Om beslutsångest: Världen är inte svartvit och det behöver inte du heller vara

Jag är en svartvit person med beslutsångest. Jag tänker hela tiden antingen/eller. Det finns inget mellanting i min hjärna.

När jag funderar över vad jag ska bli, kan jag inte föreställa mig att det kan vara flera saker. Antingen blir jag frilansande fotograf, eller så blir jag konstnär. Antingen blir jag bibliotekarie, eller audionom. Antingen blir jag geolog, eller så jobbar jag med att städa. Antingen eller antingen eller antingen eller antingen eller.

beslutsångest

Mitt svartvita tänk hänger ihop med min beslutsångest. Sedan jag var barn har jag haft svårt att bestämma mig. Min farmor brukar berätta hur jag stod länge i en affär om jag skulle få välja en sak att köpa med mig hem. En gång var vi i Stockholm och det låg så många gosedjur på hyllorna. De låg i högar. Och det fanns så många sorter. Jag stod med två gosedjur, ett i varje hand, och försökte välja. Jag rådfrågade min farmor, som tyckte att jag skulle ta den jag kände mest för. Men tänk om jag ångrar mig farmor? Tänk om jag egentligen vill ha den andra? Vi stod länge i den affären.

svartvit

Sådär är jag fortfarande. Ni kan ju tänka er ångesten kring livets större beslut. På senare dar har jag förstått att jag är rädd för att göra fel. Beslutsångesten hänger alltså ihop med perfektionism. Om jag väljer att gå en speciell utbildning blir det kanske fel och då kommer jag att ångra mig. Jag har prestationsångest på många plan i mitt liv, och jag har dessutom en prestationsångest kring hela livet. En känsla av att mitt liv måste levas på ett bra sätt.

Jag får inte ställa till det i mitt liv. Jag har full förståelse för att andra inte klarar av att leva upp till olika krav, men jag kan inte vara som dem. Jag kan inte fucka upp mitt liv. Jag får inte göra det.

beslutsångest

Alltså: Mitt svartvita tänk hänger ihop med min beslutsångest som hänger ihop med min prestationsångest. För om man har höga krav på livet, då får man inte göra fel. Om man tror att man kan välja fel, då är det omöjligt att välja. Om man tror att konsekvensen blir svart eller vit, då vågar man till sist ingenting.

Jag är glad att jag är medveten om detta, vilket gör att jag kan gå emot det och tvinga mig till beslut. Jag tvingar mig att se nyanserna, för jag vet att de finns där. Jag vet att världen är allt annat än svart och vit. Världen är full av nyanser.

 

Fotofredag- Steg för steg ”To the moon and back”

En vecka går så fort och nu är det Fotofredag igen! Förra veckan visade jag hur en bild blev till steg för steg i Photoshop.  Min plan var att släppa en redigeringsvideo den här veckan, men istället bestämde jag mig för att lägga upp ännu en steg för steg. Jag har flera sådana här bilder att visa upp, som jag har använt på olika föreläsningar, och jag tycker det är så roligt att kunna dela med mig här på bloggen också. Om du är sugen  på en redigeringsvideo kan du kika på den här snabbredigeringsvideon på min Youtube-kanal! Jag lovar att det kommer fler sådana videos snart 🙂

Nu tar vi och kikar på hur den här bilden blev till. Jag har döpt den till ”To the moon and back”. 

Det är jag och min mamma som är på bilden (mamma till vänster och jag till höger.) Som så många andra av mina bilder är den fotad på Orust. När solen har gått ned blir dalen otroligt vacker och fylls med ett magiskt sken. Den här kvällen tog jag med mig mamma och kameran för att fota i det vackra ljuset. Vi hade nattlinnen på oss och jag ville att vi skulle springa bort över fältet. Kameran stod på ett stativ och jag använde självutlösare.

Jag visste inte alls vad som skulle hända med bilden i efterhand. Jag tog in den i Photoshop och började helt enkelt leka runt. Det första jag gjorde var att expandera arbetsytan. Sedan gjorde jag ett nytt lager och målade det med svart färg.

Den svarta färgen fyllde jag med stjärnor som jag gjorde med en vit pensel.

Från Nasas arkiv kan man få använda vissa bilder gratis, och den här planeten har jag fått därifrån. Jag klippte in den…

… tillsammans med en annan rymdbild som lade sig som en slags textur över himlen.

Här är det mycket olika färger, eftersom rymdbilden var ganska färgglad.

Här har jag justerat färger…

… för att sedan göra bilden svartvit. Det är inte ofta jag gör mina bilder svartvita, men med den här bilden kändes det helt rätt.

Till sist gjorde jag en vinjettering för att rama in mig och mamma lite mer. Och sen var bilden klar! Jag hade ingen färdig idé för den här bilden, bara en känsla. Ganska ofta har jag en tydlig idé innan jag tar bilden, och därför är det roligt att också få leka fram bilder på intuition. Jag älskar att öppna en bild i Photoshop, utan att veta vad som kommer att hända, och bara svepas med av min fantasi och kreativitet! Ibland är det också viktigt att våga släppa sin ursprungsidé och låta bilden bli någonting helt annat än vad man först har tänkt sig.

Kommentera gärna om du undrar något eller om det är något speciellt som du vill veta i kommande inlägg!

Nu ska jag göra en enorm kanna Earl Grey te. Hoppas du får en skön fredagkväll! Stor kram <3

A step by step guide from my creation of ”To the moon and back”. It was a magical evening with beautiful light, and me and my mother (to the left in the picture) ran over the field, while I used my remote to take pictures. I didn´t know what we were running towards, but later on in Photoshop I played around and the image ended in black and white, with us running towards the moon/a far away planet? I love to create like this, with no plan in my head, just letting my intuition guide me towards the final image 🙂

1