När är det dags att släppa taget?

släppa taget

Jag gick ju på Fotohögskolan för några år sedan men hoppade av innan sista året (den är treårig). Jag vantrivdes och det kändes som att jag räddade mig själv när jag tog steget att lämna. Sedan dess har jag haft en gnagande röst som säger till mig att jag är misslyckad som hoppade av. Att jag borde stått ut.

Skolan var min dröm i flera år. Mitt högsta mål var att gå där. Därför blev det konstigt när jag väl kom in. Skolan visade sig vara något helt annat än det jag drömt om och jag blev besviken.

släppa taget

Nu har jag funderat på att återuppta studierna. Jag har ju bara ett år kvar. Men hela min kropp säger emot mig. Hur ska jag veta vad som är rätt att göra? Jag vill inte backa för att anta utmaningar eller gå emot mina rädslor. Men var går gränsen? Hur mycket ska jag pusha mig själv? När vet jag att rädslorna inte ska övervinnas utan lyssnas på? Det är som att intellektet säger: Kör på Beata, you can do it! Men hela själen ropar: Pull back! We can´t do it. Tillbaka till skyddsrummet.

Egentligen tror jag att jag vet svaret. Det jag har svårast för är acceptansen. Att kunna säga till mig själv att det är okej att inte gå klart. Att det är okej att inte orka. Det är okej att inte stå ut. För precis som jag skrivit förut så är det okej att ha ursäkter. Men ibland glömmer jag det. Jag ser på prestationerna och har svårt att förlåta mig själv för det jag inte gör.

släppa taget

Oj det blev ett rätt så deppigt inlägg! Har du några erfarenheter av att släppa taget om en dröm eller någonting som du verkligen velat göra? Kommentera gärna och berätta! Jag älskar att höra era historier <3

Nu ska jag ut och demonstrera mot nazisterna i Göteborg. Kram!

Livet fanns ju där för mig att leva hela tiden

livet

Jag tror minsann att hösten har kommit. På riktigt. Varje dag ligger fler blad på marken. Varje dag rodnar löven, gulnar, liksom tjocknar i färgen. Ibland ligger solen på och förstärker alltihop. Det är så vackert. Det gör ont. Jag vill kapsla in det i en glasbubbla att bära med mig genom vintern. Tänker att om jag går tillräckligt många höstpromenader nu, så borde väl lite av all färgprakt brännas fast under ögonlocken så att jag ser det när jag blundar?

livet

Hur som helst sitter jag vid mitt köksbord och dricker kaffe.

Jag har tassat runt i köket och fotat under förmiddagen. Samlat på mig lite bloggbilder. Redigerat och lyssnat på podcast. Kaffebryggaren är fortfarande på; knäpper och kaffet är nog bränt nu.

livet

De senaste dagarna har jag varit mindre orolig. Släppt tankarna och varit i nuet. Herregud, det är som att själen får vila. Oro tär så mycket på krafterna. Den är som en karusell med tankar som snurrar i hög fart. Ibland lyckas jag hoppa av och det är som att jag får livet tillbaka. Jag landar på marken och ser allt det fina omkring mig: himlen, fåglarna, människornas leenden.

livet

Ibland tänker jag att det är så jag kommer känna när jag dör: Det där var ju inte så farligt. Nu är det slut och allting blev bra till sist. Varför oroade jag mig så mycket? Livet fanns ju där för mig att leva hela tiden, i varje sekund, i varje ögonblick.

livet

 

Rakt ur mobilen: En kaffe och ett boktips!

Godmorgon! Jag sitter med en kaffe och en bok och ska strax slänga mig in i duschen, klä på mig och sedan ge mig ut för att fota lite 🙂

Läser Vägra följa John av Anneli Påmark och Carl Österberg. Underrubriken är ”Genvägen till hälsa, framgång och lycka.” Detta gjorde mig skeptisk (finns väl inga genvägar till lycka?) men när jag bläddrade i boken kunde jag inte låta bli att köpa den. Nu har jag läst halva och den är mer nyanserad än vad den ger sken av att vara. Det är inte en ”tänk-positivt-bok” utan den handlar om hur man ska lära sig urskilja sina äkta känslor, vad man har för behov i livet och låta hjärtats intelligens vägleda en. Ibland gränsar det till flummigt (tror jag) men för mig känns det helt naturligt när de pratar om intuition och andlighet. Dock nyanserar de även den andliga biten och menar att allt handlar om balans. Något jag själv skriver under på!

 

”Om du går emot din själs intentioner, medvetet eller omedvetet, kommer du att känna dig dränerad och energifattig.”

