra kallt vatten. Idag är en mellandag. Ingenting är planerat.

Jag vill bara vara här. I min säng. I min lägenhet. Inne i värmen. Scrolla på instagram, titta på youtube, läsa bloggar. Slösa med tid. Slösa slösa slösa.

Drömmarna försöker locka mig men jag vågar inte riktigt. Hoppar nästan på tåget men stannar hela tiden, precis innan. Så skönt att vara dämpad. Vägra hoppas, drömma. Inte riskera att bli besviken, trött, ledsen. Men också så jäkla tråkigt: att vara en zombie som skrattar åt roliga serier men sätter skygglappar framför ögonen. Inte låtsas om stupet eller den färgsprakande himlen där ute.

Jag tror faktiskt att jag blivit äldre. Mer stabil. Tänker att jag inte ramlar lika lätt i motvind. Inte går sönder lika lätt mot marken. Att jag har… härdats?

Men jag vet inte om jag vågar sluta leva bakom glas.

 

Min inre kompass måste skyddas bakom glas

inre kompass

Jag har alltid haft svårt att känna vad som är jag och vad som är påverkan från andra. Vad är förväntan från omgivningen och vad är min egen vilja? Ibland har jag känt det som att jag är för öppen för världen. Jag tar liksom in allting och låter mig påverkas. Hela mitt vuxna liv har jag jobbat med att inte ta in lika mycket. Inte påverkas lika mycket. Jag tror att det är bättre nu. Jag är bättre på att skilja på mig själv och min omgivning. Jag försöker låta min inre kompass vara ifred så att den ska kunna ställa in sig rätt och inte hoppa in på någon annans spår. Men det finns störningar hela tiden. Min kompass känner in åt alla håll.

På sistone har jag visualiserat min inre kompass som att den ligger bakom glas. Som att jag måste se till att skydda kompassen och inte låta någon eller något göra sönder glaset. För så länge jag kan ha en tydlig gräns mellan mig och min omvärld så kan min kompass ställa in sig som den vill, efter sin egen signal.

Jag vet ju att min kompass funkar lika bra som alla andras, bara den får vara ifred.

1