Jag strösslar ögonen med Vintergatan

Årets första torsdag! Åh vad jag rider på vågen av ett nytt år. Känner livet i mig och låtsas att allting som kommer är nytt och fräscht och rent. Extra bra att 2018 började på en måndag så får man alla veckans dagar som kritvita blad att bita i!

Sedan igår har jag haft en liten svacka. Energin går i vågor. Vissa dagar vågar jag hoppas och tro på mig själv. Andra dagar faller allt ihop som ett luftslott och jag undrar vem jag är egentligen och varför jag tror att jag skulle få vara nöjd och må bra? Ibland måste jag kämpa för att känna rätten att må bra. Rätten att följa mina egna behov och viljor. Om andra gör som de vill, borde inte jag också kunna göra det, eller är de av en annan sort?

Men jag vet att det bara är en svacka och att energin kommer tillbaka. Om inte annat så lyckas jag alltid trampa igång den till sist. Hoppar upp på den rostiga cykeln och vevar igång dynamolampan. Jag försöker tänka att det alltid är värt att hoppas. Även om det går åt helvete på slutet. Det är värt modet, försöket, hoppet. Att våga. Att våga mer än att bara titta ner eller rakt fram. Ja ja, kanske snubblar jag lite oftare, men hellre blicken fäst på himlen och fullt med stjärnljus i ögonen.

 

 

Bakom glas: drömmarna försöker locka mig men jag vågar inte riktigt

bakom glas

Det regnar ute. Ett sånt där lätt regn som inte hörs eller syns. Jag sitter i min obäddade säng och har staplat alla kuddar bakom ryggen. Dricker Earl Grey med extra kallt vatten. Idag är en mellandag. Ingenting är planerat.

Jag vill bara vara här. I min säng. I min lägenhet. Inne i värmen. Scrolla på instagram, titta på youtube, läsa bloggar. Slösa med tid. Slösa slösa slösa.

Drömmarna försöker locka mig men jag vågar inte riktigt. Hoppar nästan på tåget men stannar hela tiden, precis innan. Så skönt att vara dämpad. Vägra hoppas, drömma. Inte riskera att bli besviken, trött, ledsen. Men också så jäkla tråkigt: att vara en zombie som skrattar åt roliga serier men sätter skygglappar framför ögonen. Inte låtsas om stupet eller den färgsprakande himlen där ute.

Jag tror faktiskt att jag blivit äldre. Mer stabil. Tänker att jag inte ramlar lika lätt i motvind. Inte går sönder lika lätt mot marken. Att jag har… härdats?

Men jag vet inte om jag vågar sluta leva bakom glas.

Måndagslänkar: Om att våga ta första steget till sin dröm, ändra sig och bara fortsätta trots att det är tungt.

Glad måndag på er!


Eftersom det är en ny vecka tänkte jag börja med att dela med mig av lite inspirerande länkar:

Jonna skriver om att 7 råd till att förverkliga sina drömmar:

”Jag var trött på att bara drömma. Så jag bara gasade i full fart framåt och flyttade. Det tog två veckor från att jag bestämde mig tills att jag satt i kökssoffan i släktes sommarstuga här i Grundtjärn och sippade på en kopp kaffe. Helt ovetandes om allt som väntade. Nyss fyllda 21 år. Ingen plan. Inget jobb. Inga pengar. Ingen vetskap om hur det är att leva på landet. Men jag tänkte att det viktigaste av allt var att jag var där. Där mitt hjärta hör hemma. Att ta det där första steget. Sen får resten lösa sig.”

Tycker det är så vackert att läsa hennes ord <3 För mig som har lätt till katastroftankar tycker jag att detta är väldigt befriande att läsa. Det går inte att veta i förväg hur allt ska bli, och jag tror att det är en av våra största förbannelser. Att hela tiden gå runt och försöka räkna ut livet i förväg.

Sandra skriver om att det faktiskt är okej att ändra sig. Jag minns när jag läste detta inlägg för första gången. Jag tyckte att det var så skönt att läsa. För jag är precis likadan. Jag ändrar mig, ångrar mig och ångrar mig igen!

”Det finns ett stark drag i vårt samhälle som säger att vi misslyckas så fort vi ändrar riktning från något vi tidigare bestämt. Som säger att vi bör välja den säkra vägen, framför allt när det kommer till arbete och ekonomi, och att allt utanför den ramen kan ses som risky och i slutändan även ett misslyckande. Jag älskar att jag lyckats skaka av mig det där, att jag är driftig och skapar egna förutsättningar efter det jag vill för stunden och att jag är stark nog att stå för att man får ångra sig – hur många gånger man vill.”

Jag har läst Sandras inlägg flera gånger, och jag har verkligen insett hur sant det är att vårt samhälle präglas av en norm att vi ska vara säkra på det vi gör och inte hålla på och ändra oss stup i kvarten. Det är så lätt att känna sig misslyckad när en bara försöker följa det som känns rätt.

Clara skriver om att bara fortsätta, fastän det känns tungt. Detta är något jag har tänkt på själv genom åren. Att det är viktigt med någon slags rörelse. Att inte stanna upp helt. Att inte bli passiv. Men det är en svår balansgång när en mår dåligt, är utmattad, inte orkar. Då behövs vila. Och det är väl bra med vila! Men det är nog bra att också bevara en slags rörelse i livet. För att inte bli apatisk. Jag tänker att det kanske går att göra båda?

”Vad du än gör. Sluta inte. Du kanske själv inte märker att du tar dig framåt. Det kanske känns så tungt att du tror du står stilla. Men bara håll dig flytande. Fortsätt. Sluta inte. Tillslut har du förflyttat dig från den plats där du är nu. Resultatet av din ansträngning kanske kommer först om tre år. Men det kommer bara om du fortsätter.”

Hur ser då mina planer ut för vecka 7?

  • Jag ska ta tag i lite tråkiga grejer som jag skjutit framför mig. Måste få ordning på lite fakturor och kvitton.
  • Ska redigera klart en bild som jag var ute och fotade för några veckor sedan. Jag vet inte alls hur den kommer att bli men jag vill gärna få den färdigt.
  • Redigera klart några dansbilder som jag fotade i höstas. Jag har redigerat en del av dem men det blev så många fina så det är fler som borde bli klara!

Hoppas ni får en härlig start på er vecka. Kram på er <3


Sharing some great links to inspirational blog postst about taking that first step to follow your dream, giving yourself permission to change your mind about what you´re doing, and about continuing even though it feels hard. You will get there in the end!

Also, my plans for this week!