Jag har själv känt att när jag går emot mig själv för mycket har jag ingen energi. Så skönt att läsa andra som kommit fram till liknande insikter! Ska bli spännande att se hur boken utvecklas.

Nä nu ska jag ta tag i dagen. Hoppas ni får en fin dag. Kram

 

Bloggar jag tycker bäst om just nu

Att följa bloggar konsekvent är nytt för mig detta året. För mig skiftar det vilka bloggar jag gillar mest. Mitt bloggläsande följer mitt liv. I perioder behöver jag läsa om känslor och djupa tankar, och i perioder mår jag bra av att läsa om ytliga saker, vardagsbestyr och filmtips.

Här är de bloggar jag gillar mest just nu:

Lizette har jag precis upptäckt via instagram. Hon har en underbar estetik, både med kläder, hår och sina fotografier. Jag älskar det här inlägget där hon så öppet delar med sig av sitt liv just nu. Känner att jag blir inspirerad och kanske också ska dela med mig lite mer av vad som händer rent konkret i livet?

Wildas blogg är stabil och tänkvärd. Jag känner att jag kan lita på hennes blogg. Den finns alltid där. Den förställer sig inte utan är ärlig och öppen. Det är skönt i dagens medieklimat där alla försöker vara perfekta.

Jessicas blogg har jag inte läst så länge. Men precis som Wilda är hon öppen och nära med sina ord. Hon bjuder in läsaren rakt i hjärtat och sätter ord på hur det känns i olika faser i livet. Hon känns väldigt känslomedveten och sätter ord på sitt liv på ett begripligt och vackert sätt.

Lite tankar om bloggande:

Jag gillar bilder på bloggaren. Alltså självporträtt. Det räcker med en enkel bild. Kombinerat med lite vardagsbilder som knyter an till texten blir det en fin helhet. Jag skulle vilja lägga upp fler bilder på mig själv men jag är för lat (självporträtten på mig är mobilbilder i detta inlägg!)

Precis som Lizette skriver tycker jag att bloggare är lite hemliga. Jag undrar ofta vad en bloggare tjänar pengar på (är det bloggen eller vill personen bara ge en bild av att det?) samt vad personen går för utbildning/jobbar med. Dels vill jag veta för att personer ibland ger sken av något som inte stämmer, men mest för att jag är nyfiken. Jag älskar att veta vad folk gör i sina liv.

Jag har nästan en besatthet av att läsa intervjuer och reportage och ta reda på vad personen gör, var hon bor, har för intressen med mera. Jag tror det handlar om något grundläggande som att få spegla sig i andra människor. För jag blir ju mest glad när personen liknar mig och kan spegla mig i mina intressen och mitt liv.

 

Torsdag 21 september 2017

Jag vaknar till allt som är vackert. Promenerar runt i Slottskogen och njuter av tystnad full av fåglar. Himlen är grå som cement. Molnen mjuka och blöta. Det ligger fukt på marken. Sätter mig vid den lilla dammen och vilar ögonen på vattnet. Ytan helt stilla.

Öppnar två fönster när jag kommer hem, sätter på vattenkokaren och hänger halsduken i hallen. Sätter mig på en pall invid fönstret och dricker kaffe. Här inne i min studio finns allt som inte får finnas. Här finns hela jag.

Den här veckan är lugn. En att-göra-lista ligger och väntar ute i köket. Jag ska maila och jag måste vattna blommorna.

Försöker meditera varje dag. Försöker möta mina rädslor men de är så många. Läser och googlar och internet är sprängfullt med visdom. Until we let ourselves access the fear, we don’t have the opportunity to be courageous.

Go Beata, Go!

Läser Tomas Tranströmer och vilar hjärtat mellan flyktiga rader. Sparar strofer som är extra:

Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån,

en kommer utifrån

och där de möts har man en chans att få se sig själv.

Viskar till mig själv: Du kan inte veta. Framtiden är oviss och det är okej.

Ingen vet. Ingen vet. Ingen vet.

Du kan vara din egen hjälte

Du kan vara din egen hjälte

När någon skriver ett fint blogginlägg måste man ju bara dela! Det är Josefin som skriver om att vara sin egen hjälte i livet. Att våga ta ansvar för sitt liv och inte lägga lyckan någon annanstans än inom sig själv:

”Tidigare i livet när jag mådde väldigt dåligt så letade jag efter lyckan och lösningen överallt förutom i mig själv. Oftast i någon kille som skulle rädda mig, eller ”om jag får det jobbet”, ”om jag har pengar att köpa vad jag vill” eller så la jag skulden på andra över att jag mådde dåligt. Men det som verkligen förändrade hela mitt mående (och liv!) var när jag blev min egen hero. När jag insåg att det var mitt liv det handlade om och att det jag som har ansvar för det, ingen annan.” /Josefin Dahlberg

Jag tycker det är svårt med balansen kring detta. Jag har varit väldigt målinriktad i perioder, känt att det har blivit för mycket driv och därför lagt mina mål och drömmar på hyllan för att vila. För att få en paus från den eviga känslan att jag ville framåt, uppåt, mer! Det är himla skoj att vara driven, men det är inte roligt när det går ut över livet här och nu och allt du tänker på är hur fantastiskt det kommer att bli sedan.

Du kan vara din egen hjälte

Josefin refererar till det här citatet ”She needed a hero, so that´s what she became.” Att inte vänta på att någon eller något ska komma och rädda en. Att rädda sig själv. 

Precis som Josefin skriver så tror jag det handlar om ansvar. Att våga och orka ta ansvar för sitt eget liv. Jag har inte riktigt orkat det på sistone. Jag har helst velat att andra ska fatta de svåra besluten. Är det för att jag ska befrias från ansvar själv? Om det går dåligt, så kan jag skylla på någon annan?

Samtidigt som jag vill vara i nuet och hitta lyckan i min vardag, vill jag fortsätta sträva. Jag har upptäckt att jag måste ha ett kreativt projekt eller ett mål/en dröm för att må bra. Det funkar inte att bara sätta sig ner på en meditationskudde och leta inåt efter lyckan. För lyckan finns också där ute. I världen. Man måste leva!

Du kan vara din egen hjälte

Hur hittar man då balansen mellan att vara nöjd med det som är och samtidigt göra saker som man vill, tycker är roligt, drömmer om? Vad tror ni?

 

Min vecka i mobilen: Regn, böcker och klänning med stjärnor på

Hej på er! Här kommer en liten uppdatering från min senaste vecka. Allt är fotat med mobilen och det mesta är inte redigerat så ni får kisa med ögonen och lägga på valfritt filter i fantasin 😉

Måndag bestod av mycket regn och bok under filt. Den här boken är supermysig. Den handlar om en kvinna som flyttar till ett litet samhälle efter både en konkurs och en separation. Hon bygger upp ett nytt liv: startar bageri, blir kär i en honungsodlare och blir kompis med ett gäng fiskare. Jag vill bara öppna bageri och baka bröd nu haha!

I tisdags var jag på biblioteket där jag jobbade i somras. De behövde extra personal så jag fick rycka in. Jag tog bussen och köpte med mig världens största kaffe. Kände mig vuxen.

Det var härligt att få träffa alla stammisar igen! Här står jag uppe i magasinet.

Onsdagen började med ett psykologbesök som sedan avrundades med någon slags spontanshopping där jag fyndade en klänning med STJÄRNOR PÅ <3

Jag insåg plötsligt friheten i detta citat. Jag som nyligen skrev om att det är okej att ha ursäkter. Detta citat är en klassiker men det var först nu jag kunde ta det till mig.

Torsdagen började med en lång promenad i Slottskogen med Tjorven. Sedan gav jag mig ut på stan för en kaffe och lite läsande. Tjorven fick ligga på bänken alldeles intill mig.

Fredag var jag ute på en powerwalk med bästa En varg söker sin pod i lurarna. Sedan åkte jag till ett café vid vattnet, köpte en kaffe och SOLADE! Men bara en stund senare blev det världens märkligaste väder. Sol på en sida, svarta moln på en annan och åska utan regn under tiden. Hela stan såg dramatisk ut och folk stod med sina mobiler och fotade olycksmolnen.

På kvällen drack jag te och såg en film som heter The Handmaiden (märklig, spännande, fin!)

Om ni vill läsa något fint förresten ska ni kolla in Sandras underbara inlägg med dikter. Massa fin poesi som blev så vacker tillsammans. Tycker det var så himla fint att göra ett sådant inlägg.

Hur har er vecka varit? Kram!

Jag vill inte vara vilse mer

I början av det här året bestämde jag mig för att våga vara vilse. Det var någonting jag behövde. Jag behövde lyssna på den lilla rösten långt inne som ropade någonting. Därför tog jag ett uppehåll från min utbildning. Nu efter sju månader har jag insett att den rösten var tvivel. Och att tvivlet alltid kommer att finnas där. Jag kommer aldrig att bli av med mitt tvivel. Frågan är vad jag gör med livet under tiden. Jag vill inte sitta på en bänk och se hela mitt liv spelas upp framför mig, medan jag sitter ner och inte vågar ta ett endaste steg.

Jag ångrar aldrig någonting som jag har gjort, men i detta fallet är det nära. I efterhand önskar jag att jag hade stått ut i mitt tvivel och min ångest. Att jag inte hade gått in i känslorna. Att jag hade haft is i magen; inte följt mina känslor. Det är inte alltid bäst att följa känslorna, inte när man är som mig som känner miljoner saker på en dag. Skulle jag följa mina känslor hela tiden skulle jag ändra mig varje dag. Jag skulle inte våga göra någonting och jag skulle helst ligga under en filt på soffan hela dagen. Gömma mig för världen.

Men så får jag den där känslan att jag vill leva. Jag vill inte tänka, fundera, tvivla, leta. Jag vill vara. Jag vill vara mitt i livet. Jag vill leva livet medan jag lever det. Jag vill våga göra misstag. Våga bestämma mig för en sak för att upptäcka tio år senare att jag gjorde helt fel. Våga fatta helt egna beslut som ingen annan har något att säga till om. Jag är så trött på att vara rädd! Trött på att vara rädd för att fatta fel beslut, för att livet ska bli helt fel.

Och vet ni en sak? När hemska saker väl händer, då kan jag hantera det. Jag hanterar mycket hellre verkliga mardrömmar än alla mina mörka demoner. Det finns inget värre än mina skräckhistorier som viskar hemska ord till mig men som aldrig visar sig för mig. Att leva med en rädsla för framtiden. En abstrakt oro som sätter käppar i hjulet och gör att jag inte vågar leva.

Jag är så trött. Jag är så trött på att inte få vara i mitt liv. Jag vill inte vara kidnappad av min framtid längre. Snälla livet ta mig tillbaka. Ta mig i anspråk och gör så att jag inte hinner vara rädd.

Mirror in the mirror- bilder från en dansföreställning

Igår fick jag vandra i en spännande värld inne på Atalante. Mirror in the mirror, en dansföreställning som har premiär imorgon skulle fotograferas och jag fick den stora äran att vara fotograf. Som publik får du vandra runt mellan stora speglar och ovanför speglarna svävar dansare som hänger, rör sig och tittar på sin egen spegelbild.

Ni kan ju tänka er vilken dröm det är för mig som älskar flygbilder att få fota människor som svävar haha!

Jag skiftade mellan mitt 28-75 mm objektiv och mitt 50 mm. Bilden ovan är fotad med mitt 50 mm och i efterhand önskar jag att jag tog fler bilder med det objektivet. Det är något speciellt med det som gör att bilderna får så fin kontrast.

Dansaren Maria ser sig i spegeln.

Det går en blå ljusslinga längs alla speglar som är otroligt vacker. Hela scenbilden är magisk.

Hanna i spegeln.

Dansarna hänger från linor i taket och rör sig långsamt och stilla, ibland är de helt stilla. Om du bor i Göteborg och är sugen på att gå så kan du hitta biljetter här.

Förra året fotade jag också dansbilder som ni kan se här.

Världens lugnaste söndag

Jag är på landet och har en lugn dag. Jag har suttit inne vid datorn i flera timmar, efter att ha tassat runt och fotograferat lite vardagsbilder i huset. Fotolusten hoppade på mig och jag blir alltid lika glad när det händer! Sedan ett par år tillbaka är den mer och mer sällsynt, som en skygg fågel jag inte får skrämma eller stressa för då flyger den bort.

Jag älskar när dagar är helt oplanerade och man driver in i ett lunkande utan mål. Jag har druckit många koppar te och spenderat sköna timmar i fåtöljen invid fönstret.

Just nu läser jag Det lilla bageriet på strandpromenaden av Jenny Colgan. Det är en feel-good roman som är lättläst och vardaglig vilket är precis vad jag behöver. Jag hittade den på ett hostel som jag och Victoria sov på i veckan då vi besökte Stockholm (vi höll en föreläsning på Lidingö fotoklubb). Har jobbat på bibliotek i sommar så jag kände direkt igen titeln och har hört att det är en trevlig bok!

Jag har också legat på sängen inne i sovrummet och bara vilat. Jag älskar känslan av att inte behöva göra något annat. Att man liksom är tillfreds med allt som är och inte måste hitta på en massa saker att göra eller leta efter yttre stimuli. Känner mig så tacksam när jag får vara i den känslan. Ibland är det ju precis tvärtom!

En höstsyren från busken utanför huset…

… som blommar magiskt nu.

Min och Victorias kalender som vi har gjort för Sagoakademien hänger i huset invid köket. Igår bytte jag till September månad. Känner ni igen bilden? 😉 Det var himla roligt att göra en kalender och vi kommer antagligen att göra en ny kalender inför nästa år!

Nu ska vi börja packa ihop inför att resa hem till stan. Alltid när jag lämnar landet känner jag ett vemod. Jag är så tacksam för den här platsen <